The weed that strings the hangmans bag

“The weed that strings the hangmans bag” av Alan Bradley

Miss Flavia De Luce, jag tror bestämt att vi har en lång vänskap att se fram emot fram över. I höstas läste jag Bradleys första bok om den 11-åriga flickan Flavia som bor i 1950-talets England och har ett nästan osunt intresse för kemi och giftiga ämnen.

Jag älskade boken och köpte raskt den här fortsättningen som av olika anledningar ändå blev liggande efter att jag då läst de första 100 sidorna. Förmodligen dök det upp något projekt. Nu drog jag igång läsningen igen och även om den första förälskelsen lagt sig en smula så kännerj ag ändå på mig att vi kommer att hänga ihop ett bra tag framöver, Flavia och jag.

I den här boken kommer det ett resande dockteater-par till byn där familjen De Luce bor. Det är den via BBC omåttligt populäre och berämde dockteater-artisten Rupert och hans assistent, den vackra Nialla. Som tack för hjälpen med sin trasiga bil bestämmer Rupert och Nialla sig för att sätta upp en föreställning för alla i byn och får låna kyrkans lokaler. Alla i publiken drabbas dock av en chock när den lilla dockan i ”Jack och bönskälken” visar sig vara en perfekt avbild av ett barn i byn som hängde sig i skogen för bara några år sedan. Som om det inte vore makabert nog så slutar föreställningen med en våldsam final. Inte är det jätten som dör utan Rupert själv trillar ner från taket och landar på scenen, död som en inlagd sill.

Naturligtvis är det inte en olyckshändelse. Flavia snokar och luskar och går i vägen för polisen och är så där företagsam som bara en 11-åring kan vara. Alla i byn tycker hon är bedårande och snällheten själv, systrarna där hemma skulle gärna se att hon råkade ut för en olycka. Och alla har något att dölja vilket naturligtvis ställer till förtret både för polisen och Flavia. Vem vet vad som är relevanta hemligheter och vad som är ledtrådar?

Det är inte riktigt lika spännande som första boken, men absolut spännande nog. Andra boken är sällan lätt att skriva. Jag flyger dock genom sidorna och hoppas så att det ska komma mer berättelser om Flavia. Om ”The sweetness att the bottom of the pie” var en solklar 5:a så är det här mer än 4:a. bra nog helt enkelt. Engelsk landsbygd, mysterier, mord och dimmiga heder. Slurp säger bokomaten.

Köpt för egna pengar.