onsdag 16 mars 2011

Svarta Sekunder av Karin Fossum

Till vårt deckartema försökte jag se vad vi hade för deckare på jobbet som jag kunde få ihop i flera exemplar.. Den här boken av Fossum visade det sig att vi hade flera stycken av och vid en första anblick verkade den också vara lagom lätt/svår för att pytsa ut till några tonåringar så jag plockade hem den för läsning. Jag har inte läst mycket av Fossum tidigare och det är många år sedan sist. Kan inte ens komma på vad jag läst, men jag har ändå en bild av en författare jag trott mig tycka om och en duktig hantverkare.

Det här hör inte till hennes bästa romaner dock. Det är jag ganska säker på. Boken inleds med att den lilla 9-åringa flickan Ida försvinner spårlöst när hon är på väg till kiosken för att köpa godis och en tidning. Dagarna går och hennes mamma, ensamstående sedan några år, är fullkomligt förtvivlad och utom sig av oro och skräck. Polisen kopplas in, Jacob Skarre och Konrad Sejer. Ju längre tiden går desto mindre troligt blir det att hon kommer att hittas levande. Vi får följa personerna runt Ida, vad de gjorde dagen hon försvann och deras oro efteråt. Där är mosterns som oroar sig över sina barn och hennes son, Tomme, som var med om en liten krock natten till försvinnandet och oroar sig över bucklan på bilen. Parallellt får vi också följa Emil Johannes, en efterbliven man i 50-årsåldern som bor ensam i ett hus en bit utanför byn. Den enda som hälsar på honom är hans gamla mamma som kommer och städar åt honom ibland.

Redan efter några sidor presenteras två möjliga förklaringar till försvinnandet. Inte så tydligt men man misstänker att en av två saker kan ha hänt. Några sidor senare är man rätt säker på hur det ligger till och sedan är det bara att vänta 150 sidor till innan det avslöjas. Jag vet inte om det är Fossums mening att man hela tiden ska förstå och istället bry sig om personbeskrivningarna, men i ärlighetens namn är inte de heller tillräckligt komplexa och ingående. Det är förutsägbart men det finns ett lugn och en stämning som ändå gör den läsvärd, men inte mer än så. Jag kan tänka mig att man som tonåring kanske inte lika lätt kan räkna ut handlingen, helt enkelt för att man inte hunnit läsa tillräckligt många deckare än. Alternativt känner man sig lite smartare som räknar ut hur det ligger till. Jag tycker bara det är tråkigt att inte bli överraskad alls och är lite besviken

Jag förstår inte alls att den här boken utsågs till bästa utländska deckare när den kom för 10 år sedan. 2002 måste ha varit ett skralt år. Inga av karaktärerna berör mig särskilt och mest ledsen och orolig blir jag när Sejer måste avliva sin hund. Å andra sidan blir jag alltid extra berörd när det är djur som dör. Typisk medelbok, inte jobbigt att läsa men förutsägbar.

3 kommentarer:

Stringhyllan sa...

Jag har bara läst en Fossumbok, Den onda viljan, men jag känner verkligen igen det du skriver. Det blir aldrig riktigt spännande och personporträtten håller inte hela vägen. Trist. Undra vilken Fossumbok som är hennes bästa, alla gillar ju Karin..vilken bok har de läst?

Bokomaten.. sa...

Hmm.. märkligt ändå.. Om någon Fossum-älskare läser det här kanske de kan ge tips? Jag kanske har fått helt fel uppfattning om henne?

Vicky sa...

Jag läste ganska många Fossum får ganska många år sedan, men jag tröttnade... När jag tittar in mina listor över lästa böcker är det faktiskt en bok som inte är en deckare som jag gillat bäst, Jonas Eckel. Kan dock inte säga att jag kommer ihåg så mycket av någon av hennes böcker :)