torsdag 17 februari 2011

Styggelsen av Amanda Hellberg

För en månad sedan läste jag Amanda Hellbergs nya bok ”Döden på en blek häst” och blev förälskad. Naturligtvis kunde jag inte låta bli att även ge mig på Styggelsen, som även den b a handlar om Maja Grå som finns i döden på en blek häst men det ska sägas direkt; De båda böckerna är väldigt olika varandra. Både språkligt och innehållsmässigt.

Styggelsen är uppdelad i två delar. En i dåtid, en i nutid. Språket är råare och inte lika enkelt som I ”Döden..” men har en förmåga att suga in en i berättelsen ändå. Eller så är det historien som gör det. Det är otäckt det här. Så otäckt att jag får obehagskänslor i hela kroppen bara jag tänker på det. Sambon trodde mig knappt när jag entusiastiskt och något äcklad berättade då och då vad det handlade om när jag var tvungen att lägga ifrån mig boken för att det helt enkelt blev för mycket. Det här är ruggigt, emellanåt t o m riktigt äckligt.

Förstå får vi lära känna Singa, som är ett ovanligt perceptivt barn och dessutom Klärvoajant. Hon turnerar med sin pappa på marknader och förmedlar budskap från andra sidan. En kvinna i publiken blir fascinerad och ber Singa besöka hennes församling där hon gör succé. Kvinnan, Eva Evander, inser flickan potential och det är nu det otäcka börjar. Tillsammans med sin bror kidnappar Eva flickan och spärrar in henne i en källare på hospitalet där hon arbetar. Där hålls hon fånge i åratal i en liten bur och utsätts för tortyr, svält och svåra övergrepp, allt för att de ska kunna utnyttja hennes gåvor för egen vinning. Det är så fruktansvärt otäckt att jag får mardrömmar av att läsa. Här går min gräns. Värre än så här kan jag inte läsa! Men bra är det. Så in i bomben att jag ryser av välbehag.

Andra delen handlar om Maja Grå som sommarjobbar som städare i samma lilla by, många år senare. Även hon har fått vänja sig vid att ha speciella gåvor. Plötsligt kan hon se förskräckliga scener och människor som ingen annan ser och det gör att hon kan uppfattas som lite udda ibland.

I en chatt på Facebook berättar Hellberg att det var ett medvetet drag att göra de båda böckerna så olika varandra. Den värsta skräcken kan skrämma bort läsare och hon vill ju gärna bli läst. Alla ni som påbörjat ”Styggelsen” innan ”Döden..” och tyckt att det varit för otäckt eller svårtillgängligt kan med lätthet läsa ”Döden..” ändå. Ni som hoppas på mer skräck kommer bli besvikna. Det är inte lika uttalat i andra boken men inte sämre för det, bara annorlunda.

Det slår mig när jag läser Styggelsen att hon måste leva ett ganska hårt liv, Maja Grå. Hon blir visserligen vettskrämd några gånger, precis som jag som läsare, men egentligen inte så rädd som man skulle kunna förvänta sig med tanke på en del av det hon ser. Hon måste vara rätt härdad. Tänk att se mord, ruttnande lik och olyckor för jämnan! Det är inte en gåva man avundas henne.

Hellberg berättade också att hon skriver på en tredje bok om Maja Grå och har idéer till ytterligare en i huvudet. Jag kommer följa henne oavsett åt vilket håll hon går och längtar återigen efter mer.

2 kommentarer:

Jenny B sa...

Styggelsen låter så himla otäck, men också väldigt spännande. Ganska många har sagt att båda böckerna är bra, så jag blir förstås nyfiken. Tack för att du berättade vad du tycker om dem!

Hanneles bok-paradis sa...

låter intressant