onsdag 2 februari 2011

Döden på en blek häst av Amanda Hellberg

Jag bara måste säga det här innan jag börjar: SÅ HIMLA BRA DET HÄR ÄR!

Jag sträckläste boken och kom i säg alldeles för sent på kvällen så jag gick runt som en zombie dagen där på på jobbet. Men det var det värt. Det här är så väldigt mycket i min smak att jag blir alldeles glad när jag tänker på det. Andrew Taylor möter Maria Lang, fast ändå helt säreget.

Det här är den andra boken om Maja Grå som i den här boken flyttar till Oxford för att gå en konstkurs där. När Maja var 10 år försvann hennes mamma och två år senare dog hennes far som inte stod ut med ovissheten om vad som hänt henne. Så småningom dödförklaras Majas mamma, men nu, 10 år senare får Maja ett meddelande från polisen i Brighton att de hittat hennes mammas kropp knivmördad. Maja reser dit och träffar en polis vid namn Inspektor King. Han berättar att Majas mamma levt länge i staden och försörjt sig som prostituerad. Ute på piren känner hon plötsligt själv en enorm smärta, som om någon stuckigt en kniv i henne, men strax går det över. Maja reser vidare till Oxford men med henne följer moderns spöke som visar sig både i drömmarna och i vaket tillstånd. Hon får också veta att 4 unga kvinnliga studenter stod mystiskt för 25 år sedan, på elevhemmet där hon själv bor. Även dessa kvinnor börjar spöka på inte alltid så mysiga vis för Maja.

Den stora behållningen i den här boken är den otroligt suggestiva stämningen som råder hela romanen igen. Man kan verkligen känna den kyliga engelska dimman svepa om en där ute på piren. Att det sedan är inslag av det jag brukar gilla, anglofili-porr med mycket Oxfordmiljöer och konst skadar verkligen inte. Och fast det är suggestivt och stämningsfullt blir det inte tråkigt en minut. Det är verkligen spännande det här. Min enda invändning är möjligen att det tar några sidor innan jag kommer in i boken. Jag blev lite förvirrad när det inledande kapitlet handlade om Birgitta, Majas mamma, innan hon blir mördad. Är jag väl fattade galoppen tyckte jag dock det var bra att ha fått det klippet i början. För att få lite kött och blod på den person som varit frånvarande hela Majas liv.

Jag har svårt att hitta något jag inte gillar med den här boken annars. Amanda Hellberg har en otäckt mysig berättarstil som jag gärna läser mer av i framtiden. Hoppas Maja stannar i Oxford, England förresten, men det är väl troligt eftersom jag förstått att Hellberg själv bor där.

9 kommentarer:

feuerzeug sa...

Den enda stämning jag lyckades plocka upp var tyvärr kvävningskänslor av tonårsångest och övertydlighet.

Alla älskar den, men jag måste vara tvärtom så klart. Trist, för jag hade mycket hellre varit så glad och förtjust som du.

Fru E sa...

Oj vad den blir hyllad i bokbloggosfären idag! Jag är jättesugen på att läsa, men ska man helst läsa Styggelsen först för att få mest behållning, eller spelar det ingen roll?

Åsa sa...

Jag skulle precis skriva samma sak som Fru E skrivit; läst på många ställen idag och om du läst första boken och i så fall om man måste läsa den först?

Bokomaten sa...

Ja, de allra flesta verkar gilla även om feuerzeug inte var ensam om viss kritik i alla fall. Jag har inte läst Styggelsen men den ligger på köksbordet och väntar på mig nu. Måste ha mera Maja Grå även om det känns som att gå lite bakåt i tiden. Den går utmärkt att läsa utan att ha läst den första boken, men jag misstänker att om man tänkt läsa Styggelsen ändå så är det nog bättre att läsa dem i ordning.

Bokomaten sa...

Förresten, Åsa, roligt att du är ute i cyberspace igen.;)

Åsa sa...

Tack! :)
Då ska jag börja med den första!

Eli sa...

Jag älskade också! Det enda jag störde mig lite på var slutet, att upplösningen inte var övernaturlig alls. Egentligen var det ju hemskt så det räckte och blev över men jag hade bara förväntat mig något mer "mystiskt"...
Jag har läst båda böckerna och man måste inte läsa dem i ordning men Maja "presenteras" mer ingående i den första så jag skulle nog ändå läsa den först.

Hanneles bok-paradis sa...

blek häst, var det inte Agatha Christie som skrev..

Bokomaten sa...

nja, det är nog "den gula hästen" du tänker på hanele. Titeln på boken syftar på en tavla av William Turner. Jag tror att det var Stringhyllan (någon blogg ialf) som lade ut en stor fin bild på den här om dagen.