måndag 7 februari 2011

Döda Vita män av Johan Hakelius

Den här boken har lite stått på min personliga damm-lista, dvs den har stått och väntat på att jag ska ta mig an den i en evighet och enda ursäkten jag har haft är att det har varit något annat som varit mer trängande varje gång. Dålig ursäkt.=) För det här är en fullkomligt suverän kärleksförklaring till tweed, te och cricket i allmänhet och excentriska engelsmän i synnerhet. Fullständigt ljuvligt. För en anglofil som jag är det här en helt nödvändig bok att ha läst någon gång. Det bästa är att eftersom man förstår alla referenser, har sett och läst mångt av det Hakelius tar upp blir de övriga referenserna satta i ett sammanhang som gör att man förstår dem bättre. Varje kapitel är en biografi över en person, känd eller mindre känd, och kapitlen vävs samman genom saker personerna har gemensamt.

Det roliga är att när man läser Hakelius bok får man en känsla av att Storbritannien är en liten ö med kanske 50 personer på. Absolut inte att endast London har lika många invånare son Sverige. Alla personerna har umgåtts med varandra, är släkt eller känner varandras barn. Oavsett om de var verksamma på 40-, 70- eller 90-talet.

Bäst gillar jag avsnittet om Mosley, Englands lite bortglömda facistledare som P G Woodhouse baserade sin karaktär Spode på, i böckerna om Jeeves och Wooster. Överlag är det rätt osympatiska människor Hakelius valt ut, men inte desto mindre väldigt intressanta.

Roligt också hur olika delar av ens liv vävs samman så där ibland. Nyligen såg jag Herrskap & Tjänstefolk den moderna miniserien, där The Battle of Cable Street 1936 spelar en stor roll. Som jag sedan läser om i boken. I Den miniserien förekommer dessutom Kungens tal till folket när han väljer att abdikera för att gifta sig med Mrs Wallis Simpson. Samma tal hör jag igen i ”The Kings Speach” som går på bio nu och so förövrigt jag verkligen rekommenderar. Klart sevärd.

Liksom den här boken är klart läsvärd. Finns i pocket så inga ursäkter godtas! Nu tar jag mig an Ladies, som dock blir en tegelsten att släpa med sig på bussen.

5 kommentarer:

Jenny B sa...

Jag har inte ens läst den här boken, men jag blir glad bara av att tänka på att den finns! Så härligt att den berättar om saker satt avtryck i världshistorien. OK, finns den i pocket har jag ingen ursäkt att inte läsa den, som du säger!

Emmas Bokhylla sa...

Ah, den verkar oerhort tilltalande! Jag alskar den miljon, en anledning till att jag ar sa oerhort fortjust i Agatha Christie... :-)

Bokomaten sa...

Ja, Emma, det gör ju jag också. Fast den här handlar även om människor i vår tid, på 90-talet, ska man tänka.=)

Bokomaten sa...

Jenny, NEJ, inga ursäkter! Typ 40 pix eller något hos en nätbokhandel. Och så himla trevlig!

evalinn sa...

Intressant!