onsdag 29 december 2010

Sorgfjäril av Ingelin Angerborn

Alice, 12 år, flyttar till en liten by tillsammans med sin mamma och hennes nya man och sin lillebror. Alice har varit emot flytten hela tiden, men har inget att säga till om i familjen då hennes styvpappa fått ett jättebra jobb där och hennes pappa har flyttat långt utomlands. Helst hade hon velat stanna i stan hos sin bästis Sofia och pojkvännen Leo, men eftersom hennes mamma inte ens gillar Leo fungerar inga argument.

Huset är dock stort. Hur många onödiga rum som helst tycker Alice, fast hennes sovrum är i alla fall ganska ok. Om bara Internet och telefonerna ville börja fungera. Det verkar inte vara någonting i huset de flyttat till som fungerar. Snart börjar dock Alice ana att det är något som inte står rätt till i huset. Hennes klockradio byter plötsligt tid och visar 19.29 i flera minuter innan den hoppar tillbaka till rätt tid igen. Bakgrundsbilden på datorn byts ut mot en på en fjäril hon fotograferat nyligen och en av hennes porslinsfigurer försvinner spårlöst utan att någon kan hitta den. En figur som såg likadan ut som fjärilen på fotot på datorn… När hon söker på vad det är för sorts fjäril så får hon veta att det är en Sorgmantel, en ovanlig fjäril som bara syns till vart tionde år. Det är inte det enda mysiska som händer. Alice lillebror verkar kunna se någon i huset som inte de andra kan se. Ibland vinkar han till någon som inte finns där och sitter och stirrar ut i tomma intet. Och under golvet i Alice rum hittar de en bibel med ett fotografi gömt inuti… Ett fotografi av två barn, en flicka och en pojke och bak på fotot står det bara ett ord. Förlåt.

En riktigt väl berättad och mysig bok är det här, som till historien dock påminner en del om en del annat jag läst. För alltid… Angerborns tidigare barnbok och även boken Den osynliga av Lise Indahl som dock har en helt annan lösning på historien. Jag gillar när det får vara lite mystiskt så här. Tempot är långsamt, men det händer ändå hela tiden någonting som håller berättelsen igång, som hintar om lösningen på mysteriet. För det är ett mysterium som så smått nystas upp, fast det absolut inte är en deckare utan verkligen en spökhistoria. Som drar kopplingar mellan nutid och dåtid. Många har dragit paralleller till Maria Gripe när de läst Angerborns sådana här fristående böcker, men jag är inte säker på att jag håller med. Visst, tempot är långsamt och det är ofta historiska och övernaturliga inslag, men Gripe är faktiskt i en klass för sig. Det är inte lika många detaljer och lika genomarbetat men det är också lite olika åldrar man vänder sig till. Angerborn riktar sig till mellanåldern mer men som ”uppvärmning” till Gripes böcker tror jag det fungerar fint! Nog riktigt bra högläsningsböcker också. Synd att den verkar vara slutsåld på så många ställen redan.

1 kommentar:

boksnoken sa...

Vår 11-åring fick den i julklapp och jag har också tänkt läsa den!