tisdag 7 december 2010

Mina Fem Tigrar av Lloyd Alexander

När lillkillen i familjen anlände kommenterade Vixxtoria att jag kanske skulle ta en titt i Alexanders bok om sin fem tigrar och hur de hanterat nyanlända ”småsyskon”. Eftersom den faktiskt fanns på ett bibliotek i kommunen här så beställde jag hem den. All tröst och uppmuntran man kan få är välkommen när uppfostringsarbetet går.. så där.. ärligt talat. Sladden, som vi kallar honom för tillfället då han dels är vårt ”sladdbarn” men också tuggar på alla sladdar han ser, är överallt men främst på våra fötter, har sylvassa tiger tänder och de två övriga katterna har problem med hur de ska förhålla sig till energipaketet. Kul då att läsa om någon som för över 50 år sedan hade precis samma problem. Varje gång en ny kisse äntrade familjen uppstod konflikter som skulle behöva en FN-medlare för att lösa. Så roligt att läsaom de olika personligheterna hos Alexanders katter som ändå är så universella. Jag känner igen delar av hans katter i våra men också kul att se att de verkligen är individer. Så olika varandra och det sociala spelet dem emellan får mig både att skatta högt ibland och nästan ta till lipen när det går illa. Igenkänningsfaktorn är hög.

Där är Palten, den första katten som smyger sig in i sin ägares hjärta trots att han egentligen ville ha en hund. Där är Heathcliff, en gråblå perser med massor av päls och integritet. David, halvsiamesen, som får sitt namn då han trots sin litenhet lyckas besegra sina äldre med list. Felix är kungen i grannskapet och Salomo den yttepyttiga katten som drabbas av alla sjukdomar man kan tänka sig. Slutligen den enda Tigrinnan, Moira, som lyckas klättra hela vägen till toppen på maktpyramiden genom enkel uttjatningsteknik. Det är roligt att läsa och skönt att se att det tagit tid för andra att integrera sina nya familjemedlemmar. Även om det också oroar en matte att läsa att Alexander blir orolig när hans katter fortfarande, efter två veckor, inte kommer överens.. Vi är på god väg.. Hur som helst, en klassiker för kattälskare och djurvänner. Även för någon som inte har en liten sprallig sladd i familjen.

4 kommentarer:

Emmas Bokhylla sa...

Ah, vad harligt, den boken kande jag inte till. Men det blir alltid kaos, nar en ny misse anlander, hur man an forsoker. I alla fall ett tag, sedan brukar det ju losa sig, efter ett par nervpirriga veckor!

Katti, som ar galen, skulle nog dock behova lite terapi innan iv skaffar flera djur... ;-)

Bokomaten sa...

Många katter är verkligen spritt språngande.. Men antar att det är en del av charmen.;) Så länge de inte slår över till psykopat-galna!

Vixxtoria sa...

Kul att jag lyckades ge något tips som du tyckte bättre om än Hannibal i alla fall.

Han gillar (gillade?) nog katter i alla fall Lloyd Alexander, för de dyker ofta upp i hans böcker. Tidskatten kanske du skulle läsa om du ändå håller på. (Tidskatten kanske jag skulle leta reda på och läsa, medan jag ändå håller på, förresten.)

Bokomaten sa...

Haha, jodå, du har kommit med många bra tips också.;) Jag tror att L A är ett typsikt exempel på en sådan där katt-författare som det finns så många av. Har flera böcker med katter i handlingen, bara i biblan där jag jobber. Kanske skulle läsa någon av dem i jul.. Rätt bra jullitteratur. Just Tidskatten har vi nog inte, tror jag, men väl en del andra.