måndag 13 december 2010

Att tala med en änkling av Jonathan Tropper

Jag vet inte vad jag förväntade mig av den här boken egentligen men ord som varm och inkännande dök upp, vilket normalt brukar få mig att dra öronen åt mig. Jag var dock sugen på något upp-piggande och även om man normalt kanske inte skulle sätta tänderna i en bok om en änkling då så hade jag lite Nick Hornby-aningar på den här boken och The Book Pond som brukar ha bra smak verkade gilla den så jag sa ja, tack, gärna, till att få läsa. Och den var så mycket mer! Nock Hornby-känslan är kvar, men mer Hornby möter Coupland och det är inte dåligt betyg. Jag älskar den! Precis vad jag behövde i svarta novembermörkret, späckat med svart satir och galghumor, vilket brukar kunna få mig på fall. En riktig prakthistoria.

Den handlar om Doug som förlorat sitt livs kärlek, överjordiskt vackra Hailey, i en flygolycka. Efter sig lämnade hon en strulig tonårsson, en fd man för Doug att tampas med och ett stort hus där Doug nu fördriver tiden med att skriva krönikor om sin sorg. Han vältrar sig i självömkan och siktar på att supa ihjäl sig själv alternativt . Han är bitter, cynisk och ändå rätt uppgiven, vilket gör att han ändå kan skratta åt sig själv någonstans. Han lider av en rädsla för att allt ska bli bättre, för det skulle betyda att han är tvungen att släppa taget om Hailey. Omvärlden vägrar dock lämna Doug ifred. Sonen Russ hoppas på att kunna ge Doug tillräckligt dåligt samvete för att låta honom flytta in igen så han slipper sin egen pappa. Dougs systrar, båda med egna familjeproblem, gör sig envetet påminda genom att ställa krav på honom att börja träffa kvinnor, ställa upp på ena systerns bröllop osv. Dougs pappa håller helt på att tappa förståndet, hans mamma tacklar det hela med att göra vin till en del av kostcirkeln och mitt i alltihop tjatar Dougs agent på honom om att det här är det bästa som hänt honom, karriärmässigt! Förlagen slåss om att få ge ut hans biografi! Det blir rörigt, rörigt, rörigt men på det bästa av sätt och jag rycks verkligen med. Det är smart, svart och roligt på ett intelligent sätt!

Att det sedan visade sig vara en riktigt bra bröllopsbok är ju bara en bonus för mig. Jag skrattar åt familjernas stora problem och inser vilket smart drag det var av oss att bestämma oss för att minimera arrangemangen.

Den enda invändningen jag har är att jag inte kan låta bli att översätta texten till engelska när jag läser. Jag gör ofta det när man kan ana den engelska ordföljden lite för mycket bakom texten. Jag inser att det är svårt att försöka vara trogen originalet utan att vara för trogen så att säga men historien måste få ett eget liv. Jag hänger lätt upp mig på meningar här och där men inte så mycket att jag tycker historien stannar upp. På det hela taget tycker jag verkligen att det här är en bok att rekommendera och jag är glad att jag fick erbjudande om att läsa den för jag hade nog missat den om jag inte hade fått ett mail om den från förlaget.

2 kommentarer:

a-lo sa...

Haha, komiskt som sagt att du också anslutit dig till Tropper-evangeliet ;) Bra recension också. Jag tror med att den kanske vinner på att läsas på originalspråk då jag ofta tänkte när jag läste den engelska förlagan att den eventuellt skulle vara svår att fånga i översättningen.

Bokomaten sa...

Oh, ja, jag hoppas på mera Tropper i framtiden. Avkopplande och ändå tycker jag det ger en rätt mycket mer än ren underhållningslitteratur. kanske testar nästa på engelska.