tisdag 2 november 2010

Cirkusflickan av Camilla Lagerqvist

Det här är verkligen en ovanlig barnbok i utgivningen just nu. Dels utspelar den sig för 100 år sedan och det skrivs faktiskt inte mycket litteratur som utspelar sig ”förr i tiden” nu, men också för att den handlar om något så ovanligt som en cirkus.

Ellen är sex år gammal när hennes mamma säljer henne till en cirkus år 1917. Ellen växer upp tillsammans med cirkusfolket och drillas hårt i ringen som akrobat och lindanserska. Kvinnan som köper henne, Madame Zenitha, visar sällan några känslor utom när hon blir arg och låter handen vina. Ellen blir slagen många gånger och slår sig också ganska rejält under träningen. På cirkusen lär hon dock känna andra människor som ger henne den trygghet och känsla av att höra hemma hos någon som hon så desperat längtar efter sedan hennes mamma sålde henne. Fast vad det var som hände den där kvällen hon blev såld verkar inte stå helt klart. Ellens mamma skriver långa brev till henne, men de verkar aldrig komma fram. Allt som åren går blir Ellen allt duktigare och förvandlas så småningom till en berömd cirkusprinsessa.

Om jag hade en 11-åring hade jag köpt den här till henne. Jag tror nog att det är mest flickor som skulle uppskatta den här berättelsen om Ellen som kämpar i motvind och blir utsatt för mycket, inte bara hårda slag utan även för samhällets fördomar och elaka tungor. Jag tyckte faktiskt jättemycket om den här historien, mycket för att det är en äventyrsberättelse men satt i en historisk verklighet. Naturligtvis är det en saga och den känns kanske inte helt trovärdig hela tiden, men det gör inget, för spännande är det ändå. Hur cirkusen kämpas och slåss mot andra cirkusar som utsätter dem för attentat för att tjäna pengar. De olika cirkusartisternas berättelser, skäggiga damen, hästdressören, akrobaterna och magikern som plötsligt dyker upp från ingenstans med sin vackra unga brud. Det är romantiskt och väldigt annorlunda men framför allt spännande som sagt var.

När jag kollar upp Camilla Lagerqvist lite ser jag att hon förra året kom med en ungdomsbok som också delvis handlar om cirkus, kanske något hon har en bakgrund inom? Boken heter ”Det brinner i mitt huvud” och handlar om en pojke med ADHD som drömmer om att gå cirkusgymnasiet.

Förresten, jag har hängt upp mig rätt mycket på omslag, men det här måste vara ett av årets snyggaste omslag, på en barnbok i alla fall! Man kan ju inte LÅTA BLI att bli sugen på att läsa den här.

14 kommentarer:

Hermia sa...

Låter bra ju! Författaren bor i mina trakter, tänker på att Gävle var ett cirkusnäste på den tiden. Kanske har hon hittat inspiration där? Cirkusgymnasium finns här nu... och på länsmuseet en rätt fin utställning om cirkushistorien.

Eller så är hon bara intresserad av ämnet :-)

Bokomaten sa...

Vet du, jag misstänkte faktiskt att hon kanske var från de treakterna. Jag hade en vän på den tiden (högstadiet/gymnasiet) som gick där uppe, men visste inte att det fortfarande fanns kvar! Roligt! Kul att det fortfarande håller i sig, fast på så olika sätt. Cirkustraditionen.

Fia sa...

Du är nominerad till Beautiful Blogger Award på min blogg. :)

Bokomaten sa...

Vad gullig du är Fia, ska absolut kolla in!

Vixxtoria sa...

Du verkar vara inne i ett otroligt läsflyt då du bara läser jättebra böcker helat tiden. Verkar fint!

(Jag har aldrig förstått cirkusromantiken riktigt, själv. Jag tycker det verkar urjobbigt och urtråkigt att jobba på en cirkus, men det är ju en helt annat fråga.)

Bokomaten sa...

Jaopp, läsflyt var ordet.. men orken börjar trappa av en smula nu... Tror november börjar slå till...

Vad gäller cirkus-romantiken så tror jag det är lite en kombination av att folk lever ett helt annat liv än det vardagliga (turnéliv med djur och storfamilj) och att det är rätt mycket glamour på ytan. Snygga dräkter och uppmärksamhet. Tycker dock också det verkar vara en otroligt hårt arbete och slitsamt för kropparna, men jag vill inte bli elitidrottare heller men kan facineras av deras diciplin och att de klarar av att pressa sig till det yttersta. Aldrig för mig dock.

Vixxtoria sa...

Men föreställningar om cirkus är rätt intressant faktiskt. Det är ju ett rätt återkommande tema (särskilt i barn- och ungdomslitteratur), som en slags "drömtillvaro". Som i Rasmus, Pontus och Toker, eller Pippi, eller Vita stenen. Eller John Irvings böcker. Eller i Peter Pohls Janne min vän.

Det måste väl finnas en lockelse där, antar jag, som många går i gång på, fast jag bara tycker det är jobbigt. Jag gillar i allmänhet inte roadmovies heller, förresten, och det är ju också hemskt populärt. Eller över huvud taget såna där böcker där folk ska gå och gå och gå och gå för att liksom "komma hem" på slutet. Det finns ju undantag som funkar, men på det stora hela tycker jag att det är ett rätt tråkigt tema.

Bokomaten sa...

Roadmovies kan jag också ha lite svårt för men det där med cirkus kan jag tänka mig är lite av en verklig version av fantasy. Verklighetsflykt. Att "rymma med en cirkus" och komma bort från den tillvaro man befinner sig i just nu och som man kanske inte trivs med?

Vixxtoria sa...

Jo, jag tror jag förstår själva principen (och motiveringen) bakom cirkusromantiken (jag bara lockas inte av den själv). Den har väl lite grann mattats av nuförtiden, förresten, och tagits över av dokusåpadrömmar och liknande?

Bokomaten sa...

Tror jag definitivt att den har. Det jag menar också med att det är rätt ovanligt att läsa om cirkus i barnböcker nu för tiden. Går barn på cirkus fortfarande?

Vixxtoria sa...

Håller med, cirkusskildringarna har minskat. Det verkade vara kul med den här boken (men det gjorde kanske också att jag tänkte just på cirkusROMANTIK i ännu högre grad, därför att de där drömmarna om att jobba på en cirkus känns lite 50-tal). Jo, barn går ibland på cirkus idag också. Det är hiskeligt dyrt!

Martina sa...

Jag tyckte den ver väldigt bra, hade med den på ett bokprat för en 4:a och det var faktiskt en pojke som lånade den - han berättade på nästa bokprat att han tyckte den var bra. Så jag tror absolut att den kan locka pojkar också, även om det känns som att den vänder sig främst till flickor.

Martina sa...

Förresten, apropå cirkusböcker för barn - Dan Höjers nya serie Cirkusdeckarna är riktigt bra, tycker jag iallafall. Jag har inte riktigt lyckats sälja in dem till skolklasserna på bokpraten, men jag kanske försöker med fel barn. Ibland är ingen intresserad av en bok på ett bokprat och på nästa kastar de sig över den...

Bokomaten sa...

Jag känner verkligen igen det där med att vissa böcker blir jättepoppis på ett bokprat men på nästa inte alls. Tänkte köpa in några ex till av Cirkusflickan och se om den går hem på nästa bokprat faktiskt så får se. Cirkusdeckarna har jag precis plockat in, men inte läst än. De hade jag faktiskt glömt bort, fast hos mig är det barn som frågar efter dem till och med. Cirkus kanske ligger i tiden plötsligt??