torsdag 21 oktober 2010

The Sweetness at the bottom of the pie av Alan Bradley

Miss Flavia De Luce, du är min idol! Äntligen hittade jag en bok som verkligen värmde mitt höstkalla hjärta. Den utspelar sig 1950 och handlar om Flavia, 11 år och yngst i en skara av tre systrar. Deras mor gick bort när Falvia var så liten att hon inte har några minnen av henne och de två äldre systrarna terroriserar henne konstant och utsätter henne för det ena hemska upptåget efter det andra. Men det är ok, Flavia hämnas och utsätter dem för värre. Äldsta systern, Ofelia, är killtokig och springer alltid genast och bättrar på läppstiftet så fort någon av manligt kön uppenbarar sig på herresätet där de bor. Mellansystern, Daphne, sitter alltid med näsan i en bok, oftast av Dickens och Flavias stora passion är kemi. Pappan har dragit sig undan efter moderns död och har distanserat sig från systrarna. På godset bor också en allt i allo, Dogger, som lider sviter mentalt efter kriget, och de har också en kokerska som kommer och lagar mat åt dem varje dag.

Tidigt en morgon vaknar Flavia av ett ljud och går ut i trädgården för att ta en närmare titt. Där, mitt i gurklandet, ligger en främmande rödhårig man som drar sitt sista andetag just som Falvia upptäcker honom. Han hinner bara säga ett ord till henne; ”Vale”! Flavia väcker Dogger och ringer polisen som anländer och drar igång en väldig utredning. Inte bara efter mördaren utan också efter vem liket är. I all välmening sjasar de bort Flavia, som inte är den som kan ta en avspisning med ursäkten att hon ”bara är ett barn”. Hon bestämmer sig för att bevisa för alla att hon minsann inte är någon ”dum liten flicka” och drar igång sin egen utredning.

Det är en sagolik blandning av Enid Blyton, Kitty, Agatha Christie, thriller och jag vet inte vad och jag ÄLSKAR det. Det blir faktiskt skitspännande om man får uttrycka sig så bordust. Först och främst måste man naturligtvis köpa att Flavia är en osannolik karaktär, hon besitter kunskap som ingen 11-åring ens 1950 skulle kunna ha, inte bara om kemi utan också om populärkultur, historia mm. Jag förstår att det är för att skapa stämning som författaren gör så många referenser till filmer och musik som var populär vid tiden, men inte en en 11-åring som levde då kan ha hunnit ha hört och sett allt Flavia kan. Dessutom blir det aningens krystat ibland med alla referenser. Det är min enda och inte alltför stora invändning till den här boken. Det är engelsk landsbygd, det är ruskiga giftmord och intriger och jag förundras verkligen när jag sedan läser att författaren, Alan Bradley, inte är engelsman utan kanadensare. Jag förundras inte över att den vunnit bl a The Debut Dagger Award, och blev jätteglad när jag i slutet av boken inser att det kommit ytterligare en bok om Flavia! VILKEN tjej hon är! Visst är hon en fantasy-figur, men en oerhört sympatisk sådan. Inga fyrverkerier av action, men mysigt, mysigt, mysigt och spännande som bara den. Riktig oktober/novemberläsning.


Läs mer på Flavia De Luce egen hemsida.

19 kommentarer:

Vixxtoria sa...

Det låter väldigt härligt - både boken i sig och att du funnit läsglädje. Jag blir rätt nyfiken, måste jag säga.

elilaserochskriver sa...

Jag blir också nyfiken, det låter som en salig och härlig blandning!

Den anonyma sa...

Härlig beskrivning av bok, synd att du är anonym så att eleverna inte kan eldas upp (bildigt, alltså, haha). Läste ditt inlägg hos Pomegranaten, roligt att höra att någon annan öht läst Rice. Sorgligt outgiven numera, som sagt. Bokförlag, varför inte ?
Plus att jag i bokhyllan även hittade The G-string murders av Gypsy Lee Rose som hon skrev ihop med Rice (om jag fattat amerikanska deckarsidor rätt)

Bokomaten sa...

Mm.. jag tycker ju om när jag känner att jag blir kompis med mina böcker.:) Precis så kände jag här. Den gav mig en egen värld. Just den här boken var det jag tänkte när jag här om dagen sa till Pomegranathen att jag höll på med en bok jag tror att hon skulle gilla.

Jag tycker faktiskt att det är synd att Rice blivit så bortglömd när andra deckarförfattare och satiriker fortfarande lever kvar. Jag brukar alltid kolla efter hennes böcker när jag kommer förbi olika antikvariat.

För övrigt hoppas jag att jag lyckas entusiasmera en del av mina elever på jobbet ändå, även om jag är anonym här.;) Det är de som inte är så entusiastiska som jag gärna vill hålla här ifrån..

Cinnamon sa...

Låter som en intressat bok.

Bokomaten sa...

Vet du, Cinnamon, jag kan ha helt fel förstås... men tror att det är en Cinnamon-bok...

Emmas Bokhylla sa...

Det later valdigt intressant, med ett harligt flow. Nu blir jag nyfiken!

Pomegranate sa...

Åh, jag blir alldeles till mig av din beskrivning, självklart MÅSTE jag läsa den här. Har inte hunnit kolla in hemsidan ännu, men vågar man hoppas på att det blir en serie?

Bokomaten och Anonyma: ideén med ett förlag för gamla bortglömda pärlor gör mig alldeles varm om hjärtat...Tack båda två för fina boktips!

Den anonyma sa...

Bokomaten och Pomegranaten: Jag kollar upp vem som har rättigheterna på Rice nuförtiden. Klart vi startar förlag - kolla in hur här http://www.noff.se/scripts/documents/Att_starta_bokforlag-2009-juli.pdf

Finns säkert en massa andra böcker som skulle behöva komma igen. Tänker på en del barnböcker bl a och kanske en och annan fransos.

Bokomaten sa...

Pome.. det SKA bli en serie.;) Jag har redan beställt tvåan, idag faktiskt.;)

anonym: det är ju ljuvligt! Kolla upp du! Sitter och läser på Noffs hesmida som du länkade till!=)

Vixxtoria sa...

Hej du. Ville bara hoppas att din fredag blir festlig även om denna återkommande rubrik inte har dykt upp den här veckan :-)

Själv har jag ont i halsen och ska jobba hela helgen, och har fortfarande inte köpt det där strykjärnet. Det är väl festligt på nån slags skala, men i bottenskiktet kan man säga.

Fru E sa...

Åh! Det här får jag vänta med att läsa tills jag läst mitt ex! Men det lär nog dröja lite...

Bokomaten sa...

Tack kära du, har inte varit så festligt på sistone. En vän har varit med om en rätt hemsk sak men jag vill inte skriva mer än så. Därför har det i alla fall inte känts rätt med några festliga fredagar, men vännen är på "bättringsvägen" så det pekar uppåt igen!

Vixxtoria sa...

Bokomaten: I see. Nej, alla dagar är det inte läge för fest. Ta hand om dig själv och din vän, och hoppas att bättringen fortsätter!

Ann-Sofie sa...

Eftersom jag är ute och raggar boktips till höstlivet blir den här titeln självklar i min beställning.

Bokbabbel sa...

Också jag blir nyfiken - Blyton, Kitty och Christie, ojoj liksom!

snowflake sa...

Den här låter ju helt oemotståndlig!

Bokomaten sa...

Tror faktiskt att det här skulle kunna vara en Snowflake-bok också. Och en Ooof-bok.:) man känner den fuktiga engelska luften bita sig fast i skinnet när man läser.:) Och du, Bokbabbel, läser ju allt, hehe, så passar säkert dig med.

Bokbabbel sa...

"läser ju allt" var nog tyvärr en överdrift, men jag tar den till hjärtat i alla fall ;)