måndag 18 oktober 2010

Skjut apelsinen av Mikael Niemi

Den här boken börjar som en bok, vänder och blir en annan och slutar som en tredje, kan man säga. Den handlar om en kille på gymnasiet som helt enkelt har tröttnat på att allt alltid ser likadant ut. Alla ser likadana ut och man måste vara på ett visst sätt för att passa in. Han delar in alla i skitar och idioter. Skitarna vill bli något statusfyllt när de blir stora och tjäna massor med pengar och passa in. Skitarna är de som redan har det förspänt och alltid kommer att klara sig oavsett vad som händer. Idioterna är de som inte kommer från lika fina förhållanden och som vet att oavsett hur mycket de pluggar kommer de ändå alltid bara komma tvåa så de ger upp och blir nördar och medelmåttor.

Vi får aldrig veta vad huvudpersonen i boken heter, men han bestämmer sig för att bryta mönstret, strunta i reglerna och göra något helt annat. Han gör uppror på sitt eget sätt. Det första han gör är att leta reda på det fulaste plagg han kan hitta, en städrock i sin mammas städskrubb, och har den sedan på sig i skolan och överallt var enda dag tills folk inte längre bryr sig. Han får utstå glåpord, spott och fysiska påhopp men ger sig inte. Han gör hellre vad som helst än förknippas idioterna och skitarna. Och det funkar faktiskt. Han får till slut igång ett helt uppror på skolan, esteterna gillar det han gör och den mobbade killen i hans klass visar sig inte vara fullt så töntig som han först trott.

Till en början störde jag mig rätt rejält på huvudpersonen som framställs som så exceptionellt intelligent. Han tycker själv att han är eoner smartare än sina klasskompisar och det är faktiskt ganska irriterande.. Tills jag inser att det inte riktigt är så, han är bara precis så där självupptagen som man själv var som tonåring då man trodde att man visste allt, och då blir karaktären också mycket mer trovärdig. Dessutom genomgår han en personlig utveckling och ju mer han lär sig och utvecklas, desto mer inser han hur mycket han inte vet. Därmed blir han också mer sympatisk. Han vill fortfarande göra uppror och röra om i grytan. Väcka folk, få dem att tänka till. Det blir både intressant och enormt kul. Efter ett tag inser man dock att kompisen Pålle, han som är mobbad och utanför, har en egen agenda och skrattet fastnar i halsen när man inser vad det är som håller på att hända. Roligt med ett rått språk och väldigt, väldigt bra!

2 kommentarer:

elilaserochskriver sa...

Jag har bara läst Mannen som dog som en lax av Mikael Niemi och blev inte särskilt imponerad av den, men jag blev ändå nästan lite sugen på den här boken nu, den låter lite halvrolig :)

Bokomaten.. sa...

Jag har läst Populärmusik från Vittula också som är en höjdarbok även om jag är kluven till vissa kapitel i den. Det här är docken juste ungdomsbok som verkligen sticker ut bland ungdomsböcker annars.