måndag 25 oktober 2010

Darling River av Sara Stridsberg

Det har skrivits så mycket om den här boken att det knappt finns något att tillägga, men jag tänker ändå göra ett försök. Darling River är fragmentariskt uppbyggd och handlar egentligen om många olika saker och personer som också bara är olika versioner av en och samma kvinna. Olika brottsstycken fogas samman och bildar en helhet och egentligen är den här boken är komplicerat uppbyggd, men det blir aldrig svårt att läsa. Små klipp visas som gör att vi formar oss en bild av personerna i boken. Dolores, flickhustrun på färd mot havet för att föda sitt barn. Lo, det lilla barnet som alldeles för snabbt blivit gammal och när hon blir äldre istället åter blir barn. Den galne vetenskapsmannen i Paris och hans aphona som han utför allehanda psykologiska experiment på för att bevisa att hon besitter mänskliga egenskaper. En mamma, med vita resväskor, som reser runt med kameran som vapen, trygghet och sköld. Dessutom lär vi känna människorna runt omkring, mannen, fadern, hororna i Paris slum.

Det är fruktansvärt rått, mörkt, kallt och illaluktande och desperat och jag kommer av någon anledning att tänka på en konstutställning jag såg i Köpenhamn för något år sedan. En dansk fotograf som under många år rest runt i USA och besökt samhällets absoluta bottenskikt. De som lever och har det så som man inte ens kan föreställa sig. Våld är en naturlig del av vardagen och livet. Stämningen är den samma. Kall och rå och desperat men också full av överlevnadsinstinkt. Om Darling River är den enda av de Augustprisnominerade böckerna i år som jag läst, men om hon får priset kan jag garantera att det är välförtjänt.

9 kommentarer:

Vixxtoria sa...

Intressant att du skriver att den inte är svårläst. Jag har ju tänkt läsa den här så klart nån gång, men liksom väntat mest för att jag kände att jag inte orkade ge mig på nåt svart och tungt och svårläst när jag inte hade tid. Kanske borde jag ompröva det då. Fast jag måste väl köpa den, för biblioteken lär ju inte ha den till utlån (mer än kanske mitt bibliotek då; där lånar folk verkligen inte böcker som får priser eller är nominerade till priser, de står alltid där outlånade och ensamma. Hur konstigt som helst.)

Hermia sa...

För någon månad sedan läste jag Drömfakulteten - också fragmentarisk till viss del men ändå inte svårtillgänglig. Har ni läst den?

En sak jag undrat över om Darling River är ifall läsningen underlättas av om man innan läst Lolita? Jag är mer intresserad av att läsa Stridsberg än Nabokov..

Vixxtoria sa...

Nej, jag har inte läst Drömfakulteten heller, av samma anledning ungefär som Darling River. Plus att jag tänker mig att den ska vara såååå tråkig. :-D

Ni kan förstå att jag står här och känner mig väldigt kluven, när Drömfakulteten typ har blivit the book of the decade, så jag måste ju ändå läsa den. Det låter bra att den i alla fall inte är svårtillgänglig, då. (Usch, det här låter ju som om jag bara vill läsa McDonalds-böcker, men så är det ju inte, det vet ni ju.)

Och nu när du nämnet Lolita, Hermia, så kommer jag ju ihåg att just det ja, det var ju det som också komplicerade läsningen av Darling River. Behöver man läsa Lolita först, Bokomaten?

Bokomaten sa...

Man behöver ABSOLUT inte ha läst Lolita innan man läser darling River och jo, Vixxtoria, den ÄR mörk, tung och förfärlig faktiskt, men inte svårläst. Jag har inte läst Drömfakulteten, mycket för att jag ofta får en ytterst ologisk aversion mot böcker som får så mycket uppmärksamhet och hyllningar. Idiotisk egentligen. Jag borde verkligen ta och läsa den också.

Den här boken var inne på samtliga bibliotek i kommunen där jag jobbar så tror nog att den borde vara lätt att få tag i på din bibla också, Vix. Till skillnad från Spill.. höstens andra uppmärksammade roman där jag har över 20 personer före mig i kön...

Jenny B sa...

Jag har läst Drömfakulteten och tyckte om den, fastän den handlade om en människa som behandlats illa av livet och andra människor. Den fastnade inte i eländesskildringar utan hade en ton av styrka. Jag tyckte att den fragmentariska berättelsen skapade stämningar så att de olika tidsperioderna speglade sig i varandra. Som du beskriver Darling River nu så verkar det som att den är lika bra på det sättet, så jag kommer nog också att läsa den, förr eller senare.

Cecilia sa...

Jag har läst och älskat hennes tidigare och kommer definitivt att läsa den här också. Är säker på att jag då kommer att minnas dina fina observationer och formuleringar :) Härlig recension!

Bokomaten sa...

Vad gullig du är, Cecilia! Jag är definitivt sugen på Drömfakulteten också nu.

Anna sa...

Jag skummade igenom din recension här för jag ville inte färgas för mycket av den. Funderar på att välja den som ett av förslagen till vår nästa bokklubbsbok. Förstod det dock som att du gillar den och det är ju en bra grund för att välja den tänker jag.

Bokomaten.. sa...

Jag tror faktiskt att det är en välditg bra bokcirkelsbok. Finns mycket man kan behöva diskutera även om den nog är rätt svårt att formulera sig kring. Tycker det var svårt bara att skriva om den. Tycker mycket, mycket, mycket om dock. Den kommer i pocket i december har jag för mig om ni väntar ett tag.;)