måndag 12 oktober 2009

Pojken i soffan av Sonya Hartnett

Förra årets ALMA-pristagare, Sonya Hartnett, kom för ett år sedan ut med en ny bok på svenska. Jag gillade inte den förra boken, ”Jag är djävulen” så jättemycket, därför hade jag först inte direkt tänkt läsa den här boken, men en kollega rekommenderade den och OJ, vad glad jag är att jag gav den en chans. Nu förstår jag verkligen varför hon fick ALMA-priset. Hon är verkligen inte någon strömlinjeformad författare och jag tror tyvärr inte många ungdomar kommer att hitta till henne, men jag önskar att de gjorde det. För det här vore en perfekt väg in i vuxenlitteratur och egentligen är jag inte säker på att jag självklart skulle ha placerat denna bland ungdomsböckerna.

Boken handlar om en gammal kvinna som kommer hem en dag och finner en liten pojke sittande i sin soffa. Pojken presenterar sig inte och vi får egentligen aldrig säkert veta vem han är. Pojken och kvinnan börjar prata, hon bjuder på fika och hon berättar om hela sitt liv, samtidigt som han tittar sig omkring, kommenterar det han ser och hennes berättelse. Vi får följa henne från det att hon är liten flicka, ensam i ett välbärgat hem. När hon slutar skolan vill hennes pappa veta om utbildningen varit till nytta och ställer en fråga till henne: Vad är den absolut vackraste skapelsen i världen? När pappan inte blir nöjd med svaret bestämmer han sig för att de båda ska ge sig iväg på en resa runt hela världen för att hon skall få se allt vackert som finns för att sedan ge ett nytt svar på frågan. Pappan som dittills varit frånvarande och jagat pengar och arbetat hela tiden, han blommar nu ut och visar en äventyrslysten och helt ny sida för flickan som lär sig älska sin far för första gången i livet. Efter resans slutfinner hon det bara svårare att svara på frågan och känner sig än mer ensam när pappan åter begraver sig i arbete och mamman börjar tjata om att hitta friare åt flickan. Själv tycker hon om att vara för sig själv, går ofta promenader i skogen och vid havet där hon så träffar en främmande man som hon kallar för Fjäder. Han är en lika fri själ som hon och de kommer att älska varandra men hon lär sig också vad sorg är.

Det här är en otroligt poetiskt skriven och annorlunda bok och man anar eller tror sig förstå att pojken i soffan är döden som kommit för att hämta den gamla kvinnan. Kanske i form av hennes förlorade barn. För honom passerar hennes liv revy. Det poetiska språket (översatt av Helena Ridelberg) och de fantasifulle beskrivningarna är den stora behållningen av boken. Att så fritt fantisera och berätta om livet, som om hon bodde i en värld utanför vår egen, känns befriande skönt. Jag skulle rekommendera den här till de flesta, framför allt vuxna, men tyvärr tror jag det kräver sin man (eller kvinna) att läsa den på högstadiet och där skulle jag inte ge den till vem som helst. Det kan vara svårt för någon som inte är van, att förstå hur berättelsen hänger ihop. Men ge den en chans! Det tycker jag defintivt! Läs, läs, läs!


Läs mer här och här.

2 kommentarer:

Lille søster sa...

Høres veldig bra ut!

Bokomaten.. sa...

Oh, det är den, det är den!!