tisdag 15 september 2009

Min läsning för x antal år sedan.

Den här listan flög runt i somras på många bloggar men jag plockade precis upp den och har rotat den tillbaka till Boktipset.

För 30 år sedan bläddrade jag kanske i pekböcker och ev hade min ambitiösa mamma redan börjat läsa för mig också. Jag var endast ett ynka år gammal och åkte runt i barnvagn med en kulturtant till mamma som var fast besluten att jag skulle lära mig tycka om film och litteratur. Det gick ju bra.:)

För 25 år sedan läste mamma högt för mig så ofta hon fick möjlighet. Minns Tove Jansson och Trollkarlen från Oz. Faktiskt minns jag dem, även om jag nog var aningen för lite. Min största skräck i livet var Morran, från ”Vem ska trösta Knyttet?” och Muminböckerna, som jag var livrädd och den största anledningen till att jag ville sova med lampantänd.
För 20 år sedan läste jag Fem-böcker, Agatha Christie och älskade spökhistorier. Var också ytterst förtjust i mammas Agent X9 och läste allt jag kom över om Grekisk mytologi. Det intresset startade med att jag lånade hem Maj Samzelius böcker om ”Hjältar och monster på himlavalven” som jag än idag minns med enorm kärlek och som även grundade en kärlek till landet Grekland och dess mat och kultur.

För 10 år sedan var jag 21 och hade kommit över min största anglosaxiska vurm då jag plöjt igenom Romantikernas samlade verk och ett antal av Shakespeares dramer och naturligtvis alla sonetter. Dags för engelsk litteraturhistoria vid universitetet som var de mest lättförtjänta poäng jag fått men också de absolut roligaste jag läst. Utöver mina studier hamnade jag i en stor lässvacka som varade ganska länge. Inget annat än kurslitteratur vågade jag ta mig igenom för då pockade det dåliga samvetet på men mitt filmintresse kunde jag konstigt hålla fortsatt vid liv.
För fem år sedan befann jag mig fortfarande i nämnda svacka, men hade så smått börjat vakna ur den igen. Något år senare började jag sluka barn och ungdomsböcker som besatt med den perfekta ursäkten att det behövdes för jobbets skull. Där är jag än idag, sluk, sluk, sluk, och har även hittat tillbaka till min barnsliga förtjusning i spökhistorier och skräck. En del "vuxen"-litteratur slinker också ner och numera fokuserar snarare det dåliga samvetet på alla böcker jag inte hinner läsa. Högarna och listorna med böcker jag så himla gärna vill eller borde läsa men som ofta hamnar ett par snäpp ner på att-läsa-listan eller som ständigt ligger som nummer två. Åh, om dygnet ändå hade fler timmar..

4 kommentarer:

Pomegranate sa...

Vad lustigt, jag är visserligen fyra år äldre än du om jag räknar rätt, men annars har vi läst nätan exakt samma saker under uppväxten! Inte för att jag läser så mycket ungdomsböcker längre (men blev väldigt inspirerad av ditt inlägg om Stravaganza-serien för ett tag sedan), men åh, Maj Samzelius! SOM jag letar efter hjältar o monster-böckerna. Kul att någon annan minns hur bra de var...

Bokomaten.. sa...

Åh, vad roligt! Samzelius böcker går nog itne att få tag i längre, men de finns ju på måna bibliotek. Som barnbibliotekarie är man ju tvungen att läsa barn och ungdomsböcker, men jag klagar inte. Du är med andra ord 35?;-)

Pomegranate sa...

35...hur nu det gick till:-) Du har rätt när det gäller Samzelius, jag får låna dem på bibblan. Vissa böcker har gått från att bara vara en bok till något mer, eftersom de har haft en sån betydelser för en. Speciellt vissa barnböcker...ett säkert tecken på att man börjar bli gammal antagligen. :-)

Bokomaten.. sa...

Jo, jag skrev just det i något inlägg på någon annans blogg här om dagen. Att vissa böcker man läste som barn ofta har något magiskt över sig som jag har svårt att uppnå i vuxen ålder. Oavsett om böckerna faktiskt är bra eller inte. Jag menar, böcker jag läste som 11-åring och läser om idag, även om jag objektivt fortfarande kan se att de är riktigt bra så blir de inte SÅ bra ändå. de går fortare att läsa och man har läst så mycket emellan. På den tiden var läsning fortfarande något nytt och spännande. Det betyder dock inte att man inte fortfarande kan få något ut av att läsa om barnböcker, ett visst skimmer finns fortfarande kvar.:)