tisdag 25 augusti 2009

Edward Tulanes Fantastiska resa av Kate DiCamillo

Den här boken kom redan för ett år sedan och DiCamillos nästa bok har redan planerad utgivning nu i höst. Jag hade tänkt läsa den redan när den kom, men annat var mer trängande och den fick stå till sidan. När så en lärare kom och bad om tips på högläsningsböcker kom jag att tänka på den här och pockade raskt hem den över helgen för att ”kontroll”läsa innan jag satte den i händerna på henne.

När den kom fick den väldigt mycket uppmärksamhet, låg på bästsäljarlistorna i USA i en evighet (48 veckor enligt ett uppslag i boken!) och fick priser till höger och vänster kändes det som. Och visst är det här en söt saga, men SÅ bra vet jag inte om den är.

Edward är en liten leksakskanin av porslin som bor med en liten flicka som heter Abilene. Abilene älskar Edward över allt på jorden och tar hand om honom som om det verkligen vore en riktig varelse. Något som passar Edward utmärkt, för det är en mycket intelligent porslinskanin det här. Han tänker väldigt mycket, men känner inget alls. Han bryr sig inte om Abilene eller om familjen han bor hos och en dag berättar Abilenes mormor en saga för de båda om en prinsessa som inte älskade någon och som råkade ut för en stor olycka på grund av detta. Och när Abilene och Edward är ute på Atlanten för en lång resa råkar Edward kastas över bord! Det är upptakten till en väldig massa äventyr för Edward. Länge ligger han på havets botten och han mäter senare många snälla människor som tar hand om honom, men också en del faror och otrevliga människor. Efter ett tag lär sig Edward vad det betyder att bry sig om andra människor och ångrar också att han aldrig ställde saker till rätta med Abilene och nu kommer han aldrig att få träffa henne igen. Och åren går…

Ja, det är en riktig saga det här. Den börjar faktiskt lite trögt måste jag erkänna och jag kände nästan hela första kapitlet att jag nog inte skulle vilja sätta den här i händerna på en lärare för högläsning ändå.. men så tar det fart och i slutändan sitter jag och grinar över lilla Edwards öden och äventyr trots allt. När jag läste den satt jag dessutom i gröngräset och kaninerna i grannskapet skuttade runt mig till höger och vänster.:) Riktigt mysigt.

Jag tror dock inte att jag egentligen skulle rekommendera den för en lärare i 2:an utan kanske året under, men jag visar den för henne så får vi se vad hon säger. Kanske älskar eleverna den.
Nämnas bör också de otroligt vackra bilderna av Begram Ibatoulline i boken som gör sitt till för att spä på känslan av gammal sagobok.

Inga kommentarer: