Familjen Medici - Det vackra folket i Florens av Ulla Britta Ramklint

Utgiven av Historiska media

Ulla Britta Ramklint debuterade relativt sent i livet, vilket kan vara en förklaring till det jag ser som bristen i den här boken, nämligen språket.

Familjen Medici är som titeln antyder, en släktkrönika över familjen Medici. Den släkt som väl haft störst inflytande och förgreningar i Italien, i alla fall definitivt i Florens. Boken är kronologiskt uppbyggd i olika kapitel och sedan efter teman i underkapitel. Insprängt i underkapitlen finns små biografier på 1-2 sidor om olika kända konstnärer och kulturpersonligheter. Tyvärr tycker jag att detta styckar upp texten lite i onödan eftersom biografierna kan ligga insprängda mitt i ett stycke. Naturligtvis är det säkert meningen att man ska läsa färdigt texten och sedan bläddra tillbaka till dessa texter, men min stilla undran är, varför då inte lägga dem i början eller slutet av kapitlen? Det hade gjort det lättare för mig att hålla reda på var jag var i texten t ex.

En annan invändning som jag nämnde tidigare är att språket i den här boken är väldigt ojämnt. Aldrig dåligt, men just ojämnt. Ibland känns det som att Ulla Britta läst en annan text ett tag och låtit sig påverkas av dess språk så att hennes meningsbyggnader ändrar form. Svårt att förklara, men det känns nästan som att olika personer skrivit en del meningar. Naturligtvis tror jag inte att det är så, men jag vet ju själv hur jag kan påverkas av språket i böcker jag läser och ändrar ofta stil. När det sker mellan två stycken och sedan tillbaka igen så stoppar det dock upp min läsning en smula och gör det trögare att ta till sig.

Med detta sagt kan jag dock gå vidare till att skriva allt som jag GILLAR med den här boken. På ett lättsamt sätt får vi ta till oss de olika personerna i Medici-släkten som format historiens och dagens Florens. Samtidigt får man en bild av hur tiden förändrats runt omkring familjen, religiösa värderingar, kvinnornas villkor, ekonomi och konstströmningar. Personerna man läst så mycket om i guideböcker och jag läste rätt kort om när jag pluggade historia får plötsligt lite kött på kroppen och blod i ådrorna. Det är lättare att tänka sig hur de var som personer och varför de agerade som de gjorde. Och mycket levande information om renässansens Florens och hur alla de där konstnärerna man beundrat sig blå över, hur de var som person. Och det är funkar bra för att friska upp minnet. Visst har jag läst tidigare att Botticelli blev anhängare av Savonarola på äldre dagar, men inte kom jag ihåg det för det och det kan förklara en del förändringar i hans konstnärskap naturligtvis. Kan vara roligt att ha med sig när man vandrar genom museerna.

På det hela taget är det här en lagom informativ bok som i bästa fall ger en levande bild av många personer, och som, tyvärr, i vissa fall, tecknar ett lite för torrt porträtt av en tid som kan vara så färgstarkt lockande. Allt beror på språket. Plus också för slutkapitlet om Medici i museerna och kronologion man kan bläddra bak till när man blir osäker!