onsdag 5 september 2007

Sagan om den lilla farbrorn av Barbro Lindgren

Jag gjorde en djupdykning i nostalgihyllan här om veckan och hittade den här. Min pojkvän säger att det var en av hans favoritböcker när han var liten och jag måste erkänna att när jag läste den här nu var tårarna inte långt borta. Så sorglig!!

Den handlar om en liten farbror som ingen vill ha. De sätter krokben för honom på stan och hundarna skäller och vill bitas. Ingen tycker om den lilla farbrorn och ingen vill vara hans vän. Farbrorn är mycket ensam. En dag får farbrorn dock en vän! En hund som kommer och sätter sig utanför hans hus med munnen full av gamla pinnar. Farbrorn bjuder på kakor och snart sover hunden över hos farbrorn också. Och ingen vågar längre vara dum mot farbrorn för nu har han hunden som tar hand om honom. Så en dag kommer en flicka och sätter sig på trappen. Hunden tycker om när flickan kliar honom på huvudet. Farbrorn tror att hunden tycker bättre om flickan och blir ledsen och går sin väg och gråter. Hunden och flickan undrar vart farbrorn tagit vägen och väntar och väntar, och när han väl kommer tillbaka så blir alla så glada att de skrattar och dansar. Och de blir vänner alla tre. Visst är det fint? Jag blir ju alldeles tårögd bara jag tänker på det. Så enkelt om mobbing och hur det känns att vara utanför och svartsjuk. Dessutom är den lätt att läsa och med jättefina bilder av Eva Eriksson som jag hoppas funkar idag också.

Inga kommentarer: