torsdag 20 september 2007

Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg av Joyce Carol Oates

Jenna är 15 år gammal och har delat upp sitt liv i två delar. Före, och efter, kraschen. Före kraschen var hon en vanlig tjej i en förort till NY, som inte stack ut för mycket och som tränade friidrott. Efter kraschen vaknar Jenna på sjukhus och hennes mamma har gått bort. De körde in i en lastbil på Tappan Zee bron, över Hudsonfloden. Både Jennas mamma och killen i lastbilen omkom, men Jenna överlevde. Sin pappa har hon bara träffat en gång på 3 år. Han bor med sin nya familj ett stort flott hus i La Jolla där det alltid är varmt. Jenna vägrar bo ho sin pappa och flyttar istället hem till sin moster, hennes man och deras två små barn. Ganska snart börjar Jenna få problem i skolan, hon skolkar och vägrar prata med någon förrän hon träffar Trina, en tjej i skolan med svåra problem även hon. De tar droger och är med på en del vilda fester och Jenna mår allt sämre. Mitt i allt ihop träffar hon Crow. Han är stark och gåtfull och Jenna kan inte låta bli att dras till honom.

Joyce Carol Oates skriver inte bara bra vuxenböcker, hennes ungdomsböcker håller också otroligt hög kvalitet. Många elever har lite vårt för att ta till sig hennes torra och avskalade språk men de som gör det brukar älska hennes böcker. Det här är en bok om förlust, om saknad och framför allt om ilska och skuld. Jenna klandrar sig själv för sin mors död och hatar sin far som lämnade dem och sårade hennes mamma som efter döden har fått ett nästan änglalikt skimmer. Jenna hatar sig själv, hon hatar alla runt om kring henne för att de inte är hennes mamma och dessutom har hon dåligt samvete för innerst inne vet hon ju att hon gör fel. Hon hör ibland sin mammas röst i huvudet som ber henne vara snäll mot sin moster. Som ber henne uppföra sig och låta dem älska henne. Men Jenna har för mycket sorg inom sig och är inte mottaglig för någon omsorg alls. Detta är verkligen en hemsk bok men det är skönt att läsa om hur hon kämpar emot och vill överleva. Det är skönt att Joyce Carol Oates är så otroligt produktiv för hur mycket man än läser av henne så finns det alltid fler om man vill ha mer.

Inga kommentarer: