Finstämd fredag och Namnsdagen som inte får nämnas

Ja, festlig kan man väl ändå inte säga att Långfredagen är. Mycket må den vara, men kanske inte just partyglad. Vi hedrar dagen och förhoppningsvis det vackra vädret med utflykt och lästid. Jag hoppas i alla fall få tid att läsa ut min biografi om Maria Lang i helgen och även få till en konstrunda på andra sidan sundet. Kanske, kanske att vi lyckas klämma in lite bondgårdsbesök också så att pocketen inte glömmer bort sina djur. Vi är så ofta på 4H-gården att jag misstänker att han tror att det är hans får som betar där..

Nu till något helt annat, har ni sett att det är Volmar och Valdemar som har namnsdag idag? Om man gör en mashup, vad blir det då? VOLDEmar! Vilket ju nästan är samma sak som Voldemrot så idag utnämner jag till Namnsdagen som inte får nämnas, vilket naturligtvis firas med Pumpkin-juice och trollkonster.

Bilden hittad här.

Prodigy av Marie Lu

Jag minns inte helt säkert vad jag tyckte om Legend, den första boken i den här trilogin av Marie Lu, men jag tittade tillbaka till vad jag skrev om den och jag verkar ha tyckt ungefär som jag tänker nu. Att det här är bra och spännande även om det kanske inte riktigt når upp till Hungerspelen-nivå. Jämförelsen är kanske orättvis men svår att undvikna när det är framtidsdystopier numera. Även Divergent av Veronica Roth brukar ju komma upp sammanhangen och jag tycker nog att spänningen definitivt är jämförbar. MAN VILL BARA LÄSA MERA! Hur ska det gå? Och VARFÖR pratar de inte med varandra? Bokens huvudpersoner, June och Day, har flytt från republikens soldater och sturande och gömmer sig så småningom hos Patrioterna, den gerillaorganisation som har som syfte att störta Elektorn och senaten. Varken Day eller June har tidigare velat samarbeta med Patrioterna då de helst undviker att döda. Efter att de hjälpt Day med en livhotande skada så har de dock inte så mycket val. Att de har olika tillgångar i bagaget står dock snart klart då Day är hela republikens älsklingsrebell och June, med sin överklassbakgrund, kan komma åt Elektorn.

Och naturligtvis bråkar dem dessutom hela tiden för varken June eller Day lyckas riktigt klämma fram vad de verkligen menar och vill, vare sig till varandra eller andra. Tess, som levt med Day på gatan sedan de var småbarn, litar verkligen inte på June och hennes kärlek till Day verkar också ha tagit en annan form.

Jag tycker fortfarande att e kanske kunde försöka att PRATA lite mer med varandra även om det förklaras på flera sällen med att June t ex har svårt att formulera sig i Days närhet och lätt får tunghäfta. De är också ofta skilda åt utan någon riktig möjlighet att kommunicera, vilket sätter deras lojaliteter på prov.

Det är fortfarande otroligt spännande och jag väntar med spänning på sista delen i serien, Champion. Det här är verkligen bladvändare även om det som sagt finns vissa luckor. En av anledningarna till att de har så svårt att prata med varandra misstänker jag är att författaren då skulle få svårt att driva handlingen framåt lika lätt... Skulle ju inte bli lika många missförstånd, misstag och förvecklingar, liksom…

PS. Jag funderar på att börja koppla bokinfo till mina inlägg som under bilden ovan. Bara för att jag kan egentligen. Något som någon skulle vara

Fabulös födelsedag

Prinsesstårta med minimalt med havregrädde och MAXIMALT med frukt, sylt och vaniljkräm

Evening tea med cucumber sandwishes och sparrissmörgåsar

Blommor och ballong

Idag är det mattema på bloggis. Dels recension av bok om godis och här kommer bilder på gårdagens tårta och Evening tea. Har jag inte världens snällaste make? Blev inte så mycket in the Afternoon då jag jobbade och High tea kan man ju inte heller kalla det men då jag är omåttligt förtjust i gurksmörgåsar (och i detta fall även sparrissmörgåsar) så fick det bli fika till kvällsmat. Däremot förödande få böcker, men jag hittade ett ex av Langs Mörkögda Augustinatt på loppis och fick en månads prenumeration på Readly med tidningar och böcker som jag definitivt ska kolla in. Tack för det Flickan och böckerna.

Det osynliga godiset

av Amanda Hellberg

Jag missade att läsa Amanda Hellbergs barnbok om Hedvig och Villa Månskugga förra året men tänkte att det ju aldrig är för sent och NÄR skulle det passa bättre att läsa en bok om godis än på påsken? För inte är det äggen eller deckarna som barnen tycker är viktigast med påsken, det är naturligtvis påskgodiset! Dessutom dräller det med spöken och eventuellt även en häxa i den här boken.

Hedvigs farmor är nämligen ganska speciell. Det råder enorm godisbrist hemma hos familjen Skrämson men man vet att farmor alltid har med sig massor med godis när hon kommer på besök och det ska hon ju göra snart. Hela familjen går och väntar, tittar ut och längtar. Både mamma, pappa, Hedvig, hennes tvillingsyskon och familjens lilla bebis Hugo. De tittar och lyssnar och snart så kommer hon äntligen.. flygande. Just det. Farmor kommer nämligen, inte på kvast, men på flygande matta och dimper ner med den största säck godis de någonsin har sett! Eftersom Hedvigs mamma är lite av en uppfinnare och vetenskapsman så tar det dock inte lång stund innan hon av misstag har lyckats göra allt godiset osynligt! Och hur ska man få hitta det?? Och de som är såååå himla godissugna, hela familjen!!! Hedvig har dock en plan…

Det känns ärligt talat lite uppstyltat i början och inte alls så himla spännande eller roligt eller ens som att man får något flyt i läsningen. Mot slutet känns det dock som att Hellberg kommer in i rytmen igen och det kan ju vara det klassiska problemet med att presentera karaktärer i en serie. Det tar plats. När det är en så pass kort bok som en som riktar sig till 7-8-åringar så tar det naturligtvis ännu mer plats. Det här är dock som sagt första boken i en ny serie barnböcker av Amanda Hellberg och för att jag även i fortsättningen ska kunna säga att jag läst alla hennes böcker så får jag väl även fortsätta ge Villa Månskugga en chans. För de är ganska charmiga ändå, figurerna här. Framför allt kanske katten Morris och bebisen Hugo som är ena riktiga busungar ihop.

NU snackar vi påskekrim!

Medan mörkret faller av Anna Lihammer

Jaaaaaaa! Om jag ska välja ett ord att beskriva den här boken med! Vilken bra bok det här är! Och snacka om att fylla ett hål. Gissa om jag blev glad när jag dessutom fick veta att det här ska bli första boken i en serie. För ni vet när man läser en bok och tänker att de här karaktärerna är för bra för att bara vara skapade för en roman? Precis så är det här. Det är för mycket investerat i Kommissarie Carl Hall och polissystern Maria Gustavsson. För mycket outtalat och definitivt för mycket personkemi för en enda bok. Sverige har äntligen fått sin motsvarighet till Lynley och Havers, och de befinner sig i 30-talets Stockholm.

Jag tycker nog också att det här är en period i Sveriges historia och framför allt i deckargenren, som är illa täckt. 30-talet, men alla politiska strömningar som bubblar över allt i Europa. Fattigsverige och folkhemmet. Det är en brytningstid mellan gammalt och nytt, mycket som fortfarande är förbjudet men också mycket som är på väg att bli det. Det glada 20-talet är över men kriget har ännu inte brutit ut. Det är ju PREFEKT som bakgrund för en deckare serie. Och med en mystisk kommissarie med oklar men privilegierad bakgrund som bestämmer sig för att förkasta sina obegåvade underställda kollegor och istället plocka in ett oprövat kort i den radikala polissystern, Maria. Det kan bara bli bra. Hon är fattig men klipsk och definitivt inte det förväntade valet då kvinnliga poliser fortfarande är nästan helt otänkbart.

Men handlingen då? Jo, om jag ska säga någonting negativt så är det att det är väldigt många namn som det är aningens svårt att hålla isär och hålla reda på i ärlighetens namn, men själva mordhistorian är dramatisk och otroligt spännande. Någon har bestämt sig för att döda läkare och på det mest bestialiska sätt. I början av boken hittas en av forskarna på anatomiska institutionen i Uppsala brutalt mördad. Någon har först förlamat honom med någon form av nervgift och sedan borrat sig in i hans skalle medan han fortfarande var vid medvetande. Det skriker hämnd och rättfärdighet över det här mordet och offret var allt annat än populär i de flesta sammanhang utom politiska. Han samarbetade med rasbiologerna och forskade på hjärnan och ärftlighet. Kopplingarna till rasbiologin är för övrigt väldigt många och undersökningen kommer hela tiden tillbaka till forskningen och personerna där.

Det är spännande, ganska skrämmande och brutalt många gånger och mot en bakgrund som i alla fall får mig att längta efter mer. 

God förmiddag

Det här var min frukost i morse, kaffe, lakrits och Fantomen. Ja, och rostat bröd med pumpadip på men den hade jag gjort själv så den syns ej i bild. Så här kan det se ut en födelsedagsmorgon när Bokomaken fixar.

Tematisdag om New York

God morgon, denna påsktisdag. Nu ska jag låta frustrationen från morgonens trafikkaos rinna av mig och pilla ihop ett litet inlägg över förmiddagskaffet. Ofta kan jag inte hänga på sådant här då jag inte kan blogga mitt på dagen eftersom jag jobbar, men är det påsklov så kan man ta sitt kaffe vid datorn och rasta sig själv lite. Prima liv.

Fia på Boktimmen brukar köra tema på tisdagar och idag handlar temat om NEW YORK! Förstår ni! Klart man måste hänga på då!

Första gången jag kom till NY blev jag inte alls imponerad. Det skulle bli första och sista anhalten på vår bröllopsresa och jag tyckte mest att det var skränigt och lite som vilken storstad som helst, lite som ett sämre London, för London kan man ju inte hacka på.

Den uppfattningen ändrade jag dock snart på. När vi kom tillbaka till NY sedan, mot slutet av vår resa, då älskade jag det. Museerna, restaurangerna, parkerna osv.

NY i litteraturen är en annan femma. Det står lite separat för sig själv. Både vad gäller barn- och vuxenböcker. Två ungdomsböcker som utspelar sig i NY och som även är jättefina är ”Dash och Lilys utmaningsbok” av Rachel Cohn och David Levithan som är så bra FÖR ATT den spelar så mycket NY-romantiken kring jul. Men flera scener i Strand Book Store bl a. I övrigt är den ok, en söt julkaramell liksom. 

Levithans andra bok ”En bit av mig fattas” handlar om ett helt annat NY och hade varit bra var den än utspelar sig. Nu handlar den dock om 11 september och efterdyningarna av det som hände så det hade kanske inte riktigt gått att placera den var som helts. Vi lär känna tre väldigt olika ungdomar och hur de alla påverkas av terrorattacken. En av få 11 september-skildringar jag läst, faktiskt.

När vi reste runt den där sommaren så hade jag även Nicole Krauss bok "Kärlekens historia" med mig i handbagaget och snacka om läsupplevelse. Jag hade tagit med den för att ha lite ”temalitteratur” med mig. Tycker alltid att det är roligt att läsa lite med anknytning till platserna man besöker. Nu i efterhand så vet jag att den utspelar sig i NY men det är inte det som är det bestående intrycket. Det är snarare den överväldigande kärlek jag kände till boken när jag läste den. Blev lite tagen på sängen hur mycket jag tyckte om den. Vilken berättelse!

Igår fick vi också veta att Donna Tartt får årets skönlitterära Pulitzerpris för Steglitsan och då måste man ju bara nämna den också i det här sammanhanget. För även om det är en tjock bok som utspelar sig på många ställen i världen så börjar och slutar den i NY och det är också där som bokens kärla ligger. Där Metropolitan museet med tavlan med den lilla steglitsan på är. Museet som i boken utsätts för ett attentat liknande 11-september-dådet. Och det är ju en fantastisk bok, det är helt klart. Så roligt att Tartt får ännu mer erkännande för det förtjänar hon.

Vilka är era New York-favoriter? Surfa in till Boktimmen och lämna en kråka om ni skriver något också!