fredag 2 december 2016

Festlig fredag


Tänk så annorlunda mina fredagar och helger har blivit sedan den här bloggen startade. En gång i tiden var det verkligen fest var och varannan helg, den ena klänningen snyggare än den andra. Det där har ju varit en klart nedåtgående trend här får man väl lov att säga, den här veckan är det dock rejält med fest igen, fast kanske inte på det sätt jag tänkte mig för 9 år sedan. Ikväll kommer Bokomaten hem efter en veckas tjänsteresa så bara det är ju fest, men vi ska dessutom på jobbgalej i säkert en timme el så. Mer än så orkar inte kidsen, men en glögg kan man kanske hinna pilla i sig. Och imorgon är det på´at igen med en hel drös med 3-5-åringar. Som sagt, kanske riktigt som förr i världen men minst lika vilt i alla fall. Utöver kalasandet så blir det förhoppningsvis lite lugn och ro men även lite adventsmys och julförberedelser. Inte en sida läst kan jag tänka dock, men hoppas på att kunna öppna "Snöfall, mirakel och frusna hjärtan" av Claire Sandy. Trogna läsare vet mitt kärleksförhållande till all things julslisk och jag har stora förhoppningar. Vad hittar ni på i helgen?

torsdag 1 december 2016

Pixi och Pocketen recar Pixi


Idag är det 1:a december och lucköppning på alla möjliga ställen. Själv kör jag ingen kalender i år av flera anledningar, tidsbrist, dålig uppkoppling och ont om inspiration är några anledningar. Däremot så tänkte vi hela familjen öppna och läsa alla böckerna i Pixi-kalendern. Det brukar vara högt och lågt, totala floppar med superhits så vi får väl se! Postar på instagram varje dag. häng på, vet jag.

tisdag 29 november 2016

Aftonland av Therese Bohman


 (inbunden)

Ja, vad ska man säga. Konst, akademiska miljöer, en medelålders nyseparerad kvinna som tänker på annat än män (fast ganska mycket män) och nämnde jag konst? Man kan ju säga att det är ganska mycket min typ av bok det här, även om jag fortfarande tycker att Den drunknade ligger flera pinnhål högre upp. För jag förstår att huvudpersonen Karolina tänker mycket på män då hon nyligen lämnat en man hon inte älskar och påbörjat ett nytt liv men emellanåt blir det aningens för mycket. Och det är aningens för lite underdog-perspektiv för min smak. Lite för priviligerat. Fast ändå så sorgligt. För där står hon, mitt i livet, Karolina. Professor med en finfin akademisk karriär som kanske är på väg att få ännu en boost och ändå känner hon sig inte lyckad. För någonstans gnager känslan av att hon kanske fattade fel beslut. Att hon kanske skulle ha velat ha barn och familj, trots allt ändå. Och nu är det på väg att bli för sent. Det är så väldigt, väldigt ensamt och det är sorgligt hur hon som är så framgångsrik inte riktigt lyckas skaffa några nära vänner. Eller det har väl inte riktigt funnits tid för det. Ytliga vänner verkar det finnas gott om. Och män. Och en kollega med potential att bli en riktigt god vän också, men något i Karolina släpper inte in dem och verkar vara väldigt rädd för att bli sårad. Eller förlora tid hon kunde ägna åt sin karriär. Trots framgångarna blir hon naturligtvis mansplainad hela tiden men det hindrar ändå inte att det faktiskt, som sagt, går bra för Karolina. Hon har flyt. Och är smart. Och väldigt beläst inom sitt område, vilket hjälper.

Men vad hjälper det när ensamheten gnager och melankolin inträder i skymningslandet Stockholm.

Titeln anspelar säkerligen både på det oändliga antal promenader Karolina tar men också på att hon känner det som att hon befinner sig i något sorts Aftonland. Hon har passerat sin ungdom utan att hon riktigt märkte det och är på väg att bli permanent ensam.

Parallellt handleder hon en glad doktorand som säger sig ha hittat århundradets scoop. Det kan som sagt ge även hennes karriär en kick om det visar sig vara sant. Satsa på karriär, på framgång, på att flytta ut på landet och inleda ännu en kärlekslös relation? På familj, på älskare? Det slår mig flera gånger att Karolina inte verkar ha så stor koll på sitt eget känsloliv eller sina egna behov. När hon väl tror sig veta vad hon vill ha så verkar det sorgligt nog vara för sent. Väldigt sällan får man känsla av att Karolina verkligen vill satsa på sig själv, men det kommer kanske av medelklassens naturliga självkänsla. Att en själv har man liksom ändå alltid med sig. Det går bra ändå. Ja, det finns en del jag hänger upp mig på men bara för att det hade kunnat vara en sådan FULLPOÄNGARE annars. Som det är nu så tycker jag bara väldigt, väldigt mycket om det. Gott så. Och hade den fått Augustpriset som den var nominerad till så hade det absolut varit en värdig vinnare och jag hade varit glad för det. Bohman gör guld av litteratur.

onsdag 23 november 2016

Saga-sagor av Josefine Sundström och Emma Göthner

 (inbunden)Det här är en kapitelbok för ca 3-5 år men jag kanske skulle säga att den snarast passar det lite äldre spannet där och inte direkt barnet fyllt tre. Om man inte har en väldigt tidig och ivrig läsare förstås. Vi läste visserligen Emil i Lönneberga flera månader före den här och den är ju rätt svår också, men långa meningar och en del krångliga ord kan man behöva förklara här ändå. Jag har till och med skrivit om flera gånger i huvudet när jag har sett att det börjar bli för mycket tungvrickare för min pocket.

Handlingen däremot är suverän! Fem kapitel med fem fristående berättelser om Saga, 5,5 år. Det är vardagsnära berättelser, som vi visserligen inte alltid känner igen oss i, men mycket som är likt också. Det allra bästa är att de är fristående. För då kan man vänta någon dag eller två mellan kapitlen och barnet måste ändå inte komma ihåg precis allt som hände i förra kapitlet. Perfekt för att börja vänja barnet vid att läsa böcker med mer text och förre bilder i.

Allra bäst tyckte min som om att läsa om studsmattan och hur Saga hoppade så att hennes kompis slog sig och fick åka till sjukhus. Studsmattor OCH sjukhus i samma berättelse!! Vilken hit!! Det är tillräckligt mycket igenkänning för att min pocket ska köpa allt det där som INTE är det.

Så, på det hela taget en finfin börja-läsa-kapitelböcker-bok. Om man plockar bort lite onödigt krångliga formuleringar som inte ens jag skulle använda. Hoppas på fler böcker om Saga.

måndag 21 november 2016

Det kom en låda



Bonniers bokklubbar har startat ett nygammalt koncept med en prenumerationstjänst på barnböcker. Fyra gånger/år kan man få en låda med två böcker anpassade efter den ålderskategori man valt. Jag valde lådan för 3-5 år som visade sig passa bättre än jag trodde. Nu är ju barn olika och har olika smak, precis som vuxna, så det behöver ju inte funka bara för att det passar åldern men för oss gick det i alla fall riktigt bra.
Jag funderade på om jag skulle spoila och visa eller inte, men när det nu gått ett par veckor så tänkte jag att det nog inte gör så mycket att visa vad som var i. En kapitelbok och en faktabok. Alltså inte två bilderböcker som jag gissade och det tycker jag faktiskt är positivt.
Pocketens stora intressen är rymden och stora maskiner men den här boken om djur är så fin att den är intressant ändå. Speciellt som det är flikar i! Vilken hit! Kommer längre inlägg om den så småningom. Saga-sagorna var godnattsaga en vecka och fungerar fint när man tänker sig att kanske börja med kapitelböcker lite smått. Enda reservationen där är att min pocket är nästan 4, för ett halvår sedan hade den nog inte varit lika ok. Dessutom är det en del tungvrickarmeningar i den och en hel del svåra ord, men man skriver om när man läser så det passar ändå. Tror den kan passa lite äldre barn ypperligt också.
Konceptet som sådant tycker jag annars är kul, speciellt om man inte har stenkoll på utgivningen och inte riktigt vet vad barnet vill läsa. Ännu bättre som present kanske. Tänker julklapp från mormor och morfar, böcker till barnbarnen hela året. Stort plus också för att det var lite oväntade böcker. Jag som köper ganska mycket böcker till mina små var lite orolig att det skulle vara böcker som vi redan har, men det behövde jag ju inte tänka på.
Så, på det hela taget en kul idé men med viss reservation för att det ju kan bli böcker som är för svåra eller inte riktigt passar intressemässigt för de lite äldre barnen. Men där får man kanske känna av själv som förälder. Har man barn som enbart läser hästböcker så kanske det är inte är rätt tjänst. Eller så är det det. För att bredda lite.

torsdag 10 november 2016

Lilla Berlin 5: Netflix och chill av Ellen Ekman

Lilla Berlin 5 (häftad)Detta är alltså femte boken i Lilla Berlin-serien och jag inser när jag läser den att jag nog redan har läst precis alla strippar här i redan i olika sammanhang. Men det beror ju snarare att jag är LB-besatt än på att det är gammal skåpmat här, för det är det inte. Och flera av mina absoluta favoriter återfinns också i det här rummet. HÄR snackar vi igenkänning på hög nivå. Jag skrattar så jag dör. Massor av gånger. Det är inte det bästa albumet men definitivt roligare än förra som ändå var ok. Ekman har hittat formen igen för det här är toppen. Jag vill läsa den igen. Och det har jag ju gjort.:) Och sedan en gång till. Jag vill kopiera upp massor av sidor och förstora upp till postrar och sätta upp på väggen. Jag vill tapetsera ett rum med Lilla Berlin-stripar. =)

Jag är så glad att jag älskar det här för nu längtar jag redan till nästa album! Heja Ellen Ekman!


tisdag 8 november 2016

Till min dotter av Malin Wollin

Till min dotter (inbunden)Många har skrivit om den här boken och hyllat den till skyarna för att vara realistisk och ha hög igenkänningsfaktor. För min del tar det ett tag att läsa ut den faktiskt och jag sällar mig nog snarare till de mer tveksamma faktiskt, tillsammans med Mrs E. Liksom hon så beror det nog i mitt fall faktiskt också på att jag inte känner igen mig särskilt väl alls, till skillnad från så många andra. Det här är inte min uppväxt, utom ramverket. Det är verkligen mitt i prick. Samma mode, samma TV-serier osv. Dock bodde jag inte på en ö på landet och även om jag inte var Miss Popular så fick jag inte mitt huvud nerkört i någon toalettstol. Jag hånglade mig heller inte igenom en massa fester i väldigt unga år, vilket känns som en märklig kombination faktiskt. Hur kan man vara så utsatt och samtidigt hooka med en av skolans snyggingar varje fest, som man råkar ha varit vän med sedan barnsben. jag drömde inte om Kronprinsessan Victoria som liten och jag flyttade inte hemifrån när jag var 16 år och flyttade ihop med narkomaner.

Det jag definitivt känner igen mig i dock, är Stellas känslor inför sin dotter. Även om dottern i boken är 12 år gammal och mina barn är 3 och 0 så finns oron där. Och den gränslösa kärleken och att man skulle länska Victorias Secret-affären på billig parfym om det var det ens barn önskade även om man själv tycker det stinker och inte gillar besattheten.

Med det sagt så är det ändå en berättelse om en sorglig uppväxt som verkar ha klurat ut sig tillslut. Och vi kan förmodligen alla känna igen oss i att ha haft mer eller mindre jobbiga uppväxter även om de har sett annorlunda ut. Och jag är heller inte en av de som följt Wollin i en massa andra sammanhang som många andra verkar ha gjort. Kanske hade jag fått ut mer av boken om jag hade haft lite mer förinformation?

På det hela taget tycker jag att det är en ganska otäck bok och det känns lite som en lycka man inte kan sluta stirra på. Även o jag sällan stannar och tittar på olyckor för att det känns för obehagligt. Kanske är det därför jag emellanåt har lite svårt för den här boken också?

MEN, jag kan absolut förstå att man kan tycka att det här är en riktigt bra bok om man känner igen sig i berättelsen. Så en lite kluven recension får man väl säga att det här ändå. =) En tumme upp och en lite tveksamt liftande tumme också.