måndag 29 augusti 2016

Där gryningen dröjer av Anna Lihammer

Där gryningen dröjer (inbunden)Detta är Lihammers tredje bok i serien om kommissarie Carl Hell och polissyster Maria Gustavsson. Kanske är det också den absolut mest aktuella och det helt säkert fullt medvetet. Två parallella historier under två olika men liknande årtionden låter oss följa ett antal män och det som hänt dem.

1913 åker ett antal personer på en forskningsexpedition till Arktis för att söka efter Ingenjör Andrées kvarlevor och samla in forskningsmaterial. Det är redan från början tydligt att de inte kommer att hålla sin tidsplan och isen och kylan brer ut sig och tar över deras kroppar och tankar fullständigt. När de missar båten tillbaka inser de att det är väldigt troligt att de inte kommer att överleva men de har inget annat val än att försöka. Och händelserna som ska komma att utspela sig kommer att påverka dem alla under återstoden av deras liv.

1936 ska Berlinolympiadens strax till att börja när en skandaljournalist och hans fästmö bestialiskt mördade i hans egen villa. Det enda vittnet är en överlevande ung prostituerad flicka som kräver sjukvård dygnet runt och inte är mycket till hjälp. Efter ett tag inser Carl Hell att det finns kopplingar ända tillbaka till den där ödesdigra forskningsexpeditionen.

Alltså, detta är så bra så man dånar. Hur Lihammer lyckas skriva en bok som lika gärna skulle kunna utspela sig idag men ändå lyckas med konstycket att kännas riktigt autentisk. Och isande otäck. Genom att referera till OS gör Lihammer dessutom att den känns extra aktuell, något som verkligen binder samman årtiondena även om OS 1936 var en helt annan historia. Hon refererar till våldtäktsmål och gör det skrämmande tydligt att vi inte har kommit särskilt långt sedan 30-talet i den frågan. Tydligast är dock frågorna om krig, flyktingar och rasism. Hon lyckas verkligen få läsaren att känna, eller inse, att vi lever i ett nytt 30-tal, minus det snygga modet. Och det med en otäckt spännande och välskriven deckare.

fredag 26 augusti 2016

Föräldraledig fredag

Bildresultat för friday vintage baby

Yeih! Fredag, även om man teoretiskt ska befinna sig i bebisbubblan så är det så mycket folk här och sonen ska dras till förskolan varje dag så att det faktiskt känns skönt med fredag ändå. Helg. Vi är två som delar på kidsen och kan göra ärenden ihop, typ.=) Ska bli grymt skönt. Även om de få timmarna man får för sig själv i veckan (ok, inte helt för sig själv, har ju sovande/ätande bebis på magen) faktiskt gör att jag får lite tid att läsa mellan varven också. En Gud i spillror tog som sagt två månader att läsa men nu har jag läst två böcker på tre veckor! Det ni! Res om Anna Lihammers nya kommer inom kort. Och inte direkt samma takt som tidigare, men det kan man ju inte förvänta sig heller.:)

I helgen ska det eventuellt fixas säng till Pocketen och målas dörrkarm till grovköket. Spännande värre. Vad hittar ni på?

Bilden har ingenting med texten att göra egentligen. Tyckte bara att den var så läskig och... märklig.. att jag inte kunde låta bli att ha med den ändå. Får symbolisera min dubbla personlighet.

torsdag 25 augusti 2016

Louisiana Literature 2016

I helgen var vi några tycken som åkte över sundet för att besöka Louisiana konstmuseum och litteraturfestivalen Louisiana Literature. Jag har varit där många gånger tidigare och i år kanske inte var det år som lockat mig allra mest, men jag har å andra sidan aldrig varit med om att det har varit ett dåligt år och jag blev inte besviken i år heller. Trots att inte mindre än tre författare ställde in bara på lördagen. Varken Ali Smith (som ställde in förra året också), Lorrie Moore eller Abdullah Taia kom som utlovat, men Linn Ullman, Julian Barnes, Khemiri och Obioma gjorde sitt bästa för att uppväga och bjöd på riktigt underhållande programpunkter.

Hur vi upplevde dagen kan man läsa här, inne på Kulturkollo, och på respektive instagramkonto. Det är svårt att säga vad jag egentligen tyckte var roligast. Linn Ullmans och Kirsten Thorups samtal om moderskap, konst och skrivande var så himla träffande och väldigt intressant. Att kvinnor faktiskt inte har kommit längre, att vi FORTFARANDE söker efter "ett eget rum" om vi vill utöva ett konstnärligt arbete. Medan män stänger dörren och så är det med det.

Samtalet mellan Khemiri och Obioma från Nigeria var också väldigt givande. Även de diskuterade naturligtvis skrivande, men också läsning. Hur de både någon gång gått från att vara läsare till att även vara skrivare, och magin i att upptäcka att någon faktiskt hittat på de där berättelserna som de tyckte så mycket om. Det satt en person på andra sidan också. Personligen kan jag inte komma över Obiomas 11 syskon. Han sa själv att han absolut inte hade något behov av att "fly undan", det var inte därför han började läsa och sedan skriva. Istället var det magin, när hans pappa läste för honom på sjukhuset efter ett benbrott, som lockade honom. Och att syskonen är en ständig inspirationskälla. Personligen tänker jag bara på hans stackars mamma. 12 BARN! Fatta vad det måste göra med kroppen.

Julian Barnes skulle ha samtalat med Lorrie Moore, novellförfattare från USA som jag personligen inte känner till sedan tidigare. Nu fick Moore ställa in men det gjorde mig alls ingenting för Barnes var en fröjd att lyssna på. Intelligenta åsikter om vår tids politiska situation, Brexit och litteratur, samtidigt som han är en uppenbar underhållare med mycket humor. Och ändå så väldigt seriös. När han pratade om stycket i sin senaste bok som handlar om sorgen efter sin döda fru, då bultade det våldsamt bakom mina ögonlock kan jag säga. Det var nog den mest givande punkten för min del och jag känner återigen att jag har för lite tid och så många böcker att läsa. Har fortfarande inte läst Sence of an ending, som vann Man Booker-priset för några år sedan.

På det hela taget en väldigt lyckad festival för min del, men det slår ju inte superåret med Joyce Carol Oates och Margret Atwood. Tyvärr missade jag året då Nicole Krauss och Jonathan Safran Foer var där, annanrs misstänker jag att det skulle ha varit mitt bästa år.

onsdag 24 augusti 2016

En Gud i spillror av Kate Atkinson

En gud i spillror (inbunden)Det tog mig över två månader att ta mig igenom den här boken. Jag började läsa den redan innan Pixi föddes och jag avslutade den ungefär i samband med hennes tvåmånaders dag. Inte för att den var dålig alls utan för att tiden och läslusten helt enkelt inte har funnits där. Det innebär dock att den här boken har följt mig genom förlossning och vaknätter och därför kommer den för alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Även om den inte alls lever upp till sin föregångare, Liv efter liv.

I den boken lärde vi känna Ursula och alla hennes liv. I denna bok är det istället hennes lillebror Toby som vi får följa och det tog mig ett tag innan jag egentligen klurade ut temat för den här boken. Vad den egentligen faktiskt handlar om. Men Toby var pilot i andra världskriget och i flera av Ursulas många liv i förra boken så stupade han, här överlever han dock och lever ett långt liv. Med barn och barnbarn. Han gifter sig med grannflickan Nancy och får en dotter som han inte alls kan relatera till. Hon är på alla sätt sin mors barn och när Nancy går bort förlorar de sitt sammanbindande kit. 

Kriget påverkar alla Tobys relationer på ett eller annat sätt. Inför sin fru tiger han, medan hon istället pratar, trots att hon skrivit under ett tysthetslöfte. Dottern förstår inte alls sin far och barnbarnen blir som de blir. Väldigt olika och med en starkare relation till sin morfar än till sin mamma.

Det är till en början inte helt klart men efterhand blir det allt tydligare hur kriget spelar stor roll även i barnbarnens liv eftersom det påverkat deras morföräldrar, som i sin tur påverkat sin dotter, som i sin tur påverkat sina barn. Krig sätter spår i generation efter generation även om de inte alltid vet om det själva. Det gör naturligtvis den här romanen till inte bara intressant läsning utan till rykande aktuell när man diskuterar flyktingpolitik. Och även om jag är något tveksam under början av min läsning så växer den till att verkligen gräva sig in i hjärtat hos mig. Det här är precis min typ av roman. Intelligent, med många trådar, en familjesaga och relationsroman som brer ut sig över många årtionden men med mer att säga.

Jag har ännu inte läst en bok av Kate Atkinson jag inte har tyckt om även om detta kanske inte är hennes absolut bästa.

tisdag 23 augusti 2016

Höstens kataloger

Ett säkert tecken på att hösten är på intågande är att förlagen börjar skicka ut kataloger inför höstens utgivning. Och naturligtvis också att det börjar komma mer och mer nya böcker i bokhandeln också. Även om jag naturligtvis läser mycket vuxenlitteratur så tycker jag nästan att det är roligare att gå igenom barn- och ungdomskatalogerna då det är så mycket färggladare och större variation där. Idus förlags katalog trillade in i inkorgen nyligen och det är en fröjd att gå igenom. Jag blir nyfiken på ALLT.

Även Argasso, som jag skrivit om flera gånger tidigare, som ger ut lättläst litteratur för barn och unga har en spännande katalog inför hösten. Det är också böcker som jag kan ha en chans att läsa, även med en liten på armen och en stor hängande i byxbenet hela dagarna. Snart kommer vi att kunna läsa böcker ihop dessutom, alla tre, det är verkligen något jag ser fram emot.

Lilla Piratförlaget kommer med en ny bok av fantastiska Chris Haughton och Opal ger ut Cornelia Funkes tredje del i Reckless-.serien. Massor av godis inför hösten med andra ord.

måndag 22 augusti 2016

I´m back

Ja, inte med full styrka direkt, men jag har i alla fall så smått börjat få en stund då och då i tvåbarnschocken så att jag faktiskt kan sitta vid datorn och skriva och kanske även läsa en sida eller två då och då. Jag har faktiskt, hör och häpna, faktiskt läst ut inte mindre än två böcker i sommar. Den första tog två månader, den andra två veckor. Så kan det gå. Jag har dock inga illusioner om att nå mina ideala 150 böcker vid årsskiftet. Istället har sommaren fyllts med amning, vaggning och lek med Pocketen. En väldigt stor del av min vakna tid har handlat om att få andra att äta känner jag. Och så lär det fortsätta ett tag. Jag hoppas dock kunna börja blogga lite smått igen och man kan även hitta mig på Kulturkollo, Facebook och instagram precis som tidigare.

I helgen var jag och två kollokollegor även på Louisiana Literature. Mer om det kan man läsa här.

onsdag 6 juli 2016

Hundlängtan och utomjordingar

Saga & Simon - Hundlängtan och utomjordingar (inbunden)
Första boken om Saga & Simon av Anna Helgesson

Böcker om djur, gärna hundar och katter, det går knappt att få för många av när det gäller den här åldern. Saga & Simon tänker jag mig kan passa prim att läsa högt för 6-7-åringen men 8-9-åringen kan absolut läsa själv.

S & S är tvillingar och går i tredje klass. Snart är det sommarlov och som vanligt hoppas de på att få en hund att ta hand om. En egen hund står överst på önskelistan men efter det så kommer att sova i tält. Så även om de inte får någon hund så döm om deras glädje när mamma och pappa berättar att de ska på campingsemester! Och hela sommarlovet igenom så jagar de efter hundar som de tror kan vara försummade, bortrövade, tillhöra avlidna ägare. I hopp om att de kanske ska få behålla hunden i slutändan...

En prima kapitelbok för alla de där kidsen som jämnt kommer och frågar efter böcker om hundar.. Och de är många. Barnen alltså.

Boken på Bokus, Adlibris och Idus förlag