Festlig fredag

TGIF! Äntligen helg igen, eller vad säger ni? I vårt fall så är det fjärde vab-fredagen i rad för pocketen, men helg betyder att vi kan dela på härligheten i alla fall och på måndag är han förhoppningsvis feberfri igen. Sista fredagen i februari är inte heller att förakta! Hoppas ni firar ordentligt för på söndag är det kalender-vår! Halleluja!

Veckan har bjudit på bokrea och en även om jag går mot den ekonomiskt krassaste månaden i mannaminne så har jag gjort av med en liten nätt förmögenhet på barnböcker och en och annan snygg-bok. Shoppar sällan böcker att verkligen läsa på rean då jag oftast brukar känna trycket från alla olästa böcker i hyllan ungefär så här dags. Lite klassiker och annat har det ju dock blivit som jag visade tidigare i veckan och som kommer i ett inlägg längre fram när jag hämtar ut paket på posten och får datortid.

Helgen bjuder på vila och kanske lite film. Jag ser om Sherlock-serien igen för att peppa inför London i påsk och dessutom har vi finalen i På Spåret kvar då vi ligger en vecka efter hemma hos Bokomaten.  Om orken infinner sig blir det konstrunda också men mer troligt är att det blir lite lekplatshäng och sedan några timmar i soffan med pizza…  Vad hittar ni på för att fira att vabruari och mörkrets tid snart är förbi?

Bokreafynd dag 1

Lite fynd blev det ändå igår på bokreans första dag. Mest till pocketen men även lite till mig. Och någon present. Pixiboxarna är perfekta om man vill plocka fram en liten present någon gång eller vill ha med sig lite böcker på resa. Miniboxen med Bullerbyn tänker jag att vi kan få mycket roligt med när han blir äldre. 100 pix för tre Astrid Lindgren-böcker är ett bra pris. Orlando har jag velat ha i åratal så blev himla glad att jag fick med den hem. Jag har spanat in några andra klassiker också på rean, men det blev lite tungt att bära hem efter jobbet så får se om det blir en vända till i helgen. 

Buuuuuh! sa Spöket Laban är en ljudbok som Pocketen älskade direkt jag plockade fram den igår. Lagom stor för att börja introducera Spöket Laban med också. Kunde ha varit aningens lite längre dock, men passar säkert även 1-åringar. 

Classic Hollywood-style är så fin. Gud, vad jag gillar den. Älskar gammal Hollywood-film och det är bara att inse att det var snyggare förr, om än kanske inte bättre. 

Boken Schiaparelli & Prada blev jag otroligt överraskad och glad över att den gick på rean. Jag läste om utställningen på Metropolitan i NY för några år sedan men kunde tyvärr inte se den. Inte som att man är i NY var och varannan säsong liksom... Visste att det hade blivit en bok i samband med utställningen också men inte sett den förrän nu. Och den är jättefin! Jag som älskar Schiaparellis gamla designs. Prada bryr jag mig mindre om. Personligen tycker jag att McQueen kanske är mer av en motsvarighet idag. Designen är kanske inte så lik (som Pradas faktiskt är, spännande!) men det innovativa tänkandet. Nåja, detta är inte en stilblogg utan en bokblogg så jag ska lämna ämnet, men boken är i alla fall väldigt fin. Har inte hunnit läsa så mycket i den dock. Rätt mycket text.

Knäppa Britter

Rule, Britannia! Av Johan Hakelius

Ja, äntligen blev det min tur att läsa den här. Jag älskade ihjäl ”Döda vita män” och ”Ladies” som båda handlar om excentriska britter i dåtid och nutid. ”Rule, Britannia!” handlar framför allt om knäppa viktorianer men inte enbart då Hakelius även kikar både framåt och bakåt. Än en gång plockar han upp historier om extraordinära människor, alternativt knäppgökar, som utmärkt sig på ett eller annat sätt genom historien.

Någonting har dock hänt för det är inte riktigt samma humor och driv i Rule, Britannia! Så den hoppar inte upp på min absoluta favorit-lista så som tidigare titlar gjort, men oj, vad det är fullt tillräckligt ändå. Jag älskar alla knäppa figurer och samtidigt är det fascinerande att läsa om delar av historien som känns mer fjärran än det kanske verkligen är. Det är otroligt så många britter som känt sig dragna till Islam, mellanöstern och drabbats av orientalism och flyttat till Irak. Idag känns det helt främmande att en kvinna skulle utmana öder och rida in i fullt dagsljus utan slöja i ett extremt religiöst och konfliktdrabbat område. Hon skulle ju bli skjuten på fläcken. Det trodde man å andra sidan på den tiden också och det gick ju bra ändå.

Det är inte bara sådana historier, vi hittar även konstnärer och författare och får ta del av staden Baths uppgång och fall. Det är otroligt underhållande som vanligt och samtidigt både intressant och spännande. Jag är övertygad om att Hakelius (som det verkligen märks inte bara är påläst utan en sann Anglofil med kunskap lagrad ut i fingerspetsarna) har material till en hel serie böcker till så jag väntar ni med spänning på nästa bok.

Mellanåldersböcker på Bokrean

Eftersom bokrean officiellt börjar imorgon så tycker jag att vi kör lite fler bokreatips, eller vad säger ni? Kanske lite barnböcker denna gång? Jag kan i alla fall berätta vad som omåttligt populärt på skolbiblan och vad som har bra pris! Vi kör lite mellanåldersböcker den här gången. Även denna gång är titlarna klickbara.

Pensionat Vidablicks gåta av Katarina Genar är en historia i samma anda som Ingelin Angerborns omåttligt populära spökhistorier. Denna är MINST lika poppis på skolan där jag jobbar och den är dessutom riktigt bra. Ett gammalt hus, glömda hemligheter, sviken kärlek, hur bra som helst ju!

En annan läskig spökhistoria är Skogens systrar av Petrus Dahlin. Otroligt poppis och förbaskat läskig. Man behöver inte läsa fortsättningarna men jag såg att trean, fast inte tvåan, också går på rean. Några böcker i Petrus Dahlins deckarserie om Dilsa finns för övrigt också på rean. Framför allt tjejer tyvärr som läser dem har jag märkt, ofta för att det är lite kärlekstema på böckerna.

Slumpens bok av Åsa Lind är en bok som kommit lite i glömska men som verkligen sticker ut som annorlunda och spännande. Lagom mycket mystik blandat med vardagseralism. Tyvärr tar den lite tid att komma in i men är såå värd det när man väl kommit en bit. Passar även lite äldre kids egentligen, gärna upp i tonåren.

Bronsdolken 1 av Michelle Paver, ni vet hon med Vargbröder-serien? Denna bok går verkligen, verkligen hem hos de om läst ”Spejarens lärling” och inte vet vad de sedan ska ta tag i. Och de är ganska många kan jag säga.

Ett hus utan speglar av Mårten Sandén är också en historia i Angerborns anda som jag bokpratat om otaliga gånger och som brukar gå hem.

Den första flickan skogen möter av Moa Eriksson Sandberg kan man lätt tro är en spökhistoria den också, som utspelar sig i mystiska skogar utanför Göteborg. Det stämmer dock inte alls för det här är en klassisk deckare med 12-åringar som befinner sig precis så där mittemellan barn och tonåring. Liten varning dock, man kommer vilja läsa fortsättningen för historien får ingen riktigt ordentlig upplösning här...

Det går ju klassiker på rean också. Tordyveln flyger iskymningen av Maria Gripe är ju mångas absoluta favoritbok från barndomen (även om jag föredrog Agnes Cecilia om jag var tvungen att välja) och finns nu i nytryck.

Ett eget rum av Virginia Woolf

Jag läste denna bok för säkert 15-20 år sedan förra gången. Då på engelska så jag gissar att det snarare var 15 är 20 år sedan. Detta under min mest Woolf-vurmande period. Jag minns den som väldigt bra och engagerande men jag minns den inte alls som så här modern! När jag nu läser om den i svensk översättning inser jag att mycket av det Woolf pratar om är aktuellt än idag men också att många av hennes förhoppningar och förutsägelser har slagit in. Tänk att vi fortfarande 2015 bedömer intresse för sport som på något sätt tyngre och viktigare än intresse för estetik och mode.

En annan sak jag tänker på är också att jag minns det som att Woolf pratar mycket mer om förutsättningarna för att lyckas som kvinnlig författare, mer som ett stridstal, men istället går hon igenom litteraturhistoriens kvinnor i ganska stor utsträckning. Detta trots att hon inledningsvis säger att det just är vad hon inte tänker göra. Men genom alla exempel kommer hon också fram till uppenbara förklaringar och förutsättningar. Det tycks självklart att en person utan medel, utbildning, utrymme eller tid inte kommer att briljera litterärt lika väl som någon mer bemedlad. För oss tycks det i alla fall självklart. Även om förutsättningarna i stort fortfarande stämmer för många. Många kvinnor har inte en plats att sitta och skriva på. Än mindre tiden mellan tvätt, jobb, barnavlande, mat, räkningar mm.

På Woolfs tid talade flera män om att kvinnor inte var lika lämpade som män att dikta ”för då hade vi sett fler kvinnliga författare”. Genom sina exempel visar Woolf på varför det verkligen är så. I ett mycket målande exempel hittar hon på en syster till Shakespeare som säkert föddes med samma talang men som kvävdes av sin samtid.

Samma argument används också för att hävda att det var män som pengar och utbildning som klart hade mest talang eftersom historien visat att det varit främst män med pengar som gett ut litteratur... Lika korkat detta naturligtvis.  

På det hela taget så måste jag säga att Woolf text är skrämmande läsvärd, inte bara som historisk och väldigt välformulerad text utan också för sitt innehåll. Tänk om Woolf kommit tillbaka til vår tid. Så glad hon skulle ha blivit över allt som hänt, men samtidigt så nedslagen över att hon enkelt skulle kunna författa en ny text. Eller ett efterord om man vill. 

Denna utgåva innehåller även texterna "Att inte kunna grekiska" och "Hur skall man läsa en bok?" av vilka jag tycker att den senare definitivt är roligast att läsa. Och andemeningen är verkligen något som fungerar i alla tider. Läs! Läs för din egen skull! Strunta i konventionerna, läs det du själv vill läsa! Läs av lust, läs av intresse, läs att kärlek till litteraturen och av nöje. Även om Woolf naturligtvis också värderar och mäter alla texter med samma mått och inte är så lite kritisk. 

Funkisfredag

Jahapp, så var det dags för fredag igen. En likaledes händelserik som händelselös vecka är snart till ända, fast den bästa biten är ju kvar. Visst är det roligt att Therese Bohman har blivit nominerad till Nordiska rådets litteraturpris? Även om jag tycker att "Den andra kvinnan" inte var lika jämn och fantastisk som "Den drunknade". 

Hör hemma har det mest varit sjukstuga. Hosta, antibiotika och feber deluxe. Tur man kan dela på vabben och turas om att vara sjuka också...Lite litteratur och kultur har det dock blivit. Mest iform av att jag kunnat läsa lite på pendelbussen när jag jobbat. Johan Hakelius "Rule Britannia!" är inte riktigt lika fängslande som "Ladies" eller "Döda vita män" men nära nog alltså. Och nästa vecka börjar bokrean. Det blir nog en hel del men inte så mycket skönlitt för min del. Jag har sett massor med bra böcker på rean men de har jag ju redan läst eller tänkt att jag kan låna på biblan. Istället blir det nog lite barnböcker och en kokbok eller fackbok eller två. 

Helgen bjuder inte på någon som helst litteratur eller kultur om man inte räknar bakteriekultur då förstås för här ska ont fördrivas. Lite husvisningar på söndag om vi orkar (fast vi kommer nog inte flytta än på ett tag) och På spåret ikväll som alla andra. Vad hittar ni på för roligt? Kan man inte själv så får man leva genom andra roliga upptåg. 

Korpmåne av Therese Henriksson

Jösses, vad inte var beredd på att det här skulle vara så lättsmält, bra och engagerande! Nog för att historien låter spännande, men en debutant brukar ändå behöva lite tid på sig för att hitta rätt tilltal. Det är möjligt att Henriksson har skrivit mycket tidigare och fått väldigt mycket hjälp av Opals lektör dock. Hur som helst så är jag imponerad för detta är riktigt spännande.

Vi lär känna två ungdomar i mörkaste Norrbotten. Saga har bott här i hela sitt liv och Seth är nyinflyttad. Och definitivt avvikande. Han klär sig i på tok för kalla kläder och har en rockig punk/grunge-stil. Dessutom tycker han om att spela musik och hittar snart ett band att spela med. Både Saga och Seth döljer dock vars en hemlighet. Saga är viskare och kan kommunicera med djur och Seth förvandlas till Korp varje månad vid fullmåne. Dessutom finns det någon som ständigt är ute efter Seth och det är därför han och hans mamma ständigt flyttar från stad till stad. Kanske är Ytterstbyn den plats där de äntligen ska kunna gömma sig för gott? Ända sedan Seth var liten har han nämligen fått donera blod till en mäktig, flera hundra år gammal häxa för att hon ska fortsätta leva och behålla sin ungdom. När Seth blev gammal nog flydde de dock har varit på flykt ända sedan dess. Seth vågar naturligtvis inte berätta sin hemlighet för någon och det rotlösa livet börjar ta ut sin rätt på hans psyke.

Det utvecklas förstås en kärlekshistoria mellan Seth och Saga men det är inte någon traditionell Twilight-historia det här. Visst finns här romantik, men lika mycket spänning då man hela tiden vill veta vem kvinnan som jagar Seth är och hur det ska gå. Och hur har familjen blivit som de är? Var kommer de ifrån? Det är som sagt väldigt lättläst och man bläddrar snabbt och med stort intresse igenom den här historien som jag hoppas kommer att hitta många läsare av båda könen även om det romantiska inslaget förmodligen kommer att skrämma bort en del killar.