Tröstshopping

Ni vet när man har en sådan där dag som man bara måste ta sig igenom och har en massa jobbiga saker man måste göra och klara av och sedan, på andra sidan, då känner man sig så lättad och samtidigt lite stolt över sig själv för att man vågade. Man sa nej, man ringde det där samtalet eller fattade det där beslutet.

Visst får man belöna sig lite efter de där dagarna?

Världsboktårta!

Så här på Världsbokdagen måste man ju fira med något gott att mumsa på till sin läsning! Jag kör en favorit i repris och visar bild på en tårta jag gjorde för ett par år sedan. Det är bara att hugga in! Häll upp lite kaffe och skär upp en bit! Vad läser ni till? Hur firar ni? Fikar ni på annat mumsigt månne? Jag har annars firat med möten halva dagen och med att lära några elever hur man lyssnar på talböcker. Så kan man också spendera sin Världsbokdag. 

The fault in our stars -trailern

Har ni sett trailern till "Förr eller senare exploderar jag? The fault in our stars? Vad tror ni? Visst kan det blir bra även om jag i alla fall hade föreställt mig framför allt Hazel Graze lite annorlunda. Och Shailnee Woodley alltså! I så här kort hår tycker jag hon är slående lik Kate Winslet! De skulle kunna spela mor och dotter någon gång! Undrar hur de funkar ihop i Divergent! Den filmen ska det naturligtvis också bli himla spännande att se!

Inser för övrigt att jag inte skrivit (eller pubat i ärlighetens namn) mitt inlägg om boken, måste ju också åtgärdas å det snaraste... Piiinsamt.:)

Peka – Lyssna – Kuckeliku?

Den tveklöst mest ”lästa” boken där hemma heter Musik och är en peka-lyssna bok. Dvs en pekbok som man bokstavligt pekar i på rätt lilla knapp och så kommer det ljud som illustrerar bilden på uppslaget. Detta är en hel serie med böcker som heter ”Nyfikna öron” och som bl a innehåller husdjur, fordon och fåglar. Den med musik har vi lyssnat/läst på säkert 100 gånger, minst. Den funkar inte bara som bok utan även som leksak då pocketen ofta letar reda på den själv och sitter och trycker och lyssnar och skakar loss. Nu har det kommit två nya böcker i serien som är precis lika uppskattade de! Även om jag personligen tycker att den med musik definitivt är bäst, fortfarande.

På Zoo och På gården visar på varje uppslag upp ett nytt litet djur som låter på sitt alldeles speciella lilla sätt. I Zoo-boken är det definitivt krokodilen som är mest populär men för att göra mamma lite extra stolt så verkar den verkliga favoriten vara påfågeln som tydligen bor på gården. Överhuvudtaget är det väldigt fågel-koncentrerat på den där gården med hönor och kalkoner osv… Att ljuden kanske inte är helt hundra alltid gör ingenting. Han behöver ju inte lära sig att känna igen precis hur en krokodil låter, det räcker med att han har roligt och lär sig att den i alla fall inte låter som en kalkon.

Favoriten är fortfarande Musik-boken eftersom den inte bara gör ljud, den gör MUSIK som man kan gunga och göra rörelser till, men ljudböcker överhuvudtaget har visat sig vara enormt poppis. Och han är inte ensam. Två av bästa vännerna som är lite äldre älskar också sina peka-lyssna böcker och lär sig snabbt var knapparna i boken sitter.

Stor tumme upp med andra ord!

Vår första deckardrottning!

Maria Lang –vår första deckardrottning av Lena Lundgren och Lisbet Wikner

Det här är vem jag spenderade tid med under påsken. En sprillans ny biografi om Maria Lang. Kapitlena i boken behandlar olika delar av Maria Lang så det är inte en traditionell biografi i kronologisk ordning. Däremot känns det som en ganska traditionell uppsats eller ett forskningsarbete som man helt enkelt har skrivit om lite grand. Det påminner inte så lite heller om en del av mina släktingars och andras levnadsteckningar men namn och anekdoter insprängda lite här och där. Det är ett ordentligt arbete, men ibland lite torrt. Som tur är så är Lang så underhållande som person att man glatt läser vidare ändå, framför allt efter att man vant sig vid berättarstilen efter något inledande kapitel. Många delar ägnas också Langs verk och karaktärer och itne så mycket henne själv som person. Även om det naturligtvis är tätt sammanbundet. Jag gillar varkligen att lsäa och framför allt är det ju roligt att läsa om en person man verkligen känner att man lärt känna via böckera och är intresserad av. Det kanske inte är några sensationella avslöjanden eller nyheter, men det räcker gott och väl att få veta lite mer om personen bakom pseudonymen Maria Lang.

Däremot är det en hel del jag inte känner igen mig i när de skriver om världen runt omkring. Maria Lang, eller Dagmar Lange, dog 1991 och författarna hävdar att Lang förll i glömska och var i princip helt okänd för framför allt yngre läsare under hela 90-talet? Var hon? 1991 var jag 13 år och för mig var hon lika självklar som sin engelska motsvarighet Agatha Christie? 1997 tog jag studenten och fick ”Vår sång blir stum” i studentpresent. Nu befann jag mig kanske i lite av en tonårsbubbla och kan inte säkert uttala mig generellt men är det något jag har lärt mig så är det att mycket av det jag trodde mig vara unik om som tonåring var inte alls särskilt ovanligt. Och vi är ju många i bokbloggosfären som läst och gillat?

Däremot minns jag hur man på 90-talet pratade om att det fanns så få kvinnliga svenska deckarförfattare, till skillnad från ex England och att man ville göra en satsning för att få fram fler. Förutom det pris som nämns i boken så startade man väl även en deckarkurs för kvinnor som resulterade i ett rejält uppsving? Någon mer som minns det? Och som sagt, man instiftade ett pris, Polonipriset, till minne av Helena Poloni (Ingegerd Stadener), för att få fram fler kvinnliga deckarförfattare. Helena Poloni däremot, känner jag inte alls igen? Skulle hon ha varit mer känd, alltså? Nu har jag läst hennes namn så många gånger och jag tyckte att jag känner igen Ingegerd Stadener, lite svagt, men hade aldrig kunnat säga vad hon skrivit eller ens när.

Idag känns det också nästan svårt att föreställa sig det klimat som var i början av 90-talet, för visst minns jag också att det knappt fanns några kvinnliga deckarförfattare. Nu räcker ju fingrarna inte till för att räkna upp alla namn.

Någon mer som läst? Någon mer som minns 90-talet? Någon mer som känner sig mer säker på Lang än Poloni?? Blev dock rejält sugen på att leta rätt på en Poloni-deckare och läsa nu när jag har kollat upp henne lite!

Kokboksmåndag - Green kitchen stories

Ja, jag tänkte återinföra kokboksmåndag här på bloggen och det passar väl prima att börja på påsken som är en riktig mathögtid och med en kokbok som verkligen håller måttet!

Green kitchen stories –Läckra vegetariska vardagsrecept av David Frenkiel & Luise Vindahl

Någon gång då och då så kommer det en kokbok som jag inte bara småtestar mig igenom för att se vad jag tycker om den utan en kokbok som jag verkligen bara vill testa mer i, ju mer jag bläddrar! Här har vi definitivt en sådan kokbok! Dessutom är många av recepten ganska lätta och utgår från sådant som man ofta redan har hemma, man behöver med andra ord inte skriva nya långa och krångliga inköpslistor för varje recept och sådant uppskattar jag mångt mycket mer nu när jag har mindre tid till att både fixa mat, handla och tänka igenom vad vi ska äta. En stor bonus är ju att det dessutom är gott!

Vid varje recept är det tydligt utmärkt om det är veganskt och/eller glutenfritt, något jag verkligen uppskattar och som jag tyvärr inte sett i jättemånga kokböcker men här och där. Ännu bättre hade det varit om det dessutom var utmärkt i receptregistret längst bak i boken.

Flera av recepten känns dock som sådana som man kan tänkas komma tillbaka till och göra om och om igen. Framför allt deras ugnsbakade gröt är en rätt som kan komma att bli återkommande på helgen hos oss när man ska lyxa till det lite extra. Känns nästan som att äta paj till frukost, fast det bara är lite lyxigare gröt.

Namnet på kokboken har Frenkiel & Luise tagit från sin blogg som blivit oerhört uppmärksammad världen över. Anledningen till att de skriver på engelska är just att när man bloggar om vegetarisk mat så känns det som ett så pass smalt ämne så för att få fler läsare och nå ut till andra intresserade valde de att tänka internationellt. Vilket ju var ett lyckokast får man säga då de blivit omnämnda och publicerade i en massa internationella tidskrifter och medier.

Det finns inte mycket att klaga på här faktiskt, mer än att jag naturligtvis hade önskat än mer veganska recept och än ännu lite tydligare utmärkning. Indelningen i frukost, picknickmat, munsbitar, sötsaker osv känns klassisk och fungerar också bra. Det är heller inte mycket som inte ser gott ut. Det kan vara så att årets bästa kokbok kommit redan nu.

Finstämd fredag och Namnsdagen som inte får nämnas

Ja, festlig kan man väl ändå inte säga att Långfredagen är. Mycket må den vara, men kanske inte just partyglad. Vi hedrar dagen och förhoppningsvis det vackra vädret med utflykt och lästid. Jag hoppas i alla fall få tid att läsa ut min biografi om Maria Lang i helgen och även få till en konstrunda på andra sidan sundet. Kanske, kanske att vi lyckas klämma in lite bondgårdsbesök också så att pocketen inte glömmer bort sina djur. Vi är så ofta på 4H-gården att jag misstänker att han tror att det är hans får som betar där..

Nu till något helt annat, har ni sett att det är Volmar och Valdemar som har namnsdag idag? Om man gör en mashup, vad blir det då? VOLDEmar! Vilket ju nästan är samma sak som Voldemrot så idag utnämner jag till Namnsdagen som inte får nämnas, vilket naturligtvis firas med Pumpkin-juice och trollkonster.

Bilden hittad här.