Oj, vad jag ligger efter i mitt bokbloggande. Har ju läst men inte skrivit. och Daisy Dalrymple förtjänar bättre, tro mig!
För två veckor sedan läste jag ut den här lilla godbiten och kastade mig genast ut på nätet för att se om jag kunde hitta del två. De började med att jag efter vår nyligen bokade Londonresa tänkte jag att jag skulle gå till bokhyllan och plocka ram något från förra Londonbesöket och komma lite i stämning, och vilken flax.
Daisy är en flicka i de senare 20-åren, om jag förstår det hela rätt när jag läser. Hon har varit förlovad med en man hennes familj alls inte samtyckte till, men han gick tyvärr bort under första världskriget och Daisy försöker varje dag komma över hans minne och gå vidare med sitt liv. Det gör hon genom att ta sig an en karriär som reporter på frilans-basis, istället för att som alla andra i hennes ålder och klass bosätta sig med sin mamma och invänta första bästa friare. Inte för att Daisy saknar friare, men hon känner ett behov av något mer än så. Hon är alldeles för nyfiken för att sätta sig på en stol och vänta på att bli underhållen.
I den här, den första boken om Daisy, åker hon till ett slott i England för att skriva ett reportage för "Slott och herresäten". Eftersom hon har den börd hon har så kommer hon lätt in, familjen känner henne redan och eftersom hon har den lilla egenheten att inge förtroende är det inte särskilt konstigt att familjen också anförtror henne både det ena och det andra under hennes visit. Det är bara det att saker kompliceras betänkligt genom att en av de andra gästerna på slottet mördas...
JAAA! Äntligen känner jag att jag har hittat den kompis som naturligtvis inte kan ersätta Aurora, men kanske kan hjälpa till att fylla tomrummet efter henne. Det här är Agatha Christie möter Charlaine Harris fast i 20-talsmiljö. Inte några djupa ambitioner alls, men ack så trevligt med en väninna att följa. Om jag helt hade fått välja hade jag nog satsat på 30-tal, snarare min favvo-period (trots alla 50-tals-fruar här på bloggen) men jag kan leva med 20-tal. Det dricks cocktails tills deras levrar skrumpnar och det slängs med bästa Jeeves ochWooster-slangen på alla håll och kanter. Det känns skönt att del två i serien ligger bredvid mig och att del tre är på väg. Sedan blir det nog en 4-5 stycken i London för resten är desto svårare att få tag på i Sverige.
Dessutom, visst ÄR det snygga omslag!? De har redan kommit ut i olika utgåvor, en storpocket med lite sötare 20-talsbilder och en i vanlig pocket med lite mer... edgy, omslag, eller ja, jag tycker de är mer 30-tal och mer art deco, men vad vet jag. Båda är suuuuperfina.:) Kommer tyvärr inte ha en samling i samma stil för den är redan bruten. Jag måste säga att jag ääälskar den lilla detaljen på den söta bilden, att snöflingorna när flickan på isen åker skridsko.. det är små döskallar...:-D
Kan ni gissa vilket omslag som är storpocket och vilket som är vanlig? Vilket tycker ni är snyggast?
Uppdatering: Efter att ha påbörjat läsning av del två om Daisy kommer jag ihåg vad jag först tänkte när jag började läsa den här boken. Det är förvånande att jag tog mig förbi de första 40-50 sidorna för jag är verkligen allergisk mot glamourösa karaktärsbeskrivningar a la Kitty-bok. "Den långa slanka flickan gled in i sportbilen", typ. Börjar ni läsa så stanna för himmelens skull kvar efter de första inledande sidorna där man ska få veta hur alla ser ut och vad de har på sig, när Dunn slutar med de beskrivningarna blir det mycket bättre.
Carola Dunn
Charlaine Harris
Stephanie Meyer
