Flickan på hotellet av Katarina Wennstam

Så himla sugen jag varit på att läsa den här boken och se om vad Wennstam skulle göra av all politik hon står för i en ungdomsbok. Och jag är inte ett skvatt besviken. För nog dryper det av åsikter här, även om man kan tycka att det är märkligt att en del av dem fortfarande kan ses som kontroversiella. Och allt bakas in fullt naturligt och bildar sprängstoff på ungdomshyllan. Den här sällar sig till raden av böcker på temat jämlikhet och feminism men tar även upp ämnet kvinnovåld, utan att det blir för magstarkt för en högstadieelev. Trots att den innehåller både sex, övergrepp och mord på en 17-årig flicka. Wennstam balanserar på en hårfin gräns till vad som kan ses som för magstarkt och jag skulle väl inte sätta den här i händerna på en mellanstadieelev direkt, men äldre ungdomar fixar det definitivt. De läser ju vuxenböcker så varför inte det här?

Först och främst är dock Flickan på hotellet en deckare, och det enda jag kanske har lite emot den är att ungdomarna lite väl lättvindigt bestämmer sig för att ta reda på vad som hänt den döda flickan Olivia. Dessutom vet jag inte hur långsamma polisen är eller hur snabb en tonårig datanörd skulle vara, men IBLAND känns det faktiskt som att det går lite för lätt för ungdomarna.

Nå, boken handlar om Alex, Charlie och Bianca som bestämmer sig för att ta reda på vad som hänt Olivia Fridh som hittats död på ett hotell inne i Stockholm. Alex tar jobb som frukostvärdinna på hotellet och snokar runt medan Bianca letar information på nätet. Charlies roll är något oklar men Bianca är vad man kallar för en ”hemmasittare” som inte längre klarar av att ta sig utanför dörren och helt har slutat gå till skolan. De är en udda trio men om jag förstått det hela rätt så ska de återkomma i två delar till i den här deckartrilogin. Kanske kommer Charlie få en tydligare roll framöver och inte bara vara ”den snygga killen”. Även om jag kan tänka att Wennstam kanske haft en tanke med det där. Att det i många filmer ex finns ett kvinnligt alibi med, mest för att det ska vara med en tjej. Alltid snygg naturligtvis. Kanske är detta hennes sätt att vända på saken?

Till en början går det nästan för bra för Alexandra. Hon börjar prata med de andra anställda på hotellet, hittar Olivias gamla mobiltelefon och snart är de en misstänkt på spåren. Men det r bara Alex som utsätter sig för fara och den blir alltmer påtaglig ju närmare sanningen de kommer. Det är också fler personer att ta hänsyn till. Olivias familj, den papperslösa städerskan som inte vågar träda fram och inte minst Olivia själv. Som blir allt mer verklig ju mer ungdomarna får veta om henne och hennes hemliga liv.

Jodå, det är ruggigt spännande och riktigt engagerande det här. Och fullt av politiska åsikter och funderingar. Nästan på gränsen till för mycket men jag tycker ändå att Wennstam balanserar det väl. Speciellt gillar jag Alex cancersjuka mormor, Sveriges första kvinnliga domare, som hela tiden finns där som en förebild för Alexandra. Henne kommer vi med all säkerhet få träffa igen.

Hur som helst, det kan faktiskt behövas lite mer engagerande deckare på ungdomshyllan och är de så här bra så rekommenderar jag dem gärna även till de som inte brukar läsa deckare.

Toppenfantasy för mellanåldern

Drakarnas öde: Stjärnstenen -Jo Salmson

Den här har stått några år i biblioteket på jobbet och jag har naturligtvis tänkt att jag ska läsa den vid tillfälle men det har inte blivit av. Tänk ändå, en tjock härlig fortsättning på böckerna om Tam -tiggarpojken, det borde ju bli bra. Och vet ni vad det här är? Jag tänker att det här är högläsningsboken till de elever som själv läser böckerna om Tam. Fiffigt, va? För det är nog ett lite för stort hopp att gå från Tam till Nea (som den här boken handlar om) själv. Att lyssna på funkar nog fint dock. Och att själv läsa ett par år senare funkar definitivt också. För jag tänker att om böckerna om Tam passar de yngre åren så är det här kanske egentligen en mellanåldersbok. Fast som sagt, den passar utmärkt för högläsning även för yngre.

Boken börjar med att vi lär känna Nea. Hon och hennes vänner har alla olika öden framför sig, vissa ska bli officerare, Nea ska bli stjärntolkare. Om allt går som det ska. För att bli antagen som lärling måste Nea gå igenom ett prov och visa att on har gåvan men något går snett. Mäster Fennel kastar ut henne ur salen med skrik och skrän om ”smutsig och förbannad”.

Nea är förtvivlad men förstår att något är fel. Hon såg ju? Även om det var det förflutna? Vad kan det vara som är så smutsigt och fel med det? Snart går ryktet i hela byn och alla vänder Neas familj ryggen och börjar prata om att det är hennes mammas fel. Mamma Edja som fick Neas pappa, som också var stjärntolkare, att lämna sitt öde och istället gifta sig med henne. Men kan det stämma? Är Neas gåva förbannad? Ryktena blir värre och värre och pratar om Nea som ond och kanske till och med i kontakt med Häxmästaren. Vad är det Mäster Fennel döljer? Är han galen? Ljuger han? Står han själv i kontakt med Häxmästaren? Nea måste ta reda på sanningen och även få veta om hennes by är hotad.

Men ni hör ju så spännande! Jo Salmson har verkligen arbetat upp sin förmåga att skriva spännande! Det är en gediget genomarbetad historia med alla chanser till att bli en riktigt smash-hit. Jag vet inte om den blivit översatt till danska men själv tänker jag ett par gånger på Lene Kaaberbol när jag läser det här. Tänker att det kan vara samma kids som gillar Skämmerskans dotter som gillar den här serien. Drakar, magi, en ung flicka som kämpar mot alla odds! Hoppas verkligen att Salmson får chans att skriva klart den hr serien. Det borde komma en ny del snart tänker jag. Kanske till våren? Det gick ett och ett halvt år mellan första och andra boken och den förra kom ut förra julen. Håller tummarna.

Set to sea av Drew Weing

Vilken liten pärla det här visade dig vara! En grafisk roman med väldigt lite text och ganska litet format. En storväxt och stillsam man med ett mjukt hjärta hoppas bli publicerad poet när han blir klubbad i huvudet och bortförd på ett skepp som slavarbetare. Han får ro, svabba golv och slita hårt ute på sjön. Trots att han bara vill skriva poesi. Skeppet blir attackerat och mannen tvingas försvara sig och sitt skepp och blir grymmare och våldsammare och mer sliten och desillusionerad för dag. Han blir äldre men hans poesi blir också mognare och en dag, som en gammal man, återvänder han tillslut. Och blir en firad poet. Frågan är kanske dock om det var värt alla vedermödor. För även om han numera inte blir utslängd från puben där han åt och drack som ung, så är han kanske inte lyckligare.

 

Teckningarna är talande och man lider verkligen med den stackars sjömannen. Teckningarna bildar nästan poesi själva och det är nästan om att läsa en liten diktsamling när man bläddrar igenom den här boken som är väldigt snabbläst. Glad att jag hittade den.

Att hitta nya avslutade serier

Alva rymmer av Pernilla Gesén

 

Det finns oändligt många böcker om Alva men jag tror inte att Gesén skriver fler nu. Jag har aldrig läst någon då de varit ganska självgående i biblioteket. Nu letade jag efter lite äldre titlar att tipsa om i 2:an för att blanda upp med lite nytt och då föll in blick på den här. Första boken om Alva. Intresset för Alva har dalat lite men efter att ha läst ut den här boken så kan jag tänka mig att det nog skulle kunna hoppa upp igen för det här känns ganska modernt, trots att den här faktiskt är över 10 år gammal. Vad jag kan se så ska det ha kommit hela 12 böcker om Alva så det finns lite att ta av. Jag tycker om att bokprata om serier som har många titlar redan publicerade. Då behöver inte eleverna vänta så himla länge om de hittar något de gillar.

Nå, Alva rymmer. Tja, bortsett från att jag inte gillar tanken på att någon 7-8:åring ska bli inspirerad att rymma från Sthlm till Västerås så uppskattar jag ändå det här. Alva känner sig förbisedd och ensam och maktlös när hennes föräldrar bestämmer att de ska skiljas och Alva bara ska flytta på sig, till Stockholm. Hon vill inte alls flytta med sin dumma mamma, hon vill bo kvar i Västerås med pappa men det verkar det inte vara någon som bryr sig om. Trots vilda protester så går ändå flyttlasset och Alva finnes sig på väg mot huvudstaden. Där väntar en lägenhet, en fjantig ny granne som är ett helt år yngre än hon och inget av det hon är van vid. SÅ hon rymmer. Och tursamt nog går det faktiskt ganska bra. För annars hade det här blivit en HELT annan typ av berättelse om hemlöshet och övergrepp. Usch. Men som det är nu blir det en humorfylld bok om vardagsliv, om att sakna sina kompisar och att känna sig maktlös när de vuxna bestämmer.

Alva har precis slutat 1:an och har sommarlov, vilket gör att den kan passa fint för högläsning i F-1:an något. Sedan blir ju Alva bara äldre så 2:an funkar säkert utmärkt det också. Tumme upp!

Humordeckare för barn? Jo, visst finns det ett behov.

Den hemliga skattkartan (Anna & Melvin) av Tony & Rebecca Manieri

Det har kommit ganska många böcker om Anna och Melvin och jag har inte läst en enda av dem. De ör ganska tunna och har stor text så i min jakt på enkla böcker att stta i händerna på 2:orna efter sommaren (men ändå med lite läsutmaning) så plockade jag upp en av de här för att se om det kunde vara något. Och jo, det är det nog, det är bara inte min kopp té.

Det är snabba ryck i handlingen och det känns site som att den hoppar från scen till scen med humor staplat på skratt mest för effektens skull, samtidigt som det ju ändå är en röd tråd. Anna och Melvin tar hand om farbror olossons skräp för att sälja det och få ihop pengar till en glasskiost. Farbror Olosson heter så då han plockat bort ”F:et” ur sitt namn för att sätta framför Fiskaffärens skylt istället. F:et i Fisk hade trillat bort. Lång intro-historia. Nå, Anna och Melvin hittar en skattkarta och får höra en himla rövarhistoria om ett gammalt slott och en tokig greve. De bestämmer sig för att leta reda på skatten men de blir inte ensamma om att ge sig ut på heden, på jakt efter Greve Silverkrasses försvunna juveler.

Det som stör mig här är nog att det är lite för många ”sido”-historier, men jag är itne säker på att barnen stör sig lika mycket på det. Jag har haft en del elever som har tyckt att det är kul med knasigheterna i boken men jag har också elever som har sagt att de tycker serien är rörig och det håller jag väl med om. Man ska vara hyfsat van läsare men gilla stolligheter för att uppskatta det här tror jag. Tursamt nog är det just den typen av elever jag har mest av på besök i biblioteket.

Hur som helst, inte för alla och inte för mig men om Kapten kalsong-generationen vill läsa deckare och mysterier så passar det här nog prima.

Dagbok för utvalda: Jennas första – Pernilla Gesén

Är NPF-diagnoser det nya svarta i barnboksvärlden? Kanske är det för att jag går en kurs för jobbet just nu som gör att jag lägger märke till alla böcker jag läser med personer med någon form av diagnos. Kanske har det faktiskt börjat komma fler titlar. Oklart vilket, men vad som definitivt stämmer är i alla fall att det här är en rackarns bra bok som jag är så lycklig över att det släpptes en tvåa till i somras. Hoppas på att komma över den också så småningom. För så engagerande och bra det här är! Det är aldrig helt uttalat men efter ett tag förstår man att Jenna har fler problem än en frånvarande mamma och Vanessa-dum-i-huvudet som har valt ut henne till hackkyckling i skolan.

Tack och lov har hon några vänner i skolan som ställer upp i vått och torrt. De har varandra, inte bara för att de har det gemensamt att de alla är utanför utanför att de verkligen tycker om varandra. Svante är en tydlig tönt med en pappa han inte vet var han är men kär i en av inne-tjejerna, Ayla är supersmart, Ivonnes föräldrar är allt annat än pålitliga med både narkotika och andra problem och Jenna, hon tvingas ta hand om sin lillebror när mamman ständigt åker iväg för att finnas sig själv. Pappan är världssnäll och gör så gott han kan men det är svårt att hinna med två barn och heltidsjobb. Dessutom har Jenna ett temperament som heter duga och iland, när hon blir upprörd eller det bara blir för mycket för henne, så tappar hon kontrollen och kan inte hjälpa att hon klttrar på väggarna, pratar i ett och bara är ÖVERALLT. Och ändå är hon den som tar ansvar. Som gråter över matteböckerna när hon vet att hon borde ta hand om lillebror. Ett hårt liv för en 12-åring. Tur att hon och hennes kompisar har sitt Trash metal-band ”Odjuret” att lägga all kraft på. Och tur att Jenna har så mycket humor och energi som hon har ändå. Hela hennes dagbok är som en enda käftsmäll på samhället men den dryyyper av humor. När Jenna går till skolsyster med näsblod så skrattar jag så att jag gråter på bussen. Ska inte avslöja varför… Gesén målar en så himla tydlig bild av Jennas vardag.

Det är faktiskt toppenbra det här och definitivt en bok jag vill sätta i hnderna på varenda 12-åring som någonsin känt sig lite fel. Eller inte.

Världens mesta Ester av Anton Bergman

Nej, det här är inte en ny bok om Myras av Linn Gottfridsson. Det är inte ens samma förlag. De bara råkar se nästan exakt likadana ut. Emma Adbåde har illustrerat, det är nästan samma formgivning, samma storlek, samma luftiga text.

Och samma vardagsnära tilltal. Det är faktiskt inte alls så dumt att man associerar de båda böckerna med varandra för jag tror att samma personer gillar båda. Ester och Signe i den här boken är dock lite äldre än Myran då de går på fritids och Ester till och med har egen nyckel hem och egen mobiltelefon. Det har däremot inte Signe men hon önskar sig en nyckel med nyckelband så hett att hon blir överlycklig när föräldrarna ger med sig. Även om de fortfarande inte tänker låta henne gå hem själv. Men det hänger om halsen, nyckelbandet. Precis som på Ester.

Ester börjar ny i klassen och hon och Signe blir genast kompisar. Äntligen känner Signe att hon har en egen bästis. Dessutom är Ester så cool. Hennes mamma är skådespelerska i NY och hon får göra mellis själv på eftermiddagarna. Men allt Ester gör är inte lika roligt. Som när hon snor tuggummi i affären. Då vill Signe inte vara med längre. Men så ställer Ester upp för henne i skolan och allt är förlåtet. Men hur är det hemma hos Ester egentligen, varför träffar aldrig Signe hennes pappa? Och stämmer verkligen allt Ester säger?

Så himla fint det här, om att alla inte har det likadant, eller ens särskilt lätt. Det kan vara tufft att vara barn och att vara kompis även när allt inte går riktigt som man vill. Jag vill bara ta hand om Ester. Även om hon verkar vara en tjej med mycket skinn på näsan känns det som att hon anstränger sig lite väl mycket för att tycka att allt är toppen hela tiden. Det är skönt att det verkar ordna sig till det bättre på slutet ändå men jag skulle verkligen vilja läsa mer om Esther och Signe. Signe kanske verkar lite färglös emellanåt här i texten, men hon står ändå på sig mot Esther när hon snattar och hon har det nog inte så lätt som blyg i skolan heller. Jag skulle absolut vilja lära känna Signe lite mer. Vad jag kan se så är det inte fler böcker inplanerade om någon av dem dock. Tyvärr.