Mystiska skolan -Spöket i biblioteket -Katarina Genar

Jag är faktiskt lite osäker på vad jag tycker om det här, att man tar en serie och liksom gör en bok väldigt mycket svårare. För detta är en kapitelbok och inte en börja-läsa-variant. Jag antar att tanken ska vara att det blir en fin övergång. Att de som läst de tidigare ”Lätt att läsa”-böckerna i serien ”Mystiska skolan” ska ha lite förförståelse och känna igen sig och att det ska göra det lättare att gå vidare till lite svårare böcker. Kanske är det så, men det är också att de som läser de lättare böckerna tror sig klara detta och sedan inte gör det, vilket är ganska nedslående.

Med det sagt så kan jag rent objektivt säga att det här är en rackarns bra barnbok så jag hoppas ändå att den fungerar, om inte annat så kanske som högläsning för de som ännu inte kommit till den här nivån.

Greta, Malte och Theo hänger i skolbiblioteket hos den mysiga bibliotekarien Amir. Just idag är Amir inte så mysig dock, han är irriterad och besviken över att böcker från översta hyllan ligger uppslagna i biblioteket, trots att barnen inte får klättra på stegar där inne. Det kan vara farligt, säger Amir, som att det skulle vara Theo, Malte och Greta som plockat ner den gamla boken.

Boken är skriven av en forskare, Violetta Lilja, som var säker på att man skulle kunna resa i tiden om man bara kom på rätt sätt. Det mystiska är att det alltid är den boken som ligger uppslagen i biblioteket. Greta och Malte bestämmer sig för att gömma sig i biblioteket och ta reda på vem det är som ligger bakom, men är inte beredda på att träffa en liten pojke. En liten pojke från en annan tid…

Alltså! Tidsresor, Spöken, bibliotek! Det blir ju inte bättre, eller hur! Helt underbart! Jag hoppas verkligen att mina kids läser det här för det är precis så där lagom spännande utan att bli för läskigt. Katarina Genar är verkligen mästare på det här. Inte får långa och tjocka men ändå spännande böcker. Snacka om att jag kommer att tipsa om den, lagom till sisådär 2:a klass kanske?

Rakel spektakel

Den senaste veckan har vi inte kunnat läsa något annat här hemma än böckerna om Rakel av Martin Widmark. Känner ni till dem? En serie bilderböcker på olika teman med en orädd liten tjej som heter Rakel i huvudrollen? Det började med att jag lånade hem Rymd-Rakel och Riddar-Rakel från jobbet då både Rymden och Riddare blivit oväntat stort här hemma. Och sedan var sonen fast, trots att jag själv kanske tycker att de är sådär, ska villigt erkännas. Flest gånger har vi fått läsa om Charter-Rakel, som i leken åker på charter-semester tillsammans med sina kompisar och busen Roland som alltid ska stila och luras. Den som skrattar bäst skrattar dock sist för Rakel blir den som får flyga planet när Roland bangar ur och han avslöjas dessutom som en bluff när ”hajarna” han simmar med i den lokala showen bara är hans kompisar med hajfenor på huvudet.

Ja, logiken haltar ju betänkligt då det allt är på lek, men det är så verkligt att Rakel vinner på riktigt ändå. En 4-åring köper det rätt av men som vuxen undrar man ju varför inte Roland lika gärna kunde leka att han kunde flyga flygplanet när allt ändå bara är hittepå? Eller är det det?

Jag gillar dock att Rakel aldrig ”tar någon skit” och helt enkelt bara lekar på att hon klarar av precis vad som helst.

Näst efter Charter-Rakel är Mirakel-Rakel största favoriten och det kan jag i och för sig förstå. Pocketen skrattar så han får hicka ibland åt alla de 69 barnens konstiga namn och allt knasigt de hittar på. Där tänker han nog lite på lillasyster och den kommer lite närmare. Dessutom är mamma-pappa-barn en favoritlek just nu. Tänk att vara mamma till 69 barn! Vilken bedrift! Och allt kul de hittar på! Vi får dock ha en lång diskussion om varför hon kallas Mirakel-Rakel rekordmamma i den boken och inte bara Mamma-Rakel som han tycker borde passa bättre. Att så många barn är ganska ovanligt…

Även här är logiken ibland haltande men om man ser det som en blandning och av fantasy och lek så funkar det.

Sju stycken böcker om Rakel har det kommit men inga fler är planerade vad jag vet då den senaste kom för ganska länge sedan nu. Widmark har väl gått vidare till annat. Det är verkligen helt sjukt vad produktiv han är. Böckerna om Rakel har dock inte mycket gemensamt med säg LasseMajas detektivbyrå så oklart hur mycket Pocketen kommer att känna igen/komma ihåg när han börjar skolan. Men vad gör det. Än så länge tuggar vi runt de här 7 böckerna någon vecka till. Och det är faktiskt helt ok.

Spöksystrar av Mårten Melin

Spöksystrar av Mårten Melin

-Flickan på kyrkogården

-Ett spöke i klassen

-Ett spöke sover över

Melin har ju visat sig vara helt makalöst produktiv. Bara i min bibliotekskatalog finns det 79 titlar. 79 TITLAR! Allt från poesi till ungdomsböcker och lättläst. Det är ju helt galet när man tänker på det.

Dessa två titlar hamnar under kategorin ”lättlästa böcker för de yngre barnen”. De är Hcf-klassade (6-9 år) men skulle absolut säga att de passar äldre barn också, även om det skrivs i del två att de går i 3:an. Nästan lite synd. Hur som helst tror jag att de är toppen för de i säg, 2:an som inte läser jättemycket ännu. Eller förresten, även de eleverna kan gott ta till sig det här. För det är bra. Inte bara lättläst. SÅ som lättlästa böcker naturligtvis ska vara.

Det är en tydlig, men inte för enkel handling som byggs upp till del två. I första boken träffar Nila flickan Maj utanför kyrkogården och berättar att hon inte har det så lätt i skolan. Några flickor trackar Nila och hon är rätt utanför. Maj bestämmer att hon vill hjälpa Nila men hur ska hon kunna göra det? Fast det r ju något märkligt med Maj. Hon är kall, blek och verkar inte bekommas av kylan trots att hon bara har t-shirt mitt i vintern.

I del 2 bestämmer Maj sig för att hon tänker börja i Nilas klass. Men hur ska det gå till? Hon har ju inget intyg? Fast kanske att det går lättare än både NIla och Maj tror.

I del tre sover Maj över hos Nila och dessutom blandar de blod. Jodå. Spökblod. Något händer med Nila som gör att hon plötsligt kan göra sådant som andra inte kan. Som se i mörker. Och följa med till kyrkogården och dansa halva natten. Här får vi också veta lite mer om Maj. Som att båda hennes föräldrar är döda.

Och jag gillar naturligtvis det här. Att det både är lite lagom läskigt men lite humor och framför allt en tjej som lojal till tänderna kämpar mot mobbarna på Nilas skola. Många som är lite utanför önskar sig naturligtvis en kompis. Om det sedan blir en spökkompis, vad gör det? Desto mer spännande skulle jag säga. Dessutom är Maj full av personlighet, även om det aldrig framgår vem hon är och var hon kommer ifrån. Mer än att hon skulle börja på Nilas skola på 70-talet. Men vad hände henne? Än så länge har man inte fått veta i alla fall men misstänker att det kan komma i någon bok längre fram. Del fyra släpps nu i höst och kanske får man veta redan då.

Flickan på hotellet av Katarina Wennstam

Så himla sugen jag varit på att läsa den här boken och se om vad Wennstam skulle göra av all politik hon står för i en ungdomsbok. Och jag är inte ett skvatt besviken. För nog dryper det av åsikter här, även om man kan tycka att det är märkligt att en del av dem fortfarande kan ses som kontroversiella. Och allt bakas in fullt naturligt och bildar sprängstoff på ungdomshyllan. Den här sällar sig till raden av böcker på temat jämlikhet och feminism men tar även upp ämnet kvinnovåld, utan att det blir för magstarkt för en högstadieelev. Trots att den innehåller både sex, övergrepp och mord på en 17-årig flicka. Wennstam balanserar på en hårfin gräns till vad som kan ses som för magstarkt och jag skulle väl inte sätta den här i händerna på en mellanstadieelev direkt, men äldre ungdomar fixar det definitivt. De läser ju vuxenböcker så varför inte det här?

Först och främst är dock Flickan på hotellet en deckare, och det enda jag kanske har lite emot den är att ungdomarna lite väl lättvindigt bestämmer sig för att ta reda på vad som hänt den döda flickan Olivia. Dessutom vet jag inte hur långsamma polisen är eller hur snabb en tonårig datanörd skulle vara, men IBLAND känns det faktiskt som att det går lite för lätt för ungdomarna.

Nå, boken handlar om Alex, Charlie och Bianca som bestämmer sig för att ta reda på vad som hänt Olivia Fridh som hittats död på ett hotell inne i Stockholm. Alex tar jobb som frukostvärdinna på hotellet och snokar runt medan Bianca letar information på nätet. Charlies roll är något oklar men Bianca är vad man kallar för en ”hemmasittare” som inte längre klarar av att ta sig utanför dörren och helt har slutat gå till skolan. De är en udda trio men om jag förstått det hela rätt så ska de återkomma i två delar till i den här deckartrilogin. Kanske kommer Charlie få en tydligare roll framöver och inte bara vara ”den snygga killen”. Även om jag kan tänka att Wennstam kanske haft en tanke med det där. Att det i många filmer ex finns ett kvinnligt alibi med, mest för att det ska vara med en tjej. Alltid snygg naturligtvis. Kanske är detta hennes sätt att vända på saken?

Till en början går det nästan för bra för Alexandra. Hon börjar prata med de andra anställda på hotellet, hittar Olivias gamla mobiltelefon och snart är de en misstänkt på spåren. Men det r bara Alex som utsätter sig för fara och den blir alltmer påtaglig ju närmare sanningen de kommer. Det är också fler personer att ta hänsyn till. Olivias familj, den papperslösa städerskan som inte vågar träda fram och inte minst Olivia själv. Som blir allt mer verklig ju mer ungdomarna får veta om henne och hennes hemliga liv.

Jodå, det är ruggigt spännande och riktigt engagerande det här. Och fullt av politiska åsikter och funderingar. Nästan på gränsen till för mycket men jag tycker ändå att Wennstam balanserar det väl. Speciellt gillar jag Alex cancersjuka mormor, Sveriges första kvinnliga domare, som hela tiden finns där som en förebild för Alexandra. Henne kommer vi med all säkerhet få träffa igen.

Hur som helst, det kan faktiskt behövas lite mer engagerande deckare på ungdomshyllan och är de så här bra så rekommenderar jag dem gärna även till de som inte brukar läsa deckare.

Toppenfantasy för mellanåldern

Drakarnas öde: Stjärnstenen -Jo Salmson

Den här har stått några år i biblioteket på jobbet och jag har naturligtvis tänkt att jag ska läsa den vid tillfälle men det har inte blivit av. Tänk ändå, en tjock härlig fortsättning på böckerna om Tam -tiggarpojken, det borde ju bli bra. Och vet ni vad det här är? Jag tänker att det här är högläsningsboken till de elever som själv läser böckerna om Tam. Fiffigt, va? För det är nog ett lite för stort hopp att gå från Tam till Nea (som den här boken handlar om) själv. Att lyssna på funkar nog fint dock. Och att själv läsa ett par år senare funkar definitivt också. För jag tänker att om böckerna om Tam passar de yngre åren så är det här kanske egentligen en mellanåldersbok. Fast som sagt, den passar utmärkt för högläsning även för yngre.

Boken börjar med att vi lär känna Nea. Hon och hennes vänner har alla olika öden framför sig, vissa ska bli officerare, Nea ska bli stjärntolkare. Om allt går som det ska. För att bli antagen som lärling måste Nea gå igenom ett prov och visa att on har gåvan men något går snett. Mäster Fennel kastar ut henne ur salen med skrik och skrän om ”smutsig och förbannad”.

Nea är förtvivlad men förstår att något är fel. Hon såg ju? Även om det var det förflutna? Vad kan det vara som är så smutsigt och fel med det? Snart går ryktet i hela byn och alla vänder Neas familj ryggen och börjar prata om att det är hennes mammas fel. Mamma Edja som fick Neas pappa, som också var stjärntolkare, att lämna sitt öde och istället gifta sig med henne. Men kan det stämma? Är Neas gåva förbannad? Ryktena blir värre och värre och pratar om Nea som ond och kanske till och med i kontakt med Häxmästaren. Vad är det Mäster Fennel döljer? Är han galen? Ljuger han? Står han själv i kontakt med Häxmästaren? Nea måste ta reda på sanningen och även få veta om hennes by är hotad.

Men ni hör ju så spännande! Jo Salmson har verkligen arbetat upp sin förmåga att skriva spännande! Det är en gediget genomarbetad historia med alla chanser till att bli en riktigt smash-hit. Jag vet inte om den blivit översatt till danska men själv tänker jag ett par gånger på Lene Kaaberbol när jag läser det här. Tänker att det kan vara samma kids som gillar Skämmerskans dotter som gillar den här serien. Drakar, magi, en ung flicka som kämpar mot alla odds! Hoppas verkligen att Salmson får chans att skriva klart den hr serien. Det borde komma en ny del snart tänker jag. Kanske till våren? Det gick ett och ett halvt år mellan första och andra boken och den förra kom ut förra julen. Håller tummarna.

Set to sea av Drew Weing

Vilken liten pärla det här visade dig vara! En grafisk roman med väldigt lite text och ganska litet format. En storväxt och stillsam man med ett mjukt hjärta hoppas bli publicerad poet när han blir klubbad i huvudet och bortförd på ett skepp som slavarbetare. Han får ro, svabba golv och slita hårt ute på sjön. Trots att han bara vill skriva poesi. Skeppet blir attackerat och mannen tvingas försvara sig och sitt skepp och blir grymmare och våldsammare och mer sliten och desillusionerad för dag. Han blir äldre men hans poesi blir också mognare och en dag, som en gammal man, återvänder han tillslut. Och blir en firad poet. Frågan är kanske dock om det var värt alla vedermödor. För även om han numera inte blir utslängd från puben där han åt och drack som ung, så är han kanske inte lyckligare.

 

Teckningarna är talande och man lider verkligen med den stackars sjömannen. Teckningarna bildar nästan poesi själva och det är nästan om att läsa en liten diktsamling när man bläddrar igenom den här boken som är väldigt snabbläst. Glad att jag hittade den.

Att hitta nya avslutade serier

Alva rymmer av Pernilla Gesén

 

Det finns oändligt många böcker om Alva men jag tror inte att Gesén skriver fler nu. Jag har aldrig läst någon då de varit ganska självgående i biblioteket. Nu letade jag efter lite äldre titlar att tipsa om i 2:an för att blanda upp med lite nytt och då föll in blick på den här. Första boken om Alva. Intresset för Alva har dalat lite men efter att ha läst ut den här boken så kan jag tänka mig att det nog skulle kunna hoppa upp igen för det här känns ganska modernt, trots att den här faktiskt är över 10 år gammal. Vad jag kan se så ska det ha kommit hela 12 böcker om Alva så det finns lite att ta av. Jag tycker om att bokprata om serier som har många titlar redan publicerade. Då behöver inte eleverna vänta så himla länge om de hittar något de gillar.

Nå, Alva rymmer. Tja, bortsett från att jag inte gillar tanken på att någon 7-8:åring ska bli inspirerad att rymma från Sthlm till Västerås så uppskattar jag ändå det här. Alva känner sig förbisedd och ensam och maktlös när hennes föräldrar bestämmer att de ska skiljas och Alva bara ska flytta på sig, till Stockholm. Hon vill inte alls flytta med sin dumma mamma, hon vill bo kvar i Västerås med pappa men det verkar det inte vara någon som bryr sig om. Trots vilda protester så går ändå flyttlasset och Alva finnes sig på väg mot huvudstaden. Där väntar en lägenhet, en fjantig ny granne som är ett helt år yngre än hon och inget av det hon är van vid. SÅ hon rymmer. Och tursamt nog går det faktiskt ganska bra. För annars hade det här blivit en HELT annan typ av berättelse om hemlöshet och övergrepp. Usch. Men som det är nu blir det en humorfylld bok om vardagsliv, om att sakna sina kompisar och att känna sig maktlös när de vuxna bestämmer.

Alva har precis slutat 1:an och har sommarlov, vilket gör att den kan passa fint för högläsning i F-1:an något. Sedan blir ju Alva bara äldre så 2:an funkar säkert utmärkt det också. Tumme upp!