Hyllor att sukta efter

Ja, men det var ett tag sedan vi suktade över snygga bokhyllor här. Jag dreglar loss framför Pinterest då och då och tänkte att jag skulle delge er några av mina favoriter på sistone:

Pauline de Rothschild's blå bibliotek 

Vi kör en bild på Pauline de Rothschild själv också:

Varför färgkoordinera böckerna när man kan måla hyllorna istället?

Väl utnyttjad väggyta

Alltså, så här ska jag bo en dag

Eller så här!! Fast skulle ju bara få plats med en bråkdel av alla böcker.

Shiba Ryotaro Memorial Foundation museum, Osaka, Japan

Strängt taget inte bara en bokhylla, men rätt snygg

Några favoriter?

Litteralund

Cornelia Funke, Salla Simukka och David Almond, bild från Litteralunds hemsida

Det är inte jättemånga litterära händelser i södra Sverige under året även om det har kommit en hel del på sistone som ex lokala Julbokmässan i Malmö och naturligtvis Internationell författarscen. Ett av de större evenemangen som hållit igång i 10 år nu är dock Litteralund. Det är en bokfestival som ofta går lite obemärkt  förbi eftersom det handlar om barn- och ungdomsböcker. De senaste åren har den skalat ner till endast en konferensdag och med ett spikat program. Jag minns med glädje de mer påkostade åren då det kom internationella namn, låg över två dagar och hade ett digert program man kunde välja mellan. I år verkar det som att de tänker återgå till forna glansdagar för en snabb kik in på hemsidan lovar ett namn jag önskat i många år nämligen CORNELIA FUNKE! OMG! Jag plockar fram Bläckhjärta och kommer att stå självande i signeringskön! Förutom Funke ser jag att David Almond och Salla Simukka kommer. Simukka skrev ju den otroligt spännande ungdomsdeckaren Röd som snö förra året och jag har längtat efter uppföljaren ända sedan dess. Det verkar dessutom som att det blir en två-dagars-konferens och det öppna programmet för allmänheten lär inte bli sämre med sådana namn. Hoppas så att jag kommer att få ihop det på jobbet så att jag kan gå dit. Annars får jag väl ta in på Funkes hotell och stalka henne till hotellfrukosten. 

Då betar vi av den tredje boken av McFarlane också

Here's Looking At You av Mhairi McFarlane

Ja, men då betar vi väl av McFarlanes andra bok också då. Min tredje i raden. Min kärlekshistoria med Mhairi M fortsätter men jag är ändå glad att detta inte var första boken jag läste av henne för då hade jag nog inte kastat mig över de två övriga så beslutsamt på direkten ändå. Missförstå mig inte, det är hög nivå på både historia, språk och dialog här men jag blir inte i närheten av lika förälskad i karaktärerna som i You had me at hello.

Handlingen är ganska enkel på ytan. Den fula ankungen Anna blir en svan när hon lämnat skolan och gått ner i vikt. Många år senare träffar hon sin mobbare som inte känner igen henne och de blir vänner. Kanske lite mer än så. Ja, naturligtvis är hanligen aningens mer komplex. Annas skoltid kulminerade i ett fruktansvärd offentlig förnedring. Varje hår hade skolan de gick i en talangtävling då elever fick klä ut sig till kända artister och framföra en sång. Skolans kung James hade frågat Anna om hon ville göra en version av Freddy Mercury och Montserrat Caballes Barcelona med honom. När det var deras tur och Anna äntligen såg sin chans att bli något annat är ett mobboffer, ett freak, så lämnar James henne ensam på scenen och hela skolan har tagit med kladdiga bakverk och annat för att kasta på henne.

Jag har så svårt att se det här hända, ens för 15 år sedan, med alla anti-mobbing-team, kamratstödjare och olika policys. Att det sker ändå förstår jag, men inte så öppet! Samtidigt måste det vara något av det mest förnedrande man kan vara med om som tonåring. Anna överlevde katastrofen, gick med i viktväktarna och upptäckte att hon dessutom var skitsnygg. Osäkerheten blir hon dock inte av med, trots att hon kastar sig in i en akademisk bana och nu ska ansvara för en stor utställning på British Museum i London. Otroligt nog händer det ofattbara att James Fraser, killen hon helst av allt skulle vilja glömma för all framtid, också ska vara involverad i projektet genom att tillverka appen som ska knytas till utställningen. Efter att inledningsvis ha totalt gått i clinch så upptäcker de båda att de har rätt mycket gemensamt. De skrattar och blir så småningom vänner, men James har fortfarande inte en aning om vem Anna är. Ett recept på total katastrof naturligtvis.

Och jag har också svårt att se att Anna trots allt skulle förlåta James, trots att han förändrats väldigt mycket. Och trots att han verkar vara en rätt trevlig och charmig kille nu. Om man bortser från det förfärliga som hände då så är de charmiga karaktärer som man verkligen gillar ändå och jag tycker enormt mycket om även den här berättelsen, men jag köper den inte lika lätt som de tidigare. Av fler anledningar. Att Anna skulle vara en sådan knock-out pangbrud under alla kilon är ju en dröm förstås. Och att James skulle förändras lika mycket inuti som Anna utanpå är ju också något man hoppas på för många men båda känns lite otroliga. Jag är lite mer kluven till den här historien trots UNDERBAR dialog, Italienska sidoteman och det faktum att jag ändå inte kan lägga boken ifrån mig. Den är typiskt McFarlanesk  men ingen kan väl nå alptoppar varje gång. Och Kebnekaise räcker långt det också.  Jag kan verkligen inte VÄNTA tills det kommer något nytt men med tanke på att It´s not me, it´s you kom för bara några veckor sedan så lär vi få vänta länge på lite mer brittisk humor a la Mhairi M. Förstår inte hur jag ska klara mig.

Fredagsenkäten!

Idag kör vi en liten fredagsenkät också. Bokbabbel knåpade ihop en och jag är inte sen att haka på. 

Läser just nu: Veronica Mars: Mr. Kiss and Tell av Rob Thomas och Jennifer Graham. Andra boken i serien om Ms Mars. Hittills gör den mig INTE besviken.

Borde eller skulle vilja läsa just nu: Det jag BORDE läsa är lite recex som jag inte hann med i julas och en annan hög med BORDE är ungdomsböcker från förra året inför bokprat på skolan där jag jobbar. Inget som känns så där värst jobbigt dock, men man ska ju hinna också. Har så många härliga borden att man blir helt lycklig.

Sugen på att köpa: Fick ett mailförslag här om dagen på The Girl in the Photograph av Kate Riordan som jag blev nyfiken på och Jennifer Nivens All the Bright Places. Ingen jättecraving dock för just nu har jag så mycket bra liggande redan.

Bok eller annan kulturupplevelse jag mest ser fram emot i vår: Jag längtar enormt efter att Anna Lihammers nya bok, Än skyddar natten, ska släppas i mars. Peppen på den liksom. Och att Cornelia Funke kommer till Lund i april.

Antal biblioteksböcker hemlånade: Herregud, ingen aning. 25?

Om Lena Dunham och Caitlin Moran skulle hamna i en battle skulle — vinna. Motivera! Haha, Lena Dunham skulle inte ha en chans. Moran är alldeles för rapp och ful i mun. Lena Dunhams halva charm är ju att hon är lite bortkommen. Sedan är jag i ärlighetens namn en av få som inte är så värst charmad av serien Girls och har inte läst någon av dem.

Bonusfråga: Så ämnar jag fira Internationella Bokbabbel-dagen 21.5: Det återstår att se tycker jag, Ms Bokbabbel själv har ju inte bestämt vad vi ska göra. För naturligtvis ägnar jag dagen åt att lyda babbels lag.:)

TGIFriday

TGIF honeys, TGIF. Tänk att fredagar kan kännas så otroligt annorlunda mot torsdagar ändå. Inte bara för att man slutar tidigare. Jag ser fram emot sovmorgon, stora mängder morgonkaffe och rostat bröd och att kanske få se solen i helgen. Dessutom hoppas jag på att få spendera lite tid med Veronica Mars och hennes kanske mest otäcka fall hitintill.  Fatta vad bra den TV-serien gör sig i bok. Kvicka repliker och spännande intriger och en hel stad full med karaktärer och platser som man redan investerat i så inget tråkigt presenterande av karaktärer hela tiden. Man känner dem ju redan liksom.

Jag misstänker dessutom att jag inte kommer vara den enda som halvsomnar i soffan tillsammans med Kristian Luuk och Fredrik Lindström ikväll. Inget fredagsvin här inte, då skulle jag däcka innan jag hört orden ”Vart är vi på väg”. Tröttheten i januari är episk. Det enda som håller en igång är ju kaffe och tanken på att det snart är vår. Och bokrea.;-)

Vad hittar ni på i helgen? Och vad fredagsläser ni? 

Schh! Vi har en plan

Schh! Vi har en plan Av Chris Haughton

Minns ni ”Mamma borta!” Och ”Åh nej, Bruno!”? Min lille kille där hemma har älskat sönder boken om den lilla ugglan som letar efter sin mamma och får hjälp av ekorren. Själv är jag så förälskad i  hunden Bruno att jag kärleksbombad halva internet. Schh! Vi har en plan är Haughtons nya bilderbok. Den står klassad som 3-6 år när jag kollar in på adlibris, men min två-åring tycker den är hilarious och vi fick läsa den 4 gånger på en gång så fort den kom. Personligen tycker jag inte riktigt att den lever upp till samma nivå som Bruno eller Mamma borta, men den är fortfarande otroligt fin och en upprepningssaga som fungerar. Tror min kille hade gillat den när han var dryga ett år också faktiskt eftersom det är så lite text i. Det är just det som jag egentligen har något emot. Texten har fungerat för sig själv i de tidigare böckerna (även om vi har pratat rätt mycket utöver den också) men här krävs det nästan att man lägger till lite.  Det är ju inget problem i sig, det gör man ju oftast ändå som sagt.

Handlingen berättas framför allt i bilderna och man får ha en liten diskussion med sin kotte efteråt. Fyra figurer får syn på en fågel. Jag gissar att tre av dem är vuxna och en är ett barn. De tre vuxna bestämmer sig för att fånga fågeln med en håv och smyger tyst, tyst (Shhh….) men trillar alltid omkull, ner i vattnet, ur trädet osv och fågeln flyger sin väg.

Barnet är inte särskilt intresserad av att fånga fågeln dock. Istället plockar barnet fram lite brädsmulor och plötsligt har det samlats massvis med fåglar. De vuxna har fortfarande inte lärt sig sin läxa utan försöker genast fånga de fina fåglarna istället för att stanna upp och titta på dem. Det slutar med att de får fly hals över huvud när fåglarna blir arga och går till attack. Inte ens då lär sig de vuxna sin läxa. När de sedan får syn på en fin liten ekorre så försöker de genast fånga den istället för att stanna upp, kanske ge den en nöt eller två och titta.

Ja, det är ju en hur fin bok som helst och gubbarna är bara för kul. I ärlighetens namn tycker min två-åring dock att den är rätt mycket bättre än jag gör. Jag håller fortfarande hunden Bruno högst. Kanske för att det är lite ner igenkänningsfaktor där. Vem har inte känt den inre kampen när man sett en stor tårta som man vet att man inte får röra liksom.

Inga gudar jämte mig av Caroline Eriksson

Detta är andra boken av Eriksson i hennes tänkta serie ”Svenska mord” där hon tar mer eller mindre uppmärksammade gamla rättsfall och bakar ihop till rysligt spännande historiska deckare på gränsen till skräckromaner. Jag har inte läst ”Djävulen hjälpte mig” än men den står i hyllan på vänt hemma och om den bara är hälften så spännande och genomarbetad som den här så duger det för mig. För det märks att Eriksson gjort ett gediget research-arbete innan och under skrivprocessen.

Inga gudar jämte mig utspelar sig under slutet av 1800-talet då kyrkoherden Anders Lindbäck kommer till Silbodal. Ett litet samhälle i Värmland med stor fattigdom. Äntligen har han fått sin egen församling men det är en sorglig samling medlemmar han har. Många är sjuka, fler är fattiga och det råder stor misär. Gudstron och respekten för kyrkan är däremot stark. Lindbäck känner pressen på sig från kyrkan att ”städa upp” i församlingen och han känner också stor omsorg om sina församlingsmedlemmar. Många super och den lokala krogen ser han som ett hot mot hälsa och redlighet. Snabbt blir han också mycket omtyckt i församlingen för det märks att han har ett stort hjärta även om han bor ihop med två kvinnor i prästgården, vilket måste ha varit otroligt okonventionellt under 1800-talet.

Som läsare förstår vi också att Anders Linbäck bär på sina egna demoner. Han har kämpat sig upp ur svår fattigdom och har inte alltid levt ett enkelt liv. Snart verkar det förflutna också vilja komma ikapp och jagar hans samvete.  När flera församlingsmedlemmar går bort under mystiska omständigheter så fattar rättsväsendet misstankar och en otäck historia rullar upp.

Alltså, det är ju bara så himla otäckt det här! Flera gånger kommer jag att tänka på Elisabeth Östnäs otäcka ”Feberflickan” som var en helt hopdiktad historia om hur det skulle kunna ha gått till om ”Lizzie Borden” hade bott i Lund. Den där krypande otäcka stämningen och känslan av att vara isolerad mitt i en samling människor finns däremot där. Det är så himla läskigt och spännande.

Det är ett gediget och intressant arbete Eriksson har tagit sig för och jag ser med spänning fram emot att även läsa hennes första bok.

Färgen på drömmar av Ruta Sepety

Wow, snacka om att sticka ut i bokfloden från 2014. Jag satt och gick igenom kaalogen över 2014 års barn och ungdomsböcker inför ett bokprat på högstadiet och hittade den här pärlan. En bok som handlar om en flicka i New Orleans på 50-talet. Jag menar, vem kan stå emot det? Ganska säker på att det är den enda i sitt slag på vagnen med böcker här också. Det är smutsigt, desperat, livfullt och färgstarkt.

Josie växer upp på en bordell under slutet av 40-talet och blir den som städar, kokar kaffe och springer ärenden åt bordellmamman Willie. När hon fyller 18 år är det inte hennes mamma som gratulerar henne utan Willie. Mamman är ständigt frånvarande och när hon inte jobbar på bordellen så sticker hon ofta iväg med en otäck gangster som heter Cincinatti. Han har flera gånger hotat Josie med både det ena och de andra och hon vet att han inte skulle dra sig för mord.

Förutom arbetet på bordellen så jobbar Josie extra i en bokhandel dit hon även flyttade vid första bästa tillfälle. Det började med att hon stannade kvar och sov under skrivboret men när bokhandlaren fick veta det så inredde han snabbt ett rum åt henne. Där har hon växt upp tillsammans med bokhandlarens son som är den som nu tar hand om bokhandeln. Josie drömmer om att börja på Collage men vet att det är tröstlöst. Även om hon skulle komma in så har hon inga pengar. När hennes mamma dessutom sticker från stan ännu en gång och lämnar efter sig en gigantisk skuld till maffian som Josie naturligtvis ärver, ja då känns hennes öde förseglat.

Jag tycker verkligen att det här en ungdomsbok som sticker ut ur mängden och en historia som är otroligt spännande att läsa även som vuxen. Typisk crossover-litt. Att det finns en del romantiska inslag här också, inte bara Josies drömmar om att ta sig ur sin situation och vidare i livet, det tror jag tilltalar rätt många unga tjejer också. För ska man vara fördomsfull så är det här nog en bok som främst tilltalar tjejer. När jag skulle snabbt beskriva och kategorisera den här dock så fick jag lite problem. För spännande? Jo, visst är den det. Det finns definitivt inslag av deckare här men jag skulle nog inte komma undan med att klassa den som det. Uppväxtskildring kanske? Tydligt tecken på att den är en ganska udda fågel i bokfloran i alla fall och jag gillar det verkligen!