torsdag 26 mars 2015

Vi måste prata om Cirkeln.


Ja, så kom jag då äntligen iväg och såg Cirklen förra veckan. Det är lite knivigare att få till dejter och gå och se film sedan pocketen kom men guud, vad Cirkeln verkligen var värld det! Jag kan inte förstå hur de har lyckats få tjejerna att se ut precis som jag föreställt mig dem? Och Max? Och föräldrarna? Den enda som jag tyckte var lite annorlunda än jag själv sett det framför mig var Adriana som jag tänkte mig lite kraftigare och lite mer färgglad. Röda kavajer och så där.  Den är snyggt producerad, har riktigt bra musik och snygga effekter och foto. Det vore väl för himla sorgligt om det inte blev en uppföljare!? Den var även värld den saftiga prislapp som biljetten har, jag tycker egentligen att det är för dyrt att gå på bio nu för tiden. Det vore rimligare att sänka priserna och se till att folk sprang på bio oftare.

Jag upptäckte att filmmusiken finns på Spotify så den har gått varm som bakgrundsmusik i helgen.
Man känner verkligen för de här tjejerna, men jag är ju inte nöjd! Jag hade egentligen gärna sett en TV-serie eftersom det är omöjligt att få in allt bra från böckerna, men i brist på det så vill jag ju i alla fall ha en filmatisering av Eld. Hur gör vi om det inte blir någon uppföljare? Kan man crowdfunda den? Starta ett Kickstarter-projekt som med Veronica Mars? Det kanske inte räcker till hela men som stöttning i alla fall?


I väntan på svar så tänker jag att jag väl får se om Cirkeln och kanske även läsa om böckerna. Och får alla andra att läsa dem också. För det är inte bara bra, det är även viktiga historier! Här finns massor med teman som är bra att de tas upp på ett så naturligt sätt. Homosexualitet, mobbing, klasskillnader och inte minst att man som tjej kan duga utan att vara perfekt och att stark inte nödvändigtvis behöver betyda framgångsrik och duktig.

onsdag 25 mars 2015

Just nu

Enligt O kör en Just nu-enkät igen och jag tänkte att jag skulle hänga på. Jag har inte så många halvläst böcker för tillfället men desto fler i att-läsa-högen som ständigt växer.

Just nu ser det ut så här:

Vid sängen: Ett ton bilderböcker. Framför allt läser vi just nu ”Godnatt alla djur” av Lena Arro, Lilla Spigg av Julia Donaldson och ”Jag älskar Manne” av Pija Lindenbaum innan pocketen (och oftast jag) ska sova.

Vid soffan: Buuuh! sa spöket Laban, senaste Elle och senaste Vegourmet just nu. Och Alex Marwood –Granne med döden.

På jobbet: Läser jag anteckningar jag gjort på böcker jag läst tidigare. Måste läsa på innan bokprat, annars blir det förfärligt osammanhängande.  

Utmaningsbok: Vet inte riktigt. Tänkt utmana mig själv att läsa lite mer klassiker och böcker jag verkligen vill läsa. Insett hur mycket lästa böcker jag har i hyllan som jag egentligen inte minns så mycket av.

Bokcirkelsbok: jag bokcirklar ju inte egentligen, men läste ut ”Där vi en gång gått” av Westö för att Breakfast Bookclub ska läsa den inför Helsingfors.

På läsplattan: Just det… Började ju på The Raising av Laura Kasischke men glömde bort den. Blir lätt så med de jag har i Kindle-appen tyvärr… Ska ta upp den igen någon dag för den verkade apbra.

Borde börja med: Oh, my, har så mycket jag borde och vill läsa så det är löjligt. Har något recex stående i hyllan som jag borde plocka upp och jag har en hel del som jag köpt när det var nytt men som börjar känns mindre aktuellt nu… Jennifer McMahons ”The Winter People” tex och senaste Flavia DeLuce som kom i höstas. Och flickor som skimrar av Lauren Beukes.

Längtar efter att få läsa: Se fliken "Skulle vilja köpa". Längtar också efter nya Elly Griffiths och faktiskt en del hyllvärmare där hemma som jag bara inte hunnit med. Ser coskå sjukt mycket fram emot Anna Lihammers nya, Än skyddar natten.

Senast köpta bok: The Gost Fields av Elly Griffith borde hamna i min brevlåda när som helst. Passade samtidigt på att köpa The Crooked House av Christobel Kent som släpps i en lite billigare version om en månad. Litterärt mörker ftw.

Skulle vilja köpa: Hyresgästerna av Sarah Waters, Kvinnan på tåget av Paula Hawkins och A Little Life av Hanya Yanagihara efter att ha följt vårens största twittertipsar-tråd som bl a startades av Fru E.

tisdag 24 mars 2015

Kokbokslängt

Green Kitchen Travels : Hälsosam vegetarisk mat från hela världen
I år släpps det ju galet mycket spännande kokböcker som verkligen gör mig nyfiken. Tänk att det bara för några år sedan inte fanns en enda vegansk kokbok på svenska och otroligt få vegetariska sådana. Nu expoderar det ju av grönt på kokbokshyllan. Här är lite av det jag är nyfiken på i vår. En del har redan släppts, annat får vi vänta på.


Från veganens skafferi : fler än 60 inspirerande och lättlagade recept
 Green Kitchen Travels är uppföljaren till succén Green Kitchen Stories. Dessa recept är inspirerae av familjens resor och har alltså en lite mer internationell prägel.


Vår Kokbok VeganFrån veganens skafferi av Dunja Gulin är översatt från engelskan och är lite mer av en baskokbok om jag förstår det hela rätt.Här får man massor med hjälp med att ex göra sin egen nötmjölk och är nog en sådan där bok smo man kan sätta i händerna på folk som undrar "vad veganer äter". Nyfiken blir jag i vilket fall eftersom jag inte kikat på originalet heller.

Gröna soppor & smoothie bowls : 90 vegetariska receptHåll i hatten och titta på det här: Vår kokbok Vegan. Trodde vi någonsin att detta skulle hända? Jag gjorde det nog i alla fall inte. En riktig baskokbok i alla hem som nu kommer i vegan-upplaga. Det är ju så man baxnar. Hoppas att den håller också, men det tror jag nog.

Gröna soppor & Smoothie Bowls: 90 vegetariska recept innehåller inte bara soppor och smothies trots titeln. Enligt infon ska här även finnas recept på lite olika tillbehör som till exempel bröd och granola. Smoothie Bowls är förresten helt enkelt smoothies man äter i skål. Det har jag gjort rätt länge, att man helt enkelt använder ex mixad frukt till Müslin istället för soygurt ibland.

Någon som köpt eller provat dessa kokböcker redan? Jag har en något ansträngd ekonomi för tillfället men är jättesugen på ett storköp snart ändå.. 

måndag 23 mars 2015

Den unga eliten av Marie Lu

Den unga ElitenLu har ju blivit megakänd genom sin legend-serie som även den sålts till Hollywood för att bli film. Jag gissar att den kommer att bli ännu mera populär när den går upp på bio, mycket välförtjänt i så fall, för det är verkligen en galet spännande serie som håller ända till slutet.

Här är Lus nya serie, men det tar faktiskt lite klurande för att bli säker på att det är en första del och inte en helt fristående bok. Ingenstans på omslaget framgår det att det är tänkt att bli en serie av det, men när man läser på insidan så står det att Lu tänkt sig en fortsättning även på denna bok. Och läser man boken så blir det också rätt tydligt, framför allt mot slutet då. Detta är mycket mer fantasy än legend-trilogin som var tydlig dystopi, stöpt i Hungerspelen/Divergent-form. Här är det mer Marvel comics möter Fantasy möter Franska Revolutionen. Det här är en sådan där bok som det mycket väl hade kunnat finnas en påhittat karta för inne på insidan, fast det gör det inte.

Den unga eliten syftar på ett antal ungdomar som alla förbannats med olika förmågor. För ett antal år sedan svepte en fruktansvärd feber (dystopiinslaget) över landet och många var de människor som dog. De som överlevde, alla barn, blev på olika sätt märkta. Bokens huvudperson Adelina, har fått silvergrått hår och förlorade ett öga. Ett fåtal av de överlevande utvecklade också speciella förmågor (Marvel comics) fast Adelina verkar vara en av de som tyvärr bara förlorar sin skönhet. Det finns eldkastare, teleporterare och synska personer. Adelina har under hela sin barndom blivit torterad och plågad av sin far då han försökt locka fram förmågor även hos Adelina. När han nu inte kan gifta bort henne så märkt hon är så kanske han kan få nytta av henne på annat sätt. Adelina har även en liten syster som är allt det Adelina inte är, mild, vacker och godmodig.

När Adelina en kväll råkar höra hur hennes pappa säljer henne som älskarinna till en våldsam man de känner så bestämmer hon sig för att rymma. Under flykten råkar hon även ha ihjäl sin far då hennes förmågor slutligen och äntligen manifesterar sig i ett fruktansvärt raseri. Adelina kan skapa illusioner. Hon flyt till storstan utan en tanke på sin nu föräldralösa lillasyster men blir fängslad och dömd till döden. Men allt detta är ändå bara början på det äventyr som väntar Adelina och staden hon kommit till. För det finns som sagt fler fördömda, som alla begåvats med olika förmågor.


Boken utvecklar sig så småningom till att bli en revolutionshistoria med klasskamp, intriger, mord och magi. Ärligt talat så är det här lite mer mainstream än Legend-böckerna men det gör det ju inte sämre för det, däremot ganska mycket mer lättläst tycker jag. Den går snabbt som attan att plöja igenom och intrigerna är inte riktigt lika djupgående som i Legend som jag faktiskt tyckte höll ganska hög klass. Däremot undrar jag verkligen hur det ska gå för Adelina och hennes syster så jag kommer verkligen hålla utkik efter nästa del i serien som jag tror kommer att hitta sina läsare fortare än man hinner säga Joss Whe..

fredag 20 mars 2015

It´s Friday, Friday, gotta get down on Friday…


Helg igen men först solförmörkelse och udda sockor. Verkar vara det dagen handlar om. Och Margot Wallström förstås. I min värld är det dock bara häxor, läxor och dödliga lektioner eller närmare bestämt Cirkeln, som cirkulerar i huvudet. Jag var ÄNTLIGEN och såg den igår och den var ju jättebra! Hoppas verkligen att den spelar in tillräckligt för att det ska bli en filmatisering av Eld också. Vi kanske kan crowdfunda den på Kickstarter annars? Eller delar av den i alla fall? Hoppas skriva lite mer om vad jag tyckte och tänkte om den senare.

Idag är det dessutom vårdagsjämning vilket innebär VÅR även om helgenska bjuda på minusgrader. Jag längtar så att det gör ont i kroppen. Eller så är det Karin Boye som spökar och alla knoppar som är på väg att brista.

Helgen bjuder eventuellt på lite Mozart för min del och eftersom det ska snöregna hela natten och dagen imorgon så kanske det inte blir så mycket trädgårdshäng den här helgen heller.


Däremot kanske det blir lite lästid. Har börjat på Kjell Westös ”Där vi en gång gått” och än så länge är den hur bra som helt men väldigt melakolisk. Vad läser ni kära vänner? Och blir det solförmörkelse för er också idag? Firar ni vårdagjämningen med champange och solskensdans? Do tell!

torsdag 19 mars 2015

J K Rowlings nya deckare oväntat makaber

Silkesmasken av Robert Galbraith

Ja, det rådde ju en del delade meningar om Galbraiths förra bok om privatdeckaren Cormoran Strike och hans assistent Robin. En del var inte alls imponerade men jag slukade den med hull och hår. Jag gillade huvudkaraktärerna, jag gillade intrigen och miljöerna och att det var så mycket mer ”kött” på berättelsen än enbart en deckarhistoria. Dessutom var den ett klart brott mot de thrillers som jag tyckt att man sett mycket på sistone. Inget ont om Gone Girl, men det är ju en klart mycket rakare historia än Galbraiths spretiga väv av karaktärer och gillar det. Galbraith (ok, vi säger det, JK Rowling) blandar högt med lågt, kändisskap med fattigdom och skriver om alla möjliga typer av människor. Hon riktar isande kritik mot media ibland, samtidigt om Strike inte är sen att utnyttja möjligheterna emellanåt också. Helst inte för egen del dock.

I Silkesmasken fortsätter Galbraith odla sina karaktärer. Robin är förlovad men har problem med Matthew som inte gillar hennes jobb. Cormorans ex som slängde sig i armarna på sin barndomskärlek direkt efter deras uppbrott, ja, även hon ska gifta sig. Fort som attan verkar det ha gått men Strike hyser sina misstankar. Affärerna går dock bättre sedan deckarbyrån fick rejält med uppmärksamhet kring fallet Lula Landry, fotomodellen som INTE tog livet av sig utan blev mördad i förra boken.
Nu trillar de in i ett nytt omöjligt fall som till en börjar verkar vara ren rutin. Leta reda på en förrymd make som hållit sig hemifrån lite väl länge för fruns smak. Författaren Owen Quine brukar ofta försvinna några dagar för att skriva eller besöka sin älskarinna, men nu vill frun ha hem honom då kökskassan börjar ta slut och jobbet med deras utvecklingsstörda dotter börjar bli för ansträngande att hantera ensam. Tyvärr leder spåren Cormoran till intriger på förlaget och i Quines privatliv som gör hans försvinnande till allt annat än enkelt. Hans senaste bok ska inte bara vara en nyckelroman utan även en grotesk skräckhistoria med honom själv i huvudrollen som hjälten som möter det ena monstret efter det anda, alla med tydliga likeheter med verkliga personer. Det verkar som att någon av karaktärerna i boken kan ha blivit så förargad att de gjort sig av med Quine för att stoppa utgivningen, men vem som är vem, motiv och alibin flyter ihop och gör historien än mer komplicerad.

Jag måste säga att jag är imponerad av Galbraiths/Rowlings hjärna men också lite skrämd. För det tar kanske en tredjedel av boken innan man snubblar över det här fullkomliga frosseriet i äckligheter som förekommer i Quines bok och i verkligheten. Jag har inte läst så här mycket skräckfylld splatter på flera år. Quines bok, Bombyx Mori, verkar så sannerligen inte ha varit något litterärt mästerverk, men ”Silkesmasken” tycker jag däremot väldigt mycket om. Det är spännande som bara den och jag fortsätter tycka om blandningen av karaktärer, miljöer och intriger. Det enda är väl att jag gärna hade sett lite mer av Robin i den här boken. Jag känner mer av en distans till henne här än i förra boken då hon väl presenterades mer eftersom det var första boken.


Hur som helst tycker jag att Rowling har hittat en genre som passar henne utmärkt. Även när det gäller deckare finns det ju en dramaturgisk mall, lite grand, något att hänga upp sin historia på, vilket verkar fungera utmärkt för henne. Jag hoppas att hon fortsätter på Galbraith-spåret, om hon inte bestämmer sig för att jobba vidare på Potter/Hogwarts på något mer sätt än Newt Scamander-filmerna naturligtvis.

onsdag 18 mars 2015

Handbok för småbarnsföräldrar av Gunnar Jägberg och Kristofer Kebbon

Handbok för småbarnsföräldrarJa, nu HETER ju visserligen boken HANDBOK, men det är mer av en humorbok eller presentbok egentligen för så där värst många verkligt handfasta tips får man kanske inte.

Boken inleds med ett antal sidor med listor på saker som plötsligt är väldigt annorlunda i ens liv sedan man skaffat barn. Jag skrattar högt och igenkännande flera gånger och tänker på de där listorna som brukar cirkulera på facebook då och då ”så vet du att du är småbarnsförälder” eller ”saker som bara småbarnsföräldrar tycker är kul”. Gudarna ska veta att den där svarta humorn behövs när man för 5:e dagen i rad blir nerkräkt eller när man stupar i säng klockan 9 på fredagkvällen och tänker på hur mycket roligare man var förr.  

I övrigt finns här dock en del kapitel som jag tycker är mindre roliga så den är anings ojämn får jag säga, den här boken. Visst är det bra med tips på lekar eller lite gåtor att presentera för sitt barn när det blir lite äldre men kapitlet med ”10 middagar på 15 minuter” som både innehåller recept av typen ”Ring pizzerian” och ”Öppna en barnmatsburk” hade jag kunnat vara utan. För det är ju tips man har huvudet ändå och om det ärm enat som humor så är det inte så där jättekul.


Som en småkul gå-bort-present tycker jag den är ypperlig. Den fungerar också bra som tillägg till babypresenten, men det är inte något jag skulle ge som en present i sig. Den är helt enkelt inte rolig nog. Gåtorna är inte särskilt kul, även om barnen kanske gillar dem.  Tipsen på lekar kan man hitta i andra böcker som riktar sig mer till barn, böcker av tipsen ”Rim, ramsor och lekar” är ofta lite mer omfattande. Den hade helt enkelt behövt bli lite mer genomarbetad och lite fylligare för att motivera köp för mig annars. För här är som sagt mycket som man redan hittat på nätet ändå. Jag behöver mer än några in ledande skratt. Däremot tycker jag som sagt att det är en lagom presentbok istället för en blomma. Ordlistan mot slutet av boken är också faktiskt lite användbar. Dock tycker jag fortfarande att det hade behövt vara lite ROLIGARE för att motivera att vara en humorbok snarare än en handbok. Men det är ju kanske min humor och smak förstås också.