onsdag 25 januari 2017

Ett päron till farsa... eller morsa

 (inbunden)Kors i taket, tre inlägg på en vecka! Ja, hoppas ni inte håller på att vänja er för den här takten kommer jag inte kunna hålla uppe i vår. Bara att inse att det snart kommer att bli tyst som i graven här igen. Speciellt om det blir vab (vilket kan hända när som helst, ta i trä).

Ett päron till morsa, om livet som småbarnsförälder av Theresa Tingbrand

Jag tänkte dock passa på att skriva om en bok med HÖG igenkänningsfaktor för en småbarnsförälder. Följer ni Ett päron till morsa på instagram? Gör det annars! De här små teckningarna är guld när man haft en melt down hemma pga att toapappret spolades ut tillsammans med kisset och bajset eller när vantarna blivit blöta när "¨någon" doppat dem i en vattenpöl. Bara omslaget på den här boken har så hög igenkänningsfaktor här hemma att man måste skratta. Nu är ju alla barn olika så det är mer eller mindre igenkänning i alla bilder naturligtvis, men jag lovar att det finns något för alla med barn att skratta åt här. Om man har följt Päronmorsan ett tag så är det dock inte mycket nytt här i, jag känner faktiskt igen alla strippar, men det gör faktiskt ingenting. De är lika roliga andra gången och det är kul att ha dem samlade på ett och samma ställe. Jag ÄLSKAR det här. För precis så här är det att ha småbarn. Man pendlar mellan gullighetspanik och kärleksexplosioner och sömnbrist och skräckfilmskänslor hela tiden. Kan inte nog rekomenndera det här. Skrattarfortfarande åt vissa teckningar som jag läst flera gånger om, redanö

måndag 23 januari 2017

Fummel & dummelrekordet av Johan Rockbäck

Fummel & Drummelrekordet Det ska sägas direkt. Det här är så väldigt mycket inte min genre. Jag är verkligen inte målgruppen för den här typen av böcker. Knas och klanthumor för de som just börjat läsa lite längre böcker själv, eller de som läst ett tag men inte har någon läslust alls. Handlingen går ut på att Flax ska filma sin farfar när han försöker sätta rekord i än den knasiga grenen efter den andra. Och med en så klantig farfar som flax har så blir det riktigt tokigt och galet hela tiden. Den ena saken efter den andra går fel. För mig blir det på tok för hysteriskt för att faktiskt bli roligt, men jag vet en hel drös med ungar som skulle nappa på det här. Tokrolig humor utan alltför mycket handling och inte någon direkt svår logik. En drös räcker inte.

Det fina med den här typen av böcker är att jag vet 6-åringar som läser bra som skulle kunna läsa den (men de är i och för sig få och skulle nog föredra att föräldrarna läste) och annars passar den det stora spannet 8-11 år. De som INTE skulle gilla den här boen är nog främst föräldrar som skulle darra av tanken på att tvingas läsa det här högt. Kanske till och med flera gånger. Jag vet att jag inte skulle uppskatta det, men min pojke kanske skulle göra det å andra sidan om ett par år. Det här är böcker som barnen själv väljer men vuxna sällan skulle ge bort. Jag skulle definitivt köpa in till biblioteket, men jag skulle inte ge dem till en lärare som rekommenderad högläsning. Så kluvet, får man väl säga. Men det är ju tur att smaken är delad.

Boken på Adlibris, Bokus och Idus förlag

lördag 21 januari 2017

Om man läser samma bok många gånger, räknas varje gång då?


Bildresultat för raska på alfons åbergJa, här på bloggen blir det inte många knop gjorda för tillfället. Småbarnslivet börjar ta ut sin rätt och det varken läses eller bloggas så himla mycket. Ja, om man inte räknar med de 25 gånger jag läst "Bamse. Fyra sagoäventyr" eller "Raska på Alfons Åberg" eller "Så funkar det". Ja, då har jag ju i och för sig läst en hel massa böcker. Flera gånger till och med. Övrig kultur som konsumeras här hemma är Paw Patrol och del Emil i Lönneberga. Även Transformers har gjort ett massivt intåg på kulturarenan här på sistone och tagit över stora delar av den marknad som tidigare dominerades av räddningshundarna Sky, Chase, Rocky, Zuma, Marshall, Rubble och Everest. 


Om man ska räkna in den plötsliga boomen i pekböcker så kommer jag upp i massor med lästid och kan nog nästan räkna som att jag redan är upp i tresiffrigt antal lästa böcker. Är ju en bedrift får man ju säga. Även om jag själv kanske hade velat se Sherlock, läsa... ja, har knappt koll på vad jag vill läsa, och lyssna på något annat än ledmotivet till Rescue Bots före läggdags. Men, men. Snart kommer man in i rutinerna igen och bloggens förhoppningsvis tillfälliga dvala ska väl brytas lite mer ordentligt så småningom. Och i takt med att jag betar av lite böcker så kommer jag förhoppningsvis även kunna lägga ut lite recar då och då. Fast det lär dröja ett litet tag till.

fredag 6 januari 2017

Festlig (nåja) fredag

vintage nicknames

Årets första inlägg får bli en festlig fredag, minsann. Klockan är 11, barnen har äntligen somnat och maken är på spelkväll med kompisarna. Jag får lätt panik. Borde jag sova? Eller ska jag passa på att läsa lite? Se första avsnittet av Skam? Skriva recar? Maila förlag om redan skrivna recar? Nej, det får bli en festlig fredag istället och tömma tvättmaskinen. Sedan får vi väl se om Pixi hinner vakna innan jag är färdig eller om jag kanske kan smyga åt mig lite lästid trots allt. Och koppla bort Facebook... Eller nej, förresten, för hon vaknade visst redan. Over and out, vi ses kanske näst vecka igen... 

torsdag 29 december 2016

Tova-Li och sommarlovet av Camilla Gunnarsson och Jonas Olsson

Tova-Li och sommarlovetÅh, vad det behövs fler sådana här bilderböcker. Det är alldeles för mycket medelklassvardag i bokhyllan, både hemma hos mig och generellt. Visst har det kommit lite grand, men det behövs definitivt mer.

Tova-Li är tillbaka i skolan efter sommarlovet (så jag gissar att hon är ca 7 år?) och alla berättar vad de hittat på. De har rest utomland, varit på Gotland och hittat på massor med saker som kostar pengar. Tova-Li har varit i skogen med sin mamma som är arbetslös och ensamstående och inte har några pengar alls, faktiskt. Har de tur kan det bli makaroner med ketchup ibland när det är knapert. Det står inte vad de får om de har otur... Tova-Li gillade att vara i skogen med mamma men hon blir nervös över att passa in. Kanske kommer de andra inte alls att gilla hennes berättelse. Ska hon ljuga? Som tur är så är kompisarna snälla och tycker det låter hur häftigt som helst. Tyvärr tror jag inte att det ser ut riktigt så på många ställen i verkligheten. Eller rättare sagt, jag är ganska säker på det. Här går barnen ut i skogen och bygger koja med klassen istället för att det verkade så roligt.

Jag tycker verkligen att et behövs fler sådana här titlar. Både för de barn som har det som Tova-Li, men också för barn som min Pocket, som faktiskt är ganska priviligierad och behöver se att det ser olika ut hemma hos andra barn. Stort plus till Gunnarsson. Dessutom är det fina bilder även om texten hade kunnat vara lite roligare formgiven. Tydliga bokstäver och enkelt att läsa för den som själv går i skolan dock. Eftersom berättelsen är enkel passar den dock även min 3-åring så jag skulle säga att den är lagom för 3-8 år, faktiskt. Stort spann.

tisdag 27 december 2016

Väggen av Pia Dellson

Väggen : en utbränd psykiaters noteringar
Jag ska säga detta först innan jag börjar skriva om den här boken, jag är vagt bekant med Pia Dellson sedan långt tillbaka. Inte så att vi umgås men vi hälsar om vi skulle stöta på varandra i affären, framför allt Pias make och jag, även om inte vi heller direkt är vänner. Det kan dock ha färgat min åsikt om den här boken, men jag tror inte det.

Jag har velat läsa Väggen ända sedan jag hörde en intervju med Pia förra hösten på bokmässan. Det lät precis som något jag skulle vilja läsa, och nu när vi diskuterade att läsa den i en bokcirkel jag ör med i så passade jag på. Den är föredömligt kort för att passa de som faktiskt har gått in i den berömda väggen. Ett uttryck som används allt mer sällan. Man säger inte heller utbränd utan utmattningssyndrom. Något jag absolut kan relatera till. Jag har nästan varit där men för väldigt länge sedan. Inte så grovt som Pia beskriver det men jag kommer aldrig någonsin mer komma upp i samma energinivåer och tempo som jag en gång höll och det känner jag verkligen igen i hennes bok.

Den beskriver hennes egen sjukdom, hur hennes familj och arbetsplats hanterat saken men också framför allt hur hon själv har försökt lära sig leva med sin diagnos. Hon beskriver hur hon vissa dagar inte ens kunde gå upp ur sängen. Samtidigt som hennes barn ibland har fått påminna henne när hon trott sig ha energi.. "Mamma, ta inte ut dig nu, vi vill ha dig kvar.."

Pia Dellson beskriver på många sätt hur det är att lida av utmattningssyndrom. Hur det för vissa kan ta flera år att komma tillbaka men hur det också kan vara frustrerande när man tidigare haft ett tempo som är svårt att förstå när man väl blivit sjuk.

Boken är som sgt kort men ändå gör jag många anteckningar. Sparar på ord som "dumstark" men reagerar också på en del annat med skepsis. Pia Dellson skriver om hur oerhört mycket och hur oerhört högpresterande hon var innan hon blev sjuk och någonstans irriterar det mig att det liksom blir en standard för hur mycket man måste ha pressat sig själv innan för att "få lov" att ha blivit utmattad. Jag är inte där nu men har väldigt, väldigt många vänner som blivit sjukskrivna det senaste året, många pga utmattningssyndrom. De har inte forskat på elitnivå, åkt på 100 konferenser, skrivit böcker, bollat familj med ett socialt liv och jobbat, jobbat, jobbat. Ändå har de hamnat där. Jag tycker att hon lägger ribban onödigt högt, samtidigt som man ju inte kan klandra någon för att de levt sitt liv och är ärliga med det.

Hur som helst är det en bok jag tycker att alla som fått utmattningssyndrom nog kan få något ut av. Och även de som befinner sig i personens närhet. Vänner, familj, chefer. Den tar inte lång tid att läsa och den är väl värd det.

måndag 26 december 2016

God Jul av Jonas Karlsson

God jul : en berättelse
Detta var ju december månads bokcirkelbok med Kulturkollo och jag är himla glad för det för annars hade jag aldrig läst den. Det har blivit ganska få julböcker i år men den här hann jag i alla fall med. Jag har varit lite skeptisk till Jonas Karlsson då jag undrat om det verkligen kan bli bra när någon försöker vara bra på två saker. Skådespelare bli vid din läst, eller något. Urfånigt, jag vet. Jag har massor av vänner som är irriterande begåvade på flera saker så jag borde inte ha varit så skeptisk. Plus att man ju naturligtvis har rätt att testa flera olika saker och även byta karriär om man skulle vilja. Så, skämmes Bokomaten, för här blev du dessutom motbevisad rejält. Detta kan vara den roligaste bok jag läst i år.

Jag var tvungen att referera flera delar av boken för Bokomaken vid flera tillfällen, så absurd och rolig var den verkligen. Alla som har arbetat på en myndighet någon gång kommer att skratta ihjäl sig åt detta harvande med de fördömda ljusstakarna vecka efter vecka och hur det minsta lilla minimala problem kan sätta käppar i hjulet för allt och alla och blåsa upp till enorma proportioner. Jag kan inte låta bli att skratta bara nu, när jag tänker på det. Herregud, Jonas Karlsson har ju varit bortkastad på scenen, det är det här han borde ha gjort hela tiden. Vilken stilist. Detta är humor när den är som bäst. Stillsam, nedtonad och inte på något sätt hysterisk även om man skrattar så man hickar emellanåt. Jag klarar inte av humor som trycker ner skämt efter skämt i halsen på en, jag vill bli överraskad. Skratta åt något som smyger sig på en. Och det har verkligen Karlsson lyckats med här. Det är i det närmaste Kafkaeskt hur den lilla gruppen människor på kommunhuset försöker och försöker få till lite julstämning och förmedla kommunens julbudskap till kommuninvånarna. Det får naturligtvis inte kosta något och alla ska vara med även om det ska vara en överraskning. Herregud, att inte alla inser redan från början att det kommer att gå åt fanders.

Hur som helst, verkligen glad att jag läste den och kommer definitivt kolla in mer av Jonas Karlsson fram över.